Tell the Wolves I´m home – Carol Rifka Brunt

Junes älskade morbror dör av ”det där AIDS” i ett åttiotal där ingen riktigt vet vad det är eller hur det sprids utan paniken sprider sig. Det talas inte om sjukdomen och inget om morbroderns eventuelle kärleksliv även om han är öppen med sin homosexualitet. Det finns överhuvudtaget mycket som det inte talas om och efter morbroderns begravning tvingas June ompröva sin bild av honom och av sin familj.

Jag tänker inte gå in mer än så på vad den här boken handlar om, det har bloggats så mycket om den nu och de flesta kallar den fantastisk. Jag kan bara instämma! Allt kanske inte är lika bra men helheten gör det till att jag är säker på att den kniper en topplacering på många årsbästalistor.  Jag tar upp den och börjar läsa och är fast, jag vet inte om jag vill hetsläsa för att få veta allt eller om jag vill dra ut på det så den inte ska ta slut.

Alla dessa hemligheter och hur arg man blir på både June, hennes syster och deras mor och dessa självklara tidsmarkörer som smyger sig in i texten. En tid före mobiltelefoner och datorer. En tid när man inte bara kunde googla ”hur smittar AIDS” och ta reda på att man inte får det av en kyss på huvudet. Det som gör starkast intryck på mig är något som finns med även i Gardells romantriologi, detta med hur familjen efter döden tar tillbaka det förlupna fåret och bestämmer hur allt ska vara. Vännerna och älskare kanske inte är välkommna att ta ett sista farväl för det skulle förstöra fasaden som familjen vill hålla, bilden av vem personen var. Det och glimtarna från sjukhuset. Det finns mycket här som jag älskar. Annat som jag kanske inte är så såld på. (Hela den här porträttgrejen tex, för mig är den överanvänd o så symboliskt överladdad att den sjunker som en sten). Jag gillar persongalleriet men kan tycka att det är synd att själva Finn blir så suddig, varför var han så fantastisk egentligen? Men samtidigt är det helt rätt eftersom June tvingas ompröva sina bilder av honom.

Efter att ha läst om den i samband med Jonas Gardells triologi om tiden för den stora AIDS-paniken beställde jag hem Tell the wolves I´m home. Dock beställde jag den ihop med ett gäng förhandsbokningar o skulle få den först i Juli. När så hyllningskören drog igång på allvar stod jag där med lång näsa och en bok som jag ville läsa nyss. Vad göra – mer än att flitigt gnälla om saken på Twitter (ett mycket konstruktivt sätt att bearbeta besvikelsen på eller vad säger ni?)? Jo, man kollar om den finns på biblioteket och reserverar bums. Avbeställde den på ordern vilket man kanske an vara lite ledsen över nu när jag läst o älskat men hej, den kommer ju på svenska hos X-publishing i höst så Låt vargarna komma (som den svenska titeln blir)!

Bibliotekslån.

Några andra som läst är Helena på Dark places, Lisa på Onekligen ochHyllan Lotta

Read Full Post »

Jag väntar under mossan – Amanda Hellberg

Tilda bor med sina föräldrar i England men ska tillbringa sommaren hos sin morfar i en liten stuga i de svenska skogarna. Hennes mormor försvann mystiskt när mamman fortfarande var en liten flicka och det sker mystiska saker på den lilla orten. Skogen är inte så ödslig som man skulle kunna tro och något riktigt farligt lurar i bakgrunden.

Jag har gillat Amanda Hellbergs andra böcker och älskar det här med att använda sig av den svenska folktrons väsen! Från yngre tonåren plöjde jag etnologihyllan och allt jag kom över om oknytt, huldror och andra mystiska väsen så jag är fullständigt partisk i min entusiasm. Jag tycker att hon lyckas rätt bra med att använda myterna på sitt eget sätt. Jag tror att det kan vara en ultimat sommarlovsbok, i alla fall om man inte är så väldigt lättskrämd för jag kan tänka mig att besök på utedass och badande i mystiska skogsjöar inte känns helt lockande i samband med läsningen.

Det verkar som det finns en öppning för fler böcker i serien, jag hoppas att det blir så för jag skulle gärna läsa mer om Tilda och de andra!

Bibliotekslån

 

Bokmilaskogen, Karmakult och Swedish Zombie har också läst.

Read Full Post »

Fredag med boktema

Det började med grönskande avundsjuka. Brekfast book club bokcirklade och delade ut bokbloggarnas stora pris till Jonas Gardell. Hade gärna varit med och önskade att man bodde närmare huvudstaden men försöker trösta mig med att jag förmodligen inte kommit iväg iaf. Men vad är väl en bal på slottet? Jag får ta igen det med råge när ungarna växt till sig lite helt enkelt.
Sen körde bebis lite omskyltning i bokhyllan. Ibland blir jag stolt över hur väl hon artar sig när hon kan fixa detta med intresseväckande skyltning redan innan hon är ett år 😉 – sen blir hennes bokslukande lite väl bokstavligt o jag tänker att det nog är en liten bit kvar. Men alla mina tre älskar böcker och så hoppas jag att det ska förbli.

Roades förresten lite av urvalet (plockade ur bokhögarna hon når). Lang, Modesty och lite urban fantasy/paranormal romance….

 

Så småningom avslutades fredagen med ostbågar och Mercy. Underbart att faktiskt lyckas läsa nått av allt hamstrat. Förhoppningsvis kommer nån slags recension om den så småningom.

