Small Island – Andrea Levy

Queenie har hyrt ut rummen i det stora, något förfallna, Londonhuset för att dra in pengar i väntan på att maken ska återvända hem efter kriget. Han var stationerad i Indien och enligt RAF kom han med en hemtransport därifrån men har inte dykt upp. Grannarna är oerhört missnöjd med att hon har tagit emot färgade hyresgäster.

Hortense har drömt om livet i England under en stor del av uppväxten på Jamaica men när hon och hennes jättelika koffert anländer till London för att förenas med sin make är inget som hon föreställt sig.

Gilbert är Hortenses man, han lämnade Jamaica för att gå med i RAF för att slåss mot Hitler men blir chockerad över kylan och föraktet han möter.  Trots att de alla ska kämpa på samma sida i kriget ser han hur amerikanerna upprätthåller en benhård uppdelning mellan svarta och vita på sina baser och när han återvänder till England efter kriget ses han bara som en färgad man, inte som en brittisk undersåte som stridit för sitt land.

Bernad är Queenies man som tagit värvning mest för att han borde trots att hans far kom tillbaka från första världskriget som ett nervskadat vrak och en blek skugga av den man han mindes. På plats i Indien är han äldre än de flesta andra och kämpar för att inte göra bort sig.

De här fyra får vi följa i tillbakablickar och i London efter krigsslutet när de strävar efter att sopa ihop skärvorna av krossade drömmar och förhoppningar och att skapa sig en ny tillvaro efter ett krig som kommit att bli starten på stora förändringar för ett döende brittiskt imperium och för dess invånare. De hemvändande ser plötsligt på Jamaica som en rätt liten ö. De som lite föraktfullt avfärdat folk från grannöarna som ”small islanders” får plötsligt fundera på om inte de själva också är det och själva moderlandet är en liten ö i världen.

Andrea Levy är född i London av Jaimacanska föräldrar och skriver om en bit av Storbritaniens historia som jag inte vet så mycket om, bombningarna i London och brittisk kolonialism har jag väl läst om innan men kolloniernas roll i andra världskriget och hur de och imperiet påverkades har jag inte funderat särskillt mycket på.

Jag hade svårt att komma in i boken först, även om jag tyckte om språket, och det berodde delvis på att jag hade svårt att vänja mig vid den Jaimaicanska engelska som används (och som ingen i London verkar begripa när Hortense kommer dit trots att hon berömts för sitt uttal i skolan hemma) och dels på att jag tyckte att Hortense var rätt osympatisk och därför hade svårt att engagera mig. Men när jag ko.mmit in i det hela flöt det på bra. Jag tyckte nog bäst om Gilberts historia. Levy är skicklig när hon låter oss jämföra den med Hortenses bild av sin make tycker jag.  Det är ett myller av människor och öden som flätas samman men jag tycker att hon försöker klämma in lite väl mycket till slut.   Den är inte min favorit bland Orange Prize-vinnarna i Paperback lovers utmaning (där den skulle ha lästs i september, jag ligger lite efter nu..) men har tydligen röstats fram till best of the best bland alla Orange prize-vinnare 2005

BBC har gjort en miniserie på den, någon som sett?

Read Full Post »

Ägodel – Valerie Martin

Det är artonhundratrettiotal i den amerikanska södern. Manon är gift med en plantageägare och har kommit att avsky sin make som gör av med pengar och har tagit hennes  husslav Sarah som älskarinna, En förbindelse som resulterar i en utomäktenskaplig son vars blotta existens spär på hennes hat då hon påminns om vad som sker och att hon själv inte fått några barn.  Som kvinna har hon inget att säga till om när det gäller affärer eller ens sitt eget arv och det enda sättet att bli självständig är genom makens död vilket leder till att hon allt hetare önskar livet ur honom men samtidigt är hon hårt uppfostrad till att hålla en god min utåt och inte visa omgivningen hur illa det är.  Samtidigt jäser slavarnas missnöje och ryktena om uppror blir allt starkare och risken för att hennes önskan skall slå in ökar. Men ingenting blir vad hon tänkt sig…

För Manon och hennes likar är slaveriet något fullständigt självklart. De ser slavarna som djur som i bästa fall kan dresseras till att utföra vad man vill ha gjort och som mest ställer till med besvär. Jag ryser  inombords i skildringen av hur Manon äcklas av Sahras barn som är mörkt och fult men tröstar sig med att hon kommer att säljas när hon är avvand. Visserligen har jag läst sydstatsskildringar tidigare men då har jag nog inte identifierat mig med den situationen eller ens reflekterat så mycket om vad slavlivet innebar. Det här är inte Scarlet O´Hararomantik utan en skildring av hur både slavar och hustrur blir männens ägodelar som de kan bruka som de önskar. Manon är inte nån sympatisk huvudperson som jag oreserverat hejjar på. Hon är förgrämd och drömmer sig tillbaka till sin barndom, när den idealiserade fadern fortfarande levde, eller till sin ungdom i staden med dess festligheter.

