Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Humor’

Det går rätt fort att såga av sig en fingerspets, det får Maja erfara när hon slinter med sticksågen på en lektion. Med tummen i bandage tvingas hon möta misstänksamheten från pappan om hon möjligen gjort det med flit och av nån anledning   är plötsligt mamman onåbar och inte ens där när hon anländer för sitt helgbesök.

Tusen år efter alla andra läser jag Jenny Jägerfälds lilla pärla, jag tycker så synd om Maja som tvingas vara så mycket tuffare hela tiden än vad hon kanske vill.  Jag förstår att många lärare valt att jobba med den här som diskussionsunderlag för det finns en hel del att prata vidare om. Emellanåt känns den lite väl spretig men jag förlåter och slukar och när jag slår igen den funderar jag fortfarande en hel del på Maja och hennes liv…

himlen-boerjar-haer_3D_beskuren.jpg

Bibliotekslån

Annonser

Read Full Post »

Viran kom hem en kväll från en bättre middag och var helt upprymd. Nej inte alls . Detta vare Viran fjärran. Hon var upprymd av ett bantningsprojekt. Det är märkvärdigt vad folk blir itända av bantningsprojekt just när de har spisat färskrökt lax och saker och ting med vispgrädde.

Jag brukar tycka att det är fantastiskt hur bra många av Barbro Alvings texter står sig idag, den här volymen från 1963  känns dock som om tiden har sprungit ifrån lite mer.  Det innebär inte att det inte är nöjsamt att läsa men checklön, systemstrejk och resturangvagnar känns inte som dagsaktuella företeelser. Men skriva, det kunde hon! Och ett och annat är sig sorgligt likt…

Läs gärna Carina Burmans artikel om Bang i SVD

Read Full Post »

Även i den tredje boken med Levengoods små betraktelser kryllar det av lite lätt udda personer som han träffat på. Oavsett om det är släktingar eller bara en främling som passerar får de en lätt förundrad presentation. Jag läser om arga nunnor, allt för snygga gynekologer (hu!), curlande föräldrar. Fnissar ofta, gapskrattar ibland och tvingar sambon att lyssna på ett och annat stycke så visst har han lyckats igen. Det är trevligt, underhållande och perfekt att läsa en snutt i då och då.

Eftersom jag har läst två terminer arkeologi är igenkänningen i texten om arkeologi total… Vi käpade på med grävande och sållning, hittade något som såg lovande ut och visade handledaren som efter en blick slängde iväg den med ett kort ”sten”. Så här beskriver Levengood det hela;  ”Jag börjar förstå varför arkeologer dricker. Kallt är det också. I min dröm om arkeologi är det inte kallt. Det är varmt, och så hittar man saker i lite raskare takt. Min dröm är överlag väldigt annorlunda, den har inget att göra med en gård där man kanske hade en ko för länge sen.”

Sen är jag svag för Illon Wilkands bilder, hon hör till de som jag önskar att jag kunde måla som…

Read Full Post »

Jag tjatar gärna om Barbro Alving och hennes kåserier. Jag tycker att det är imponerande hur väl de håller idag, inte allt men visst är det nått visst att sitta och fnissa åt något som skrevs för att roa för över 35 år sedan?

Bang talar ut gavs ut 1972 och är rätt spretig. Mitt problem med den här samlingen av Bang-kåserier är att många är politiskt laddade och dels kanske känns överspelade nu (tyvärr är vissa problem fortfarande olösta och sorgligt aktuella) men att det därmed blir mer predikan än underhållning.

Debatten om vem som döljer sig bakom signaturen Bo Balderson har ju nyligen gått ännu ett varv men här kan man läsa i (Ra)baldersson hur Barbro Alving själv bemötte teorierna om att det var hon själv som skrev dessa deckare ihop med Maria Lang. Ironi är bevisligen inget som Killinggänget uppfann för den som trott det.

Favoriten är nog Flärd som tar upp ett ständigt aktuellt ämne;

Äntligen har jag nått höjderna! Höjderna i det världsliga menar jag.

Det gäller kläder. Alla kvinnors dröm är att någon gång bli observerade i något modesammanhang.

Nu har det hänt! Härförleden hade Aftonbladet en helsida under rubriken: Sveriges tio sämst klädda kvinnor.

Där fick jag vara med. Och i en sån konkurrens sen!









