Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Omläsningar’

Puck Bure och hennes man hälsar tillsammans med sin far på hos sin farbror kyrkoheden i Västlinge för julfirande. På självaste julafton snubblar Puck över ett lik och chefen för riksmordkommissionen, Christer Wijk gör entré för att sålla band de misstänkta. Den vampiga och fagra blondinen, det korrekta hembiträdet, den rödhårige, motorcykeburne kommunistynglingen… och vem var det som stal kyrksilvret?

När min läslust dippar tar jag gärna till gamla snuttefiltar i form av småputtriga deckare. Jag märker i mina omläsningar av Maria Lang att hennes produktion inte alltid åldrats vackert och emellanåt är det lite för tydligt skrivet enligt formulär ett a men det är småputtrigt och tryggt och jag är ju ohjälpligt förtjust i Puck även om en del av persongalleriet är sådana skissartade karikatyrer. Den kom ut 1954 ochet blir så tydligt en tidsresa att läsa om ett julfirande där julotta och inte Kalle Anka är julens begivenhet. För att inte tala om språket, eller vad sägs om detta;

Hon utsade blott ett enda ord. Och det ordet var inte direkt vad man väntade att höra från en änkedisponentska i en prästgårdssalong klockan halv åtta på juldagens morgon…

Slyna!”

Det är tydligen en av de historier som dammats av och blir film (lägg märke till överanvändningen av ”snygg” i kombination med att Ola Rapace o övriga skådespelare spontant känns felcastade så förstår ni att jag inte vågar hoppas att det ska bli så bra som jag önskar) så boken kommer kanske i nyutgåva hos Norsteds så småningom? Men redan 1960 blev den i omarbetad form film under namnet ”När mörkret faller”.

Eget, loppisfyndat, exemplar.

Annonser

Read Full Post »

Under sin sommarsemester nås paret Bure av ett brev med lätt chockerande innehåll. Kriminalkommisarie Christer Wijk ska förlova sig med Gabriella Malmer, vacker och en av de blivande arvtagarna till den Malmerska förmögenheten. Av nyfikenhet besöker de Rödbergshyttan för att bese fästfolket men där hamnar Puck sin vana trogen mitt i händelsernas centrum. Mord begås och hemligheter från det förflutna stiger upp till ytan i högsommarvärmen och den berusande rosendoften.

Tiden har inte alltid farit snällt fram med Maria Langs deckare och mycket i Rosor, kysssar och döden har inte åldrats med behag. Trots det har den fortfarande kvar sin charm om man bara närmar sig med en förlåtande inställning. Jag tycker ju bäst om de Langböcker där Puck är med och i synnerlighet dem där man anar kemin mellan henne och Christer Wijk. (Jag undrar om Lang ibland förbannade sitt tilltag att gifta bort Puck med en altför trevlig karl?). Det är lite för tidigt på året för att vara i fas med Langs högsommar men jag älskar att återvända till hennes deckare på sommaren som till gamla vänner. Det grämer mig enormt att jag har förlagt en hel kartong med Langdeckare i nån flytt, jag hoppas fortfarande att de ska dyka upp mirakulöst.

ur egna bokhyllan

Read Full Post »

En av de unga påläggskalvarna på Pymms reklambyrå dör hastigt genom ett fall i byråns spiraltrappa. Ett beklagligt olycksfall – eller ligger det något mer bakom? Raskt ersätts han av den snobbige Job Brandon som slår sig i slag med alla på byrån, från direktören till springpojkarna, och alltid råkar komma in på sin företrädares tragiska frånfälle…

Det här var den första Sayersdeckare jag läste, jag föll handlöst där och då. Både för Lord Peters charm och för jargongen på reklambyrån. Jag vet inte hur reklamvärlden innifrån ser ut idag men  Sayers skilldring av hur den såg ut i nittonhundratalets början fick mig att omedelbart vilja jobba med reklam. Jag tycker att det är synd att den inte finns med i Sayersboxen!

Själva deckargåtan kanske inte är direkt världsomstörtande för deckarläsare idag som är vana vid värre men dialogerna och minljöskildringarna. Ett embryo till ”The office” med skildringen av kontorssnacket? Kontorssnacket som får mig att tro att det där men att vara löneslav på kontor är sig ganska likt och  så dissektionen av mekanismerna bakom att skapa säljande reklam för varor av alla det slag.  Det känns högt tillämpbart idag.

Läs den!

och så Per Åhlins snygga omslag då!

Boken hämtad ur den egna bokhyllan.