Jag fastnade rätt fort i boken och den gick snabbt att läsa ut även om jag tyckte att karaktärerna var lite platta. Jag gillade inte riktigt slutet utan kände mig lite lurad och övergiven.  Det är så mycket som har skett, så många saker som ändrats eller hotar att förändras och så lägger hon bara av…  Hade nog gärna fått säcken lite mer ihopknuten men det kanske mer är bekvämlighet. Jag tror att det här skulle vara en utmärkt bokcirkelbok, det finns en hel del där som man skulle vilja diskutera med andra och se hur de uppfattade det. Även om omfånget är tunt är inte innehållet det.

Det här är augusti månads bok i Paperback lovers Orange prize-utmaning, jag konstaterade att jag faktiskt hade läst något av henne tidigare, I doktor Jekylls tjänst, vilket fick mig att misstänka att jag inte skulle gilla slutet.

Read Full Post »

Bel Canto – Ann Pratchet

I ett litet sydamerikanskt land har man anordnat en födelsedagsmiddag för att locka affärsmän och företagsledare  att investera och etablera sig. För att locka den japanske affärsmannen mr Hosokawa att verkligen närvara vid firandet av hans födelsedag engageras operasångerskan Roxane Cross och det betet kan han inte motstå.  I det ögonblick sopranen tagit den sista tonen släcks ljusen i salen och när de tänds igen har huset invaderats av en gerillagrupp vars syfte är att kidnappa presidenten. När det visar sig att presidenten i sista stund tackat nej blir förvirringen total och gerillan har plötsligt en gisslansituation på halsen. Företagsledare, investerare, ambasadörer blir fångar och kan bara kommunicera med varandra och sina fångvaktare med hjälp av Gen, mr Hosokawas unge tolk och medan dagarna går i väntan på en lösning på gisslandramat så närmar sig sakta kidnappare och kidnappad varandra med hjälp av musiken.

Det här var Juli månads bok i Paperback lovers Orange prize-utmaning och med få undantag har de pristagare jag läst varit små pärlor. Jag fastnade totalt i historien om hur de här personerna som mest av en tillfällighet befunnit sig på samma ställe plötsligt får trycka på pausknappen trots fullbokade kalendrar och tvingas tänka över sina liv. Sedan kan jag irritera mig lite på att den berömda sopranen skall vara så totalt oemotståndlig för alla,  hon känns mer som en kliché medan andra karaktärer får mig att engagera mig till den grad att jag nästan gråter en skvätt över deras öden.

Jag har svårt att sätta ord på vad det är hos den här boken som jag gillar så mycket om men jag tyckte verkligen om den. Historien bygger tydligen på en sann händelse, belägringen av Japans ambasad i Lima år 1996. Här finns en engelskspråkig wikipediaartikel om verklighetens gisslandrama. Tyvärr verkar den inte gå att få tag i som svensk pocket längre men i på engelska finns den och glöm för all del inte att biblioteken har den (och om inte ditt bibliotek har den går den förmodligen att låna in) Min svenska pocket har samma omslag som den här engelska utgåvan.

Read Full Post »

Inte perfekt nog?

När får man ge upp böcker egentligen?

Jag håller på med ”The Idea of Perfection” (Kate Grenville) för fjärde veckan i rad. På den tiden har jag lyckats ta mig till sidan sjuttiofyra – av 401… Det är inte det att det är en dålig bok, vissa bitar har varit riktigt fantastiska och det är vackert språk. Problemet är att den är långsam. Hon tar sig grundlig tid att ställa upp sina scener och tar myrsteg framåt och just nu har jag inget tålamod alls med det. Kunde möjligtvis fungera bättre om jag läste på svenska men det skulle nog innebära att jag bara plöjde igenom och det vore inte rättvist mot den här boken. Det som verkligen stressar mig är att det är en fjärrlånade bok som jag inte kan få längre lånetid på.  Just nu lutar det åt att ge upp juni månad i Orange Prize-utmaningen för den här gången men jag skulle nog köpa den lite senare och ge den ett nytt försök.

Hur brukar ni göra? Läsa ut till varje pris eller lägga undan? Det hade varit så mycket enklare om jag inte gillat den och jag skulle vilja ta mig igenom men nu är det så illa att jag hellre städar än sätter mig och tragglar med den.

