Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2012

Gav bort en bok som present och sa att jag förväntade mig en recension sedan, så idag blir det en gästbloggare.

Den här boken tar oss tillbaka till 1970-talet det årtiondet då ”Fenomenet Ronnie Peterson och supertalangerna Reine Wisell och Gunnar Nilsson blommade ut…”. Tiden återupplevs i detaljerade referat från alla GP-loppen och några till under perioden från slutet av 60-talet till 1978. En tid då motorsport utvecklades snabbt och var obehagligt farligt och döden ständigt närvarande, på ett sätt som nu är svårt att acceptera.

Jag minns fortfarande, trots att jag är född 73, de här mysiga söndagseftermiddagarna med min far i soffan tittande på Formel 1 och Ronnie Peterson i sin Lotus. Boken tar mig tillbaka till de här stunderna jag begriper storheten hos svensk racing under den här tiden, vi hade faktiskt ett eget GP på Anderstorp under de här åren. Tyvärr slutade allt detta 11 september 1978 efter den tragiska olyckan dagen innan på Monza. Svensk racing dog och det blev tyst om Formel 1 och inga mer stunder i soffan. Det tog mig en bit in på 90-talet innan jag återigen hittade tillbaka till Formel 1 och har sedan dess följt i stort sett alla tävlingar via tv.

Boken fokuserar naturligtvis på de svenska, deras insatser på banan samt kämpande för att få en sits i rätt bil. Men efter det redovisas även de övriga resultaten från tävlingarna, tyvärr leder det här till en viss upprepning som känns lite konstig och hade kunnat göras bättre. Men boken har ändå sitt värde som ett testamente från en tid då Sverige faktiskt var något att räkna med även i motorsportens kungaklass – Formel 1.

Lars

 

Formel 1 : sveriges guldålder 1970-1978

Det  finns ju inte så stor utgivning om motorsport på svenska. Kanske ett julklappstips till någon motorsportsintresserad? Finns både på Adlibris och Bokus

Annonser

Read Full Post »

Joseph Kennedy och hans fru Rose ville fostra sina nio barn till vinnare och en av sönerna tog plats som USAs president bara 43 år gammal. Men Trots att John F Kennedy och hans Jackie blev betraktade närmast som kungligheter blev det en kort period som avslutades med de historiska skotten i Dallas. Fem år senare sköts hans bror till döds under valkampanjen.

Kennedyklanens uppgång och fall har fascinerat folk och det har skrivits åtskilliga sidor i ämnet innan, jag vet inte om det är därför Britt-Marie Mattsson väljer romanformen eller om det enbart är för att ha friheten att framföra sina egna teorier. För mig känns romanformen mer som en efterkonstruktion eftersom det är få passager som känns litterära snarare än biografiska och faktauppräknande.  Jag hade önskat att hon avstått från romanambitionerna och skrivit en ren faktatext för det känns som en bra introduktion till Kennedyklanen.

Recex från förlaget. Fru E har också läst.

Vi tolererar inga förlorare har nu även kommit i pocket.

Read Full Post »

När Callie tar jobbet som föreläsare vid Farwicks college räknar hon inte med att drömmarna hon hade som tonåring ska komma tillbaka. Drömmar av mycket erotisk karaktär. Eller ÄR det drömmar? Hon blir allt mer osäker på det och vad som egentligen pågår i det mystiska, viktorianska hus hon impulsköpte vid sitt första besök i staden. Staden ja, varför verkar lärarstaben vid Colleget vara ovanligt speciella även jämfört med excentriska akademiker? Callie tvingas omvärdera både mycket av vad hon trott på och vem hon är.

Viktorianskt hus med mystiskt förflutet i kanten av vildvuxen skog, akademisk miljö, övernaturliga väsen o en smula erotik… Det måste ju bli perfekt? I teorin i alla fall, men tyvärr tycker jag inte riktigt det här är så bra som det skulle kunna bli. Kanske var det fel att läsa den så tätt ihop med Black swan rising och fortsättningen The watchtower. Det är inte samma serie men allt för mycket likheter för att jag bara ska kunna bortse från det.

Över huvudtaget blir jag besviken på hur mycket hon återanvänder i sitt författarskap. Förutom de tidigare nämnda känner jag igen mycket från De döda språkens sjö. Det är lite segt ett bra tag och ledtrådarna till hur det hänger ihop  är lika subtila som orienteringsskärmar MEN när historien tar fart kan jag bortse från alla invändningar o febrigt vända blad efter blad. Kommer förmodligen att klicka hem fortsättningen The waterwitch men inte omedelbums.

Eget inköp.

Andra som läst; Pocketlover, Bokomaten

Read Full Post »

Som tonåring var Lacy Flint passionerat intresserad av massmördare, speciellt den legendariske Jack the ripper, men trots att hon blev polis så har hon aldrig jobbat med mord. Men så en dag dör en knivskuren kvinna i hennes armar och plötsligt befinner hon sig i händelsernas centrum i en polisutredning där man jagar en mördare som tycks hämta sin inspiration hos Londons mest ökände mördare.

