Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2013

Laura har förlikat sig med tanken på att förbli ungmö när hon möter Henry. De gifter sig och börjar skapa ett liv ihop när han plötsligt släpper bomben. Han har alltid drömt om att äga en egen gård och när han nu får chansen köper han en bomullsodling med nedgångna hus. Plötsligt befinner sig Laura mitt ute i ingenstans, omgiven av tröstlös lervälling. Långt ifrån hur hon hade föreställt sig sitt liv. På gården finns också Henrys grinige far och ibland hans, på ytan, muntre bror, djupt märkt av sina upplevelser i kriget. Så är det de färgade dagverkarna som knappt ses som människor av den vita delen av befolkningen, något som blir extra tydligt för Ronsel som återvänder hem efter att ha tjänstgjort i Europa under andra världskriget. När regnet faller så svämmas bron över och man blir avskuren från omvärlden, ensam med leran.

Den här boken hade jag nog helt missat om det inte vore för bokbloggarmaffian. Bland annat hos Calliope och Fiktiviteter. Den har dykt upp lite över allt och tjatat sig in på mina läslistor så att jag slutligen bar hem den från biblioteket. När jag började läsa slets jag mellan att hetsläsa hela boken i ett svep och att lägga ifrån mig den för att jag inte orkade med all svärta och det elände som skildras. Rasismen blir tydlig när man får följa Ronsels berättelse. Under kriget var han en människa bland andra och när han återvänder hem till föräldrarnas gård kan han inte förlika sig med att berövas sitt människovärde och återgå till att inte räknas. Det står tidigt klart att det kommer att gå åt helvete och jag måste emellanåt tvinga mig att läsa för att det egentligen blir för otäckt

Det är svärta och elände men det är också kärlek och en fantastisk berättelse. Läs för sjutton!

Mississippi

Bibliotekslån

Annonser

Read Full Post »

Idag är sista dagen för att nominera kandidater till Forma book blog Awards. Det är tre kategorier o du får nominera hur många du vill. Till och med den här bloggen – eller någon som kanske lyckas prestera mer än ett inlägg per månad eller iaf upprätthålla nått slags regelbundenhet i bloggandet.

Jag har nominerat mina favoriter. Har du? http://www.formabooks.se/Forma-books-blog-award/2013/Nominera/

Read Full Post »

Jag skulle skrivit om den avslutande delen i Jonas Gardells trilogi redan när alla andra gjorde det men jag har haft löjligt svårt att formulera mig, nu måste jag ändå göra ett försök. Det är lite som med Hamlet, man vet hur det går (alla dör) men det hindrar inte att man ändå engagerar sig varje gång. Gardells romantriologi om hur aidsepidemin drabbade unga (och äldre) homosexuella män dubbelt genom både sjukdomen och den hysteriska rädsla för ”bögpesten” som utbröt  är ett engagerat vittnesbörd om vad som skedde och hur det kunde upplevas.

Det finns många starka scener även i denna avslutande del. Lars-Åkes historia berör mig starkt, och hans födelsedagsfest där ”ja må han leva” sjungs fast det borde vara uppenbart för alla närvarande att det inte är frågan om några hundrade år. Rasmus frisinnade moster visar sig vara räddare än hon vill visa. De svarta sopsäckarna får en ödesmättad betydelse, oavsett det forna värdet kan allt förkastas och slängas bort i dessa säckar.  Rasmus föräldrars avståndstagande. Holgers resignerade tillvaro.

Man märker att Jonas Gardell nog varit rätt arg och upprörd när han skrivit sin historia. Han vill inte ge läsaren en chans att ursäkta de mindre behagliga händelserna med att det bara är fiktion. Hela tiden underbygger han med fakta och citat från faktiska tidningsartiklar. I intervjuer kring trilogin har han också varit tydlig med att han skriver för att folk ska veta, att de män som dog inte ska glömmas. För att de som inte fick sörja öppet då ska få gråta ut nu.

Det som berättas i den här historien har hänt. Och det hände här, i den här staden.

Det var ett krig som utkämpades i fredstid.

Där har vi grundackordet för Tatuh.  Ibland blir detta, i mitt tycke, lite väl uppenbart i romanen. Han agiterar snarare än att gestalta och kan emellanåt bli lite väl mkt god retoriker i min smak.  I del ett tyckte jag att han hade ett mycket stramare språk och berättande än vad jag förknippat med hans tidigare produktion, här känns det yvigare. Men jag blir djupt berörd och kommer att bära med mig historien länge. Man ska inte heller underskatta den folkbildande insatsen, han visar oss ett Sverige, en historia, som man kanske inte reflekterat över.  Jag kan ångra att jag såg TV-serien innan jag läst böckerna (även om jag uppskattar skådespelarna så stör det mig att deras bilder tränger undan mina från läsningen av första delen) men den har gett en enorm uppmärksamhet åt dessa historier och kanske lett till att folk kunnat tillåta sig att sörja.   Jag tycker mycket om hans beskrivning av att leva med sorg.

För livet fortsätter även om det är något helt annat än förut. Sedan kan man sörja och sakna, men också glädjas åt och minnas. I stunder slippa tänka på det, i stunder väller det åter över en.

Egenhändigt inköpt. Här skriver jag om del 1 och här om del 2.

Andra som läst; troligen hela #boblmaf bland annat Bokbabbel, Fiktiviteter, Dark Places, Calliope…. Det är intressant att läsa diskussionerna i kommentarsfälten och se hur lika- och olika reaktionerna varit.

Read Full Post »

Läshöst

Hej du försummade blogg! Jag har liksom inte haft tid och ork över, efter bokmässan har jag haft starkare läslust än på länge och läst flera bra böcker men lagt de utlästa på hög utan att skriva om dem. Jag har reserverat på biblioteket som en galning men undvikit att köpa för att inte högarna ska bli helt ohanterliga.

Read Full Post »

image

Så BRA att jag bar hem lite böcker idag (främre högen) Jag hade ju ingenting hemma eller så? (o det här är ju bara lite som råkar ligga framme på bordet… Lässuget har ökat rejält av bokmässan men tyvärr har inte lästiden fördubblats i samma takt. Dock finns ju chansen att motivationen att läsa en bok vinner över håglös skärmtid.

Read Full Post »

Mässbiverkningar

Om jag efter en mässa där jag fyllde på mina vacklande boktorn här hemma i rätt sansat tempo just gick in o gjorde biblioteksreservationer i en allt annat än sansad omfattning?

Om jag har minsta susning hur jag ska hinna läsa ens en bråkdel av det jag har väntande?

Om jag låter mig hejdas av ovanstående och närmar mig bokutbudet med någon som helst logik?

Read Full Post »