Read Full Post »

Orange Prize 2010

Kikade in hos Lilla O nu på kvällen och såg att vinnaren av årets Orange Prize har delats ut.  Iår gick det till Barbara Kingsolver för romanen ”The Lacuna” och jag blev oerhört sugen på att läsa den eller i alla fall något mer av henne. Giftträdets bibel tyckte jag väldigt mycket om och den var en av tipsen jag gav på Högsbo- och Hisingens biblioteks blogg idag.  Det känns som en vink att hon dyker upp lite extra så det får nog bli någon Kingsolverbok i min redan optimistiska läshög.

Read Full Post »

När jag levde i modern tid – Linda Grant

 När Evelyns mor går bort står hon ensam i världen, uppmuntrad av sin mors älskare (som närmast fungerat som en far för henne) beger hon sig till Palestina. Då, strax efter andra världskrigets slut är landet fortfarande en brittisk koloni men bland judarna ses det som något som kan bli ett utopia. Ett eget land fyllt av möjligheter. Väl på plats är man inte vidare intresserad av en ung, ensamstående kvinna som inte verkar ha så mycket att bidra med. Det enda yrke hon kan är hårfrisörskans och det imponerar inte på tjänstemännen. Hon skickas till en kibbutz för att arbeta och lära sig hebreiska men chockas av värmen och maten som är annorlunda än allt annat hon tidigare fått. Efter en tid lämnar hon den och beger sig till Tel Aviv och träffar av en slump mannen hon lär känna som Johnny och som kommer att bli hennes älskare. Johnny är en man med många hemligheter och en förmåga som påminner om kameleontens, men hans hjärta tillhör idén om en judisk stat fri från brittiskt styre och tvekar inte inför terrordåd för att nå dit.

En roman om judiska immigranter i Palestina i slutet av 1940-talet lät inte allt för intressant men eftersom den var maj månads bok i Paperback lovers Orangeprizeutmaning så fick jag ge den en chans. Första sidorna gick lite trögt men sedan var jag fast. Jag fascineras av Evelyns uppväxt och hennes möte med Palestina, alla drömbilder och den verklighet hon möter. Jag tror att det här är en bok som jag kommer att gå och tänka på ett bra tag. Till och med omslaget som jag tyckte var gräsligt har jag börjat gilla.

Read Full Post »

A crime in the neighborhood – Suzanne Berne

Sommaren då Marsha är tio år blir en pojke i grannskapet mördad och skändad i skogen bakom den lokala gallerian, plötsligt är inte området den fridfulla trygga plats som alla sett det som utan ondskan har kommit på besök och ingenting är längre självklart. För Marsha har tillvaron redan rubbats innan mordet. Hennes far visar sig ha haft en affär med en av hennes mostrar och de rymmer sin väg. Moderns reaktion påminner mig om det där skämtet ”Min man stack med min bästa vän – gissa om jag saknar henne”.

Jag hade väntat mig något mörkt och deprimerande efter att ha läst en sammanfattning av handlingen och hade knappast valt att läsa den om den inte ingått i Paperback lovers Orange prize utmaning (1999 års pristagare i april månad, jag ligger lite efter). Men jag blev överraskad för det handlar inte så mycket om svärta som om att handskas med vardagen och om små händelser som formar våra liv. Marscha känns både lillgammal och barnslig, hon funderar väldigt mycket och har inte riktigt nån att vända sig till, jag tyckte om hennes sätt att skriva.

Read Full Post »

Larrys gäster – Carol Shields

”Jag heter Larry Weller. Jag är florist, tjugosex år gammal och jag är på väg längs Notre Dame Avenue i staden Winnipeg i landet Kanada i månaden april år 1977, och jag tänker så det knakar. På att jag är hungrig, på att jag är försenad, på att ha samlag senare i kväll. På hur skönt det känns i den andre killens tweedkavaj.” (s16)

Grundtanken med att följa Larrys liv är att författarinnan vill undersöka hur det är attt vara man i slutet av 1900-talet. Lite surt summerar jag det som att vara torrboll. Jag känner mig inte så sympatiskt inställd till Larry, det känns inte som om han gör så många aktiva val utan saker råkar bara hända honom. Han råkar komma in på floristutbildningen, flickvännen råkar bli med barn, han råkar bli chef och det känns som hans liv är en transportsträcka där det enda som betyder något är dels hans passion för trädgårdslabyrinter och dels hans känsla av att vara för obildad, att inte kunna de rätta orden. Det är kvinnorna som är de intressanta figurerna. De som blir viktiga. Larrys syster, de två fruarna, kollegan i blomaffären…