Read Full Post »

”Vi satte potatis och odlade grönsaker, rad efter rad. Lilla dottern ivrigt pladdrande, skuttande i fårorna, iklädd liten arbetsoverall och pärlhalsband. Morötter och sallad, mangold och rödbetor, allting grodde och växte liksom vår kärlek. Ängarna grönskade, allehanda udda djur och människor fyllde hagarna. Gröna vågens tid! Ur min fröpåse trillade inte bara matnyttiga ting, ut trillade också Harry, Gustav, Martha, Sigun och alla andra, som befolkade landsbygden omkring oss på den tiden. De spirade och växte och blev till människorna i mina berättelser, somt är sant och somt är påhitt. Ingen bär sitt rätta namn utom tuppen, baggen och shetlandsponnyn. Mitt bland de böljande gröna vågorna stod det gamla skolhuset. Tryggt och redigt. Tåligt uthärdande allt spring i dörrarna. Klockorna klämtade, slog taktfast sina slag, förde oss vidare genom livet”

 

Jag hade läst om den här boken på litenupplaga.se och blev nyfiken. När jag så upptäckte den på biblioteket var det klart att den måste få följa med hem. (Tycker dessutom att omslaget ser så mysigt ut.) Av de sex berättelserna tyckte jag nog bäst om den första som delar titel med boken, kanske för att den är vad jag förväntade mig när jag såg titeln; en skildring av livet på landet under sextiotalets gröna våg. Berättelserna är bitvis väldigt trevliga men känns lite spretiga och inte riktigt färdiga. Dessutom hade jag nog hellre läst mer om livet på landet och mindre om lite underliga människor (om de nu är sanna eller ej) Men det är kanske inte så många som tycker att en av de intressantaste punkterna är att jämföra bokens menageri med det egna?

 

Jag hade läst om den här boken på litenupplaga.se och blev nyfiken. När jag så upptäckte den på biblioteket var det klart att den måste få följa med hem. (Tycker dessutom att omslaget ser så mysigt ut.) Av de sex berättelserna tyckte jag nog bäst om den första som delar titel med boken, kanske för att den är vad jag förväntade mig när jag såg titeln; en skildring av livet på landet under sextiotalets gröna våg. Berättelserna är bitvis väldigt trevliga men känns lite spretiga och inte riktigt färdiga. Dessutom hade jag nog hellre läst mer om livet på landet och mindre om lite underliga människor (om de nu är sanna eller ej) Men det är kanske inte så många som tycker att en av de intressantaste punkterna är att jämföra bokens menageri med det egna?

Read Full Post »

”Mammor är väl också människor, eller?” Undrar Mia Skäringer i en krönika. Hon berättar om sin egen skilsmässa, att hon var tvungen att skilja sig för att inte gå sönder. Om att hon är trött på husfridsknull, att förväntas ställa upp för sakens skull istället för att invänta sin egen kåthet. Om en ungdom som innehöll allt för många tillfällen då hon ställde upp och spelade den roll hon trodde förväntades av henne. Om att morsor är människor och inte perfekta maskiner, oavsett vad tidningarna vill få oss at tro. Texterna består av tidningskrönikor och utdrag ur den blogg hon haft. Det leder till att det kan bli lite tjatigt eftersom vissa teman återkommer och det blir lite spretigt. Men jag tycker om hennes texter även om jag inte håller med om allt finns det mycket som jag tycker låter så klokt. Som vikten av att vara den man är och inte den man förväntas vara. Det finns nog allt för många som går med på saker som man egentligen inte känns rätt i ett desperat försök att synas. Sedan fnissar jag gott åt vissa partier och det är befriande att läsa om vardagskaos när man ägnat dagen åt att jaga runt efter rena, matchande strumpor så stora barnet kan skickas till dagis.

Dyngkåt och hur helig som helst

Read Full Post »

Kommunalrådet och den lokala pressen samlas på ålderdomshemmet för att gratulera Allan Karlsson på hundraårsdagen men föremålet för uppvaktningen kliver helt enkelt ut genom fönstret bara minuter innan firandet skall börja och spåren slutar vid samhällets busstation. På vägen råkar han i klammeri med den organiserade(nåja) brottsligheten och är plötsligt eftersökt av såväl kriminella som polis. Det kan låta som en tuff tillvaro för en hundraåring men Allan har varit med om ett och annat under sitt liv och har man korsat Himalaya, mött Stalin såväl som Mao så kanske man kan klara ett liv på rymmen även då man har fyllt tresiffrigt?

Det här var en överraskande underhållande skröna. Visserligen blir det lite väl fjantigt emellanåt men jag kan köpa både det och att den tappar lite styrfart mot slutet för huvudintrycket är berättarglädje.

Den har kommit ut som pocket hos Pocketförlaget nu i april.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Read Full Post »