Read Full Post »

Fyllt på de väntande högarna

En liten Amazonbeställning har hittat hem… Dessutom några recex och bibliotekslån. Behöver bara trolla fram mer lästid.

Read Full Post »

Den blå hertiginnan – Philippa Gregory

Jaquetta St. Pol sägs ha synskhet i släkten. Som ung gifts hon bort med en mäktig man och hamnar i det engelska hovet och intrigerna kring kungatronen, det som så småningom kom att benämnas rosornas krig.

Det var längesedan jag läste någon historisk roman känns det som. Jag slukade de första av Philippa Gregorys böcker som översattes men sedan kom jag av mig lite. Det kanske var en välbehövlig paus för trots att jag storgillar hennes sätt att ge historiska händelser ett chick-littstuk så blir jag irriterad på att det i stora delar är så mycket samma historia en gång till. Förbjuden kärlek, maktkamp, politiska intriger… men samtidigt är det imponerande med hennes sätt att synliggöra vilken begränsad roll kvinnan hade sig tilldelad och hur många ändå lyckades tänja gränserna. För en del slutade försöken till ökad frihet riktigt illa medan andra kunde få stor makt lite i smyg. Och i princip alla har försvunnit in i historiens dimmor.

Jag blir som sagt var lite irriterad på förutsägbarheter (och en o annan icke trovärdig vändning) men på det hela taget ett underhållande tidsfördriv och jag blir sugen på att täta mina luckor när det gäller engelsk historia efter läsningen.

Bibliotekslån

Read Full Post »

Livrädd- S J Bolton

Det sveper en spekulativ självmordsvåg över Cambridge. Unga, vackra studentskor tar livet av sig på utstuderade sätt och det väcker misstankar om att allt inte står rätt till i studentstaden. Några månader efter händelserna i Nu ser du mig möts Flint o Joesbury igen. Han vill att hon ska ta ett uppdrag som går ut på att hon ska spela sårbar studentska i Cambridge och utan att ha all information om vad som pågår ställer hon upp som lockfågel. Men kanske har de hittat ett allt för perfekt lockbete när det väljer Lacey med sitt trasiga och trassliga förflutna?

Från första sidan är jag fast. Det finns luckor i den här historiens trovärdighet, luckor stora nog att valla en hjord elefanter genom dem men jag bortser glatt ifrån dem o blundar snällt för allt annat än spänningen. Rätt tidigt har jag mina misstankar om var åtminstone någon skurk gömmer sig men fram till slutet är jag ändå osäker. Kanske blir det lite väl många historier att fläta ihop och personerna är väl inte mycket mer än vacker yta men jag blir ändå såld nog för att engagera mig djupt  i deras försök att bortse från sina känslor – det är först så här ett tag efter avslutad läsning jag blir irriterad. Lite som att trycka i sig en påse chips och tycka att det är både gott o nödvändigt men senare upptäcka att man inte blev ett dugg mätt.

Och slutet… tja, det är ett antiklimax tycker jag. Lite samma tendenser som när man på skolans uppsatsskrivningar upptäckte att tiden var på väg att ta slut och man måste avsluta historien snabbt om man skulle hinna renskriva det hela innan inlämning.

Recex från förlaget

Andra som läst; Annika, Marika

Read Full Post »

Läslandslaget

Man brukar ju lite generellt måla upp att killar antingen är intresserade av sport eller läsning men nu drar Andre Pops igång ett projekt kallat Läslandslaget för att försöka vända trenden med att föräldrar inte läser för sina barn i samma omfattning som förr och de följder han tycker sig se. Aftonbladet skriver;

 Alla som antar utmaningen att varje dag i sommar läsa en stund för sina, eller andras, barn platsar i Läslandslaget, säger trebarnspappan Pops som ser med oroliga ögon på utvecklingen.

Kanske är allt en smart reklamkupp för hans kommande bok men det vill jag inte tro, och jag är i så fall beredd på att förlåta det Om det kan ge lite extra flexande av läsmusklerna. Jag tror att det viktigaste är att få läsande förebilder. Att se sin förälder uppslukad av en bok är på ett sätt den bästa reklam man kan ge läsandet. Då visar man för barnen att det här med läsning är viktigt och inte bara något man påstår är viktigt.

Det är kanske inte konstigt att jag blev en storläsare. Mamma läste jämt om hon hade en stund över. Hon köpte böcker åt mig till födelsedagar och jular, vi gick regelbundet till biblioteket och hon läste högt för mig. Min pappa kanske inte var så mycket till förebild för min del men detta att han också läste, även om det var tidningar och fackböcker mer än romaner gjorde att det där med att lägga sig o läsa blev en lika självklar rutin som tandborstningen.

Visst är det svårt att hitta tiden ibland men det när ett skönt sätt att varva ner ihop och man får rika tillfällen att påminnas hur mycket som rör sig i barnatankar emellanåt. Visst kan jag bli lite less på att läsa om dinosaurier (köttgänget för många gånger på raken) för sjuåringen och lite ledsnar man på Bockarna Bruse på badhuset efter att ha läst den minst en gång om dagen sedan julafton för treåringen men hej, det är mysigt o rätt som det är är både de o lillasyrran för stora för att vilja ha några sagor lästa så det gäller att passa på

Read Full Post »