Det tog mig ett bra tag att komma igenom den och det beror inte på att boken är dålig utan på att texten är så ordrik. Språket känns stundtals som ett tankeflöde med utvikningar, sidospår och tillfälliga iakttagelser. Kanske är tanken att det skall ge en illusion av att vi tar del av Larrys eget tankeflöde men för det så känns det allt för tillrättalagt och rapporterande. Det är hur som helst väldigt vackert men fruktansvärt mångordigt men det passar inte riktigt ihop med att läsas samtidigt som man har barn som rycker en i kjolen och vill ha uppmärksamhet. Det är lite orättvist mot boken kanske men jag vill påpeka att vissa bitar tycker jag fantastiskt mycket om. Som historien om Larrys mor och hennes livslånga skuldkänslor över svärmoderns död. 

Larrys gäster fick The Orange Prize 1997 och ingår i Paperback lovers utmaning.

Read Full Post »

Om man har varit med om det värsta, hur påverkar det resten av livet? Om man tvingats lämna allt bakom sig utom kläderna man råkar bära vid flykten?  Om ens familj ingår i de ofattbara siffrorna över hur många judar som avrättades under andra världskriget. Hur tacklar man minnena?  Hur handskas man med berättelserna om alla sätt som folk har avrättats på, om allt som skett och att man själv överlevt?
Sjuårige Jacob undkommer när hans föräldrar dödas av nazisterna, hans syster förs bort och när han lämnar gömstället och hittar föräldrarnas kroppar flyr han. På dagarna gräver han ner sig i jord och löv och om nätterna rör han sig bort från det som skett. En dag dyker han upp, som en levande lerstod, framför ögonen på den grekiske arkeologen Athos som tar hand om honom. Gömd under Athos rock smugglas han ut från uträvningen och sedan vidare till Grekland. Där på en ö börjar han lägga grunden till ett nytt liv. Athos försöker besvärja Jacobs mardrömmar med berättelser om naturen, historien  och rymden.
Jag tror inte att jag hade valt att läsa Anne Michaels bok bara på urval av baksidestext och omslag – det låter ju så dystert – men eftersom den ingår i Paperback lovers Orange prize-utmaning så övervann jag mina fördommar. Visst är det bitvis dystert och tungt men det är också vackert och ljusglimtarna är klara och hoppingivande. Jag är glad att jag valde att fega och läsa den svenska översättningen för det är ovana termer som jag inte begriper på svenska ens och en berättelse som bitvis är fragmentarisk, som skärvor, och man får pussla ihop den sönderslagna krukan för att kunna se vad bilderna på dekoren berättar. Orginaltiteln är Fugitive pieces och det känns som det stämmer bättre med engelskans dubbla betydelse, här finns både flyktiga minnen och flyktingens minnen, små bitar som berättar en stor historia. Det var fruktansvärt att läsa om alla avrättningsmetoder och som småbarnsmorsa är det extra jobbigt att läsa om spädbarn som spetsas på bajonetter och barn som skiljs från sina föräldrar… Men i krig förekommer mycket som inte borde förekomma o om det är fruktansvärt att läsa om det så vill man inte ens tänka på att uppleva något liknande.
Ändå måste jag säga att jag tyckte om boken även om jag blev förvirrad på en del ställen o rätt arg på huvudpersonen på ett par andra. Dessutom blir jag väldigt sugen på att åka till den Grekiska övärlden… Men jag funderade nästan på om man skulle läsa den en gång till för att se om man fattade allt egentligen.

2010-02-22

Read Full Post »

A spell of Winter – Helene Dunmore

Det här är bitvis en väldigt vacker bok tycker jag.
 Syskonen Rob och Cathy växer upp på ett engelskt gods hos sin morfar. Föräldrarna är frånvarande o bit för bit får man veta varför. De är utlämnade till varandra och går över gränsen för syskonkärlek, något som leder till än fler mörka hemligheter i familjen. När första världskriget bryter ut leder det till stora förändringar – men i förlägningen också till en möjlig nystart för Cathy.
I början hade jag lite svårt att fastna i historien men när sista meningen var läst vaknade jag till med en förvåning ”är den redan slut?” Sen är jag ju svag för det här med engelsk, excentrisk adel på stora gods.
Jag läste om den här boken av Helene Dunmore hos Paperback Lover där den är första boken i hennes ”Orange Prize-utmaning” (den kammade hem det 1996) och blev så sugen att den slank med i nästa bokbeställning. Tack för det tipset! Tänk om jag hade missat den?

Tycker förresten att det här omslaget är rätt trist?

2010-02-10

Read Full Post »