Read Full Post »

Mitt i sommarhettan får Puck Bure ett erbjudande om att låna tant Otties stuga när denna far till Spanien. Tacksamt nappar hon för att slippa sitta i stan med bebis (och barnflicka) medan maken jobbar. Men det förekommer också en bön om att något mystiskt är i görningen bland grannarna, skulle inte Puck kunna tänka sig att forska lite diskret i det hela? När de anländer är det mycket snart nån som försöker skrämma dem och spänningen mellan grannarna är emellanåt riktigt obehaglig och snälla tant Ottie verkar ha varit mer än lovligt tankspridd.

När det sedan sker ett misstänkt dödsfall och kommisarie Christer Wijk kommer till undsättning darrar augustinatten av undertryckta strömmar …

Det här är perfekt läsning i Augusti när kräftskivorna drar igång, man kan liksom inte ha en värre skiva än den i boken. I alla fall inte med lika fatalt resultat. Frånsett att jag, sen jag fick egna barn, har oerhört svårt för att förstå hur de kan lämna den stackars ungen ensam i stugan (sovande) o gå o bada det första de gör är det en av mina favoriter i Langproduktionen. (Man får väl också betänka att det där med attatchment patenting inte direkt var nått som praktiserades under den tiden ) För mig hör den helt klart till mina litterära snuttefiltar.

Hämtad ur den egna bokhyllan, och jo – jag läste den i augusti – har bar aint lyckats blogga om den förrän nån månad senare.

Read Full Post »

Efter rättegången där hon friades från anklagelsen att ha mördat sin forne älskare har det varit en hel del uppståndelse kring Harriet Vane. Bra reklam för en författarinna av dektektivromaner men också tröttande, särskillt som Lord Peter belägrar hennes Londonvåning i sin uppvaktning. Hon beger sig ut på en fotvandring men det bär sig inte bättre än att hon finner liket av en ung man med avskuren hals.  Även om polisen först ugår från att det är självmord så finns det saker som inte passar in i bilden och när Lord Peter Whimsy anländer till orten börjar de gemensamt nysta i historien.

Det här är en av mina favoriter i Whimsyserien,  utvecklingen i kärlekshistorien mellan Whimesy och Vane och så den äldre kvinnan som fast hon framställs som löjlig i sin förälskelse ändå är ett djupt tragiskt porträtt av ett människoöde. Motivet med kvinnor som slösar bort sitt liv på struntsaker är mycket vanligare i Sayers böcker än jag från början tänkte på men det blir tydligare med varje omläsning. Själva chifferbiten tycker jag däremot är dödligt trist och eftersom jag läste om den rätt nyligen så mindes jag mycket av själva intrigen.

suddig bild lånad från Tradera, samma omslag som mitt exemplar.

Read Full Post »

En liten detalj som Lord Peters skarpa öga saknar på platsen gör att det som sett ut som en beklaglig olyckshändelse allt mer blir ett misstänkt mord. Sandy Campbell har ett rysligt temperament och nästan alla i den skotska konstnärskollonin verkar ha motiv för att ha ihjäl honom så misstänkta saknas inte men hur kan det komma sig att han setts stå och måla vid en tidpunkt då han av likstelheten att döma redan borde varit död?

När man läser alla Sayers på raken så här märks det lite att greppet med den mångkunnige dektektiven iblande känns lite föråldrat men jag är beredd att förlåta allt…  speciellt när jag kommer till deras försök att rekonstruera själva brottet och sitter och läser småfnissande.

Hittade en Traderabild med Per Åhlins omslag (samma som mitt ex) och känner att jag verkligen måste blogga om hans bokomslag vid tillfälle.

Read Full Post »

Deckarförfattarinnan Harriet Vane står anklagad för giftmord på sin förre älskare. Få tror att hon är oskyldig men en av dem är Lord Peter Wimsey, som dessutom har blivit huvudstupa förälskad i den anklagade.  Han får en chans att rentvå henne men har bara fyra veckor på sig att ta reda på hur det egentligen ligger till.

Till skillnad från de tidigare böckerna i Wimsey-serien kom jag faktiskt ihåg rätt mycket av själva mysteriet men jag har ändå stort utbyte av omläsningen. Det är en märklig mix av förtjusning irritation o svartsjuka när jag läser om den något ensida kärlekshistorien. Förtjusning för att det är medryckande, irritation eftersom karln är påflugen o enträget på ett sätt som verkligen känns föråldrat för mig och svartsjukan? Han är ju MIN ju? (Hur det nu går ihop med irritationen? Vem har påstått att det GÅR ihop?) Dessutom spelar rara miss Climpson en viktig roll även i den här boken.

 

Read Full Post »

Older Posts »