Känns som jag är sist på bollen när alla andra redan kastat sig över Boltons nästa bok innan den ens hunnit översättas… men jag är glad att jag lät mig inspireras av alla lovord för det här ÄR verkligen spännande, tokspännande till och med. När boken är utläst funderar jag ett slag på att sova inne hos sexåringen för hon har en lampa tänd hela natten. Den har sina nackdelar. Jag tycker att språket känns väldigt styltigt emellanåt  och logik och trovärdighet är under all kritik på vissa punktermen trots detta har texten ett väldigt driv och jag känner mig aldrig säker på vad som ska hända trots att man rätt tidigt anar hur vissa saker hänger ihop.

Bibliotekslån

Andra som läst, Hyllan, Dark places, Lingonhjärta

Read Full Post »

Har läst andra delen av Widmarks monsterakademiböcker (Det gäller att böja i tid osv – klart att barnet ska bli monsterdiggare) högt för sexåringen de senaste kvällarna. Efter att först inte vilja lyssna för att det var tråkigt med bara gråa (svartvita) bilder kom hon ihåg att hon nog gillade Nelly Rapp i alla fall. Vi läste del ett i februari tror jag så det är ju ett tag sedan. Det blir lite läskigt ibland men bara lagom mycket i hennes smak. Så här tyckte hon när vi läst klart; Den var jättekult! Hon fick sin första pärla å han åt inte hundar. Han bara morrade åt dom.

Jag är mycket förtjust den här serien och även i Christina Alvners illustrationer till den. Barnet har redan beordrat att vi måste läsa nästa bok också.

Bibliotekslån

Read Full Post »

Skrev ett surt inlägg om #tintingate förra veckan. Sedan visade det sig att informationen i artikeln jag länkade till var långt ifrån komplett. Tintin skulle ”bara” rensas ut från ungdomsavdelningen o finnas tillgänglig i serieteket i samma hus och efter den mediestorm som blev backade man och ska behålla Tintin även på ungdomsavdelningen.

Vad jag främst vände mig mot var inte det faktum att man ville ta bort böcker, jag har själv gallrat mängder av böcker. En del riktigt bra (o en del med mycket mindre saknad) men jag hävdar fortfarande att det är en farlig väg att rensa ut böcker på grund av misshagligt innehåll. .  Jag kan förstå om man väljer att inte ha ”Tintin i Kongo” framme på ungdomsavdelningen men då ska det också finnas tid och beredskap för att ta diskussionen om varför man måste gå till en annan avdelning om man vill läsa den.

Det som behövs är möjligheten att samtala om det lästa. Tillgängliga vuxna att bolla tankar med är tyvärr en bristvara för många barn och ungdomar. Med organisationer som ständigt slimmats ner för att bli kostnadseffektiva finns det ont om vuxna med tid att lyssna och engagera sig. Ett skolbibliotek med utbildad bibliotekarie som inte måste ägna all sin tid åt administration och polisarbete kan ge helt andra öppningar till samtal kring litteraturen.  Att lära sig avkoda bokstäver i en text är långt ifrån det samma som att reflektera kring det lästa

Det finns också en tendens att sätta för stort fokus på kvaliteten hos texten när det gäller det lästa under skoltid. Ja, skolan bör kanske ge exempel på texter med stor litterär kvallitet men för en som är ovan vid läsning och att reflektera över det lästa blir det lätt bara ett tråkigt tvång. En kille som är stolt över att  trots  sina problem med dyslexi ha läst en hel bok vill inte mötas av förakt för att ”Bill och Ben” inte är riktigt litteratur och därför inte räknas. Ett sådant bemötande kan lätt ta död på läslusten totalt.  Jag skulle önska att läraren i den situationen kan se prestationen i en utläst bok och uppmuntra eleven.  Vad var det som lockade?  Hur kan man hitta nya utmaningar till eleven utan att knäcka lusten till läsning?  Det är tidskrävande arbete och kräver samtal kring det lästa men då kan man kanske undvika att läsning bara blir en plåga.

Enligt O har skrivit ett fint inlägg om högläsning. Jag förespråkar verkligen att fortsätta med högläsning även sedan barnen lärt sig läsa, det kan ge tillgång till så mycket mer komplicerade texter än hen kan klara som nybörjarläsare för att inte tala om mysfaktorn. Det är lyxigt att någon tar sig tiden att läsa högt och man får en möjlighet att prata om det lästa.

Alla kanske inte blir läsare. Några kanske hellre blir lyssnare, några vill se filmen och ytterligare andra vill hellre lyssna på musik. Men om vi läser för våra barn o försöker låta dem ha kvar en lust för läsning som inte  bara förknippas med plikt så har vi gett dem nycklar till språket  och har du makt över språket ökar även din egen makt.

Read Full Post »

Boksmälleläsning…

image

Inte många knop så här veckan efter mässan. Har mängder av böcker jag vill läsa nu men ingen riktig ork. Mjukstartar med Incubus, känns so far som betydligt bättre väl av snuskbok än de uttjatade nyanserna…

Read Full Post »