Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Bilderböcker’

Den här veckan har jag läst Eddie och julen minst en gång per dag för fyraåringen och både ettåringen och sjuåringen lyssnar med förtjusning. Det är en riktigt bra bok för de yngre som inte riktigt har fått full koll på allt det här med julen och kan behöva lite påminnelser om pepparkakor, julgranar och tomtar – och paket. En rätt söt historia även om  jag  snart kan den utantill om det ska fortsätta så här.

 

Finns på bokus och Adlibris

Read Full Post »

Junior vill ha syskon är tredje delen i giraffserien. Jag tycker att Girafferna Jösta och Johan är ljuvliga och det är bra att det finns ett bra utbud med böcker som visar andra konstellationer än kärnfamiljen. Här vill krokodilen Junior ha ett syskon, en som är likadan som hon själv men det blir kanske inte riktigt som de inblandade hade tänkt sig- men det betyder inte att det blir dåligt.

Bilderna är färgglada och härliga och texten är på rim. Det sista har jag svårt för eftersom jag tycker det haltar betänkligt emellanåt, iaf när jag ska läsa högt. Något som är fint med den här bokserien från sagolikt bokförlag är att det medföljer CD.

recex från förlaget

Read Full Post »

Det där med vintermörker, overalltvång, julstök och evighetslånga julbord kan vara rätt obegripligt är man är liten. Eddie får baka pepparkakor, klä granen, vänta på tomten och få paket i den här ljuvliga juliga historia. Även om den kanske mest är tänkt för barn runt tvåårsåldern så funkar den fint för alla mina tjejer (0-6 år). Jag har fått läsa den i snitt två gånger om dagen sedan jag fick hem den och hade ungarna fått bestämma hade det blivit fler (men det finns gränser för hur många gånger på rad en moder pallar att läsa samma historia även när den är bra). Illustrationerna är fulla med julstämming och nya detaljer att upptäcka.

Kort sagt en liten pärla som kommer att bli en julklassiker för de yngsta. Har du en liten knatte i din närhet så löp och köp. Vänta helst inte till julafton heller för det passar bra att läsa den som förberedelse för julfirandet. Varning dock för att du själv kommer att tröttna lite på den innan jul.

Omslagsbild: Eddie och julen

Eget inköp

Read Full Post »

image

Vi testläser Eddie o julen (Bjärbo) här hemma nu. Samtliga damer i familjen gillar den.

Read Full Post »

Så här i juletid vill jag lyfta några småbarnsböcker somjag ser som moderna klassiker. Kanske ett julklappstips?

Knacka på – Anna-Clara Tidholm

Alla barn borde äga minst ett exemplar av den här boken! Jag säger minst ett eftersom en del telingar tar det här med bokslukande mycket bokstavligt (och jag drömmer om en utgåva i stadig kartong som tål ruffa tag!). Det är enkel historia och barnet uppmuntras att bli delaktigt genom att knacka på de olika dörrarna. Något som brukar vara mycket uppskattat. (men bli inte förvånat om barnet sedan knackar på dörrar i ALLA böcker..) Det är klara fina färger och bilderna har en mängd detaljer som man kan samtala runt. Även ett äldre barn kan uppskatta den eftersom det kan vara lagom mycket text att läsa själv och då är det ju synd om den är allt för söndertuggad.

Knacka på!

 

Bäbis lessen- Ann Forslind

En enkel historia med stor igenkänningsfaktor. Den ledsna lilla bebisen vill varken äta, leka eller dricka – bara kramas. Min mellantjej fick den som tvååring och sedan läste vi den minst två gånger om dagen det närmaste året även om hon nog kunde den utantill efter en vecka. Det finns en hel serie Bäbisböcker och lär vi läst Bäbis arg såg det ut så här hemma

Bäbis lessen

Vem bestämmer – Stina Wirsen

Belyser den stora dramatiken i vardagen. Vem bestämmer egentligen när det är läggdags? Hur arg är det ok att bli på varandra som barn o förälder? Och vikten av att bli sams igen efter bråken.  Det är lätt för både stora och små att känna igen sig och ger fina tillfällen att prata om egna konflikter. Hela serien med Vem- böcker tar upp stora känslor och problem på fint sätt tycker jag.

Vem bestämmer?

Read Full Post »

Idag har jag läst en sån där bok som jag avskyr…

Dåligt skriven, trist, tarvlig, torftig. Men dottern äääälskar den oproportionerligt. Jag funderar allvarligt på att gömma den och se om jag kan slippa den. I alla fall några månader.

Det är någon slags spin-offhistoria till Askungen och när jag tvingades läsa idag igen frågade jag femåringen om hon gillar den för att det är prinsessor. ”Nej, det är för att den är roooooooooooosa!” svarade hon.

Mitt hopp är att hennes smak ska utvecklas så småningom. Mitt försvar är att det i alla fall inte är JAG som har gett henne den.

Visserligen brukar jag hävda att tillgången till böcker och möjligheten till att upptäcka läsglädje genom litteratur som i andras ögon saknar kvalliteter är viktig – Men då är det inte JAG som behöver läsa skiten högt  alldeles för ofta…

Tröstar mig med gammal favorit på Youtube

Read Full Post »

Jag fick den här boken som recensionsexemplar från författaren för ett bra tag sedan men det har tagit tid att få något skrivet om den. Mitt problem med den här boken hänger ihop med att man kan läsa den på (minst) två olika sätt.

