Från den lilla byn Naccos uppe i Anderna har tre människor försvunnit. Korpral Lituma skickas dit för att utreda saken. Till hjälp har han assistenten Tomasito, som ältar sin förlupna förälskelse och de svårigheter denna satt honom i. Människorna i byn är fattiga, vidskepliga och oroade av gerillans framfart och människornas historia flätas ihop i Litumas sökande efter sanningen.
Jag tyckte om skildringarna av Peru, har alldeles för dålig koll på landets historia kände jag. Våldsskildringarna är så sakliga att det blir dubbelt så otäckt men jag har svårt för ”pladdrigheten” och ibland går historierna ihop så att jag inte riktigt fattar vem som säger vad, lite som personer som pratar i munnen på varandra och byter ämne hur som helst. Bitvis är det glimrande och i de partierna förstår jag precis varför han funnits med i Nobeldiskussionerna ett bra tag men varför de väljer att ge honom det nu känns ju som en medalj för lång o trogen tjänst. Ibland är den där bullriga grabbigheten oerhört tröttande. Jag var oerhört skeptisk till honom innan så jag blev positivt överraskad men jag vet inte om jag är så sugen på att läsa mer, tycker hittillss bättre om hans ”rival” Gabriel García Márquez. Köpte ”den stygga flickans rackartyg” men den får nog ligga till sig här i bokhögarna. Det tog över en vecka att få den så Nobelsuget hann släppa.

Read Full Post »