Dels har vi en enkel vardagshistoria om ett barn som berättar om sin mamma och sin önskan att få en katt.  Men om man som vuxen tolkar text och bild  (Bettina Johnssons bilder ger en ny dimension till berättelsen) är det svårt att se annat än en historia om en mamma med cancer som tappat håret o inte orkar lika mycket som förr. Det tog rätt många genomläsningar innan jag kunde sluta skygga för cancervinkeln och alla de tolkningar och förväntningar jag fick genom den. Min dotter på snart fem ser över huvudtaget inte den historien och jag väljer att inte upplysa henne, det tar vi kanske den dagen hon börjar ifrågasätta varför mamman är trött och skallig. Det behöver inte vara stor dramatik. För barnet i boken är inte mammans sjukdom dramatisk utan helt enkelt vardag och för ett barn med en sjuk förälder kan det kanske vara en stor tröst att läsa om andra med samma vardag.

Jag funderar en del kring mina reaktioner, varför tycker jag spontant att det är jättehemskt med en bilderbok om cancer när det egentligen mer handlar om en vardagsskildring? Är det för att jag själv mist någon jag älskade i sjukdomen o därför tar för givet att det kommer att sluta illa?



Read Full Post »

Klä ut sig är roligt men vad händer om flera vill ha samma maskeradkläder? Vem bestämmer vad man får klä ut sig till och hur tacklar man motgångar? Vardag på förskolan när barnen ska försöka enas om både saker och vad man lekar. Kanske inte så mycket action i en vuxens ögon men definetivt bäddat för att kunna känna igen sig och ett bra underlag för att prata om bland annat kompisskap och konfliktlösning. Jag kommer att tipsa personalen på barnens förskola om den här.

Ett stort plus är att texten är väl avpassad för att läsas högt, många gånger är det si och så men här tycker jag att man får en bra rytm vid högläsningen. Min fyra- snart femåring gillar den och väljer ofta att vi ska läsa den till nattningen. (På frågan om vad det är som är så bra svarar hon ”att hon klär ut sig till prinsessa!” så gissa om hon har en intensiv prinsessperiod nu?)

Read Full Post »

Familjen Rantanen i årets julkalender. Foto: Johan Paulin Med anledning av årets julkalender kommer det nog att vara en och annan gris längst upp på några av önskelistorna. De är ju så sööööta. Men ett djur är alltid ett stort ansvar och en gris är INTE en annan sorts hund, en gris är en gris och kommer att böka upp husets alla mattor vilket kanske är sött med en näpen liten kulting men inte lika charmerande när ”mini” i minigris hör till historien (för de flesta minigrisar blir rätt bastanta som vuxna) och det där med allergivänligheten är inte helt sant, dessutom tar det flera månader innan man utvecklar och visar symptom på nya allergier.  Läs gärna mer här hos Anna som har har varit minigrisägare sedan 2003 eller här hos Eva som fött upp minigrisar i flera år. Eva har också fött upp och tränat minigrisen Pyret som har en roll i den kommande långfilen om Hotell gyllene knorren (i julkalendern är det grisen Fanny som är med). Det kan du läsa lite mer om i Pyrets egen blogg. Det är viktigt att tänka på att grisen i julkalendern är en specialtränad gris, det krävs många övningstimmar och mängder av godis för att få en gris att klara sånt. Grisar har inte samma behov av att vara till lags som en hund har så all träning kräver att grisen själv har lust att göra som du vill.

Vill man lära sig mer om grisar rekomenderar jag Björn Bergenholtz bok  ”Världens bästa djur”, tyvärr verkar den inte gå att köpa längre men den går att låna på biblioteket.

Read Full Post »

Svea Svan har en handväska som en gång var krokodil, kanske är det därför den är hungrig och äter upp lite av varje som den kan komma över? På morgonen tuggar den i sig tvålen, på postkontoret knycker den nappen från en bebis, ”ful unge men nappen var god tänkte handväskan”,  och på caféet slukar det en mobiltelefon för att den har så knapriga knappar.  Svea grälar på sin handväska hela vägen hem men nästa morgon har hon glömt alltihop eftersom hon är så glömsk.

När jag började jobba på bibliotek för ett decennium sedan försökte jag plöja en massa bilderböcker för att veta vad jag kunde rekommendera. Ibland hittade jag böcker som jag själv älskade men som kanske inte gick hem hos barnen. Hungriga handväskan var en av dem och när jag hittade den på bokrea slog jag till direkt. Sen fick den föra en tynande tillvaro i min boksamling men här om kvällen kom fyraåringen och begärde den som kvällssaga. Hon hävdar att ”krokodilen åt upp en mamma”, med en busig glimt i ögonen, så jag misstänker att hon har gjort sig en mer actionfylld variant. Själv uppskattar jag att den känns så lätt att högläsa och så gillar jag verkligen Maria Lindgrhens illustrationer. Men jag misstänker att det är en bilderbok som kanske tilltalar vuxna mer än barn?

Hungriga handväskan /

Read Full Post »

Older Posts »