True Murder – Yaba Badoe

Ajuba är född i Gahna och har sett sina föräldrars äktenskap knaka i fogarna allt mer tills allt rasar. Pappan lämnar dem och mamman sitter framför speglarna där hon säger sig se sina fiender, häxorna som dödar hennes barn och som vill ta maken ifrån henne. Som vuxen ser hon tillbaka på den här tiden i ett försök att förstå vad som egentligen hände och hur det kunde hända. Efter att modern försökt ta sitt liv sätter fadern Ajuba i en engelsk internatskola. Där möter hon Polly Venus som är sval, cool och besatt av mord och mysterier. Inspirerade av Pollys hög med magasinet True Murder börjar de leta efter egna gåtor och när de hittar skelettdelar i en koffert på vinden försöker de gräva fram sanningen om vad som hänt. Samtidigt gnisslar paret Venus äktenskap allt mer ljudligt och Ajuba som känner igen tecknen vill desperat ställa allt till rätta utan att inse vilka krafter som är i rörelse.

Det här är, trots titeln inte i första hand en roman om brott utan om relationer, ett barns utsatthet och den svåra övergången från barndom till vuxen. Jag blir uppriktigt sagt förbannad över hur Ajuba överges med alldeles för stort ansvar vilande på sina axlar. Så många vuxna som inte orkar finnas där för barnet. Så många trasiga människor som gör andra illa. Inget nytt men det gör ändå ont. Det finns så oerhört mkt jag skulle vilja diskutera i den här boken, tror den kan vara utmärkt att bokcirkla om men kanske är det också svagheten, att den är en aning spretig och vill säga allt för mkt? Samtidigt är det så mkt som inte sägs. Jag lägger igen boken men är på intet sätt färdig med historien.

 

 

Read Full Post »

Veterinären – Gerd Hellbrand

Kristin återvänder till hembygden, som hon i det närmaste undvik de senaste åren, för att göra ett radioreportage om sin släkt och om hästsporten. Besöket sammanfaller med att moderns avelshäst, stamstoet i hela hennes uppfödning ska begravas. Väl där rullar minnen av uppväxten, av svartsjuka och motgångar över henne. Och hon tvingas ifrågasätta om hennes frigörelse från modern är verklig eller bara en illusion skapad av avståndet. En uppväxthistoria, en berättelse om människoöden i en släkt och om hur den svenska hästsporten växer fram.

Redan omslaget gjorde mig sugen på den här boken, som gammal hästtjej är upplägget oemotståndligt och jag känner igen vissa bitar både från egna erfarenheter och från andra hästmänniskors berättelser, och jag känner igen kärleken till hästen. Vissa partier älskar jag men samtidigt har jag så svårt för det här navelskådandet som Kristin ägnar sig åt. Hur hon analyserar allt i förhållande till sig själv och mer spelar en roll än lever ett liv på ett sätt som känns väldigtonårsaktigt för mig. Det är så mycket som ska med och det blir så förbaskat spretigt emellanåt. Det var ju så lovande, hela framväxten av ponnysporten, sporthästar och alla horder av stalltjejer kunde fått så mkt mer plats. Ett tag funderade jag på om det är en fördel eller en nackdel att vara insatt i ämnet. Jag tycker det är lite grunt men kanske tycker man som icke hästbiten (vilket jag är i både bildlig och bokstavlig bemärkelse om det nu inte framgått) att det bara är skittrist? Jag tycker personligen mycket om skildringen av motpolerna land/stad. Hur det blir kulturkrockar mellan landets väderprat (där vädret är av största vikt för företagets fortlevnad) och staden där det bara är en fråga om bekvämlighet o därmed kan kännas omständigt och förlegat. Men som sagt, det spretar!

Jag känner för att stäcka på mig i sågspånsdoften och beordra kortare tyglar och låt inte hästen bara gå och böja lite på nacken utan jobba tills den sätter bakbenen under sig o går i rätt form.

Och slutet? Ja men herregud? Gör om, gör rätt! Det där var bara för fånigt o rumphugget. MEN jag känner att det där med att ta tag i planerna på att börja närma mig hästarna o ridningen igen verkligen måste realiseras för längtan upp i sadeln drabbade mig hårt! Det får kanske sägas vara ett gott betyg trots mitt gnäll?

Bibliotekslån

Read Full Post »

Komma och gå – Taiye Selasi

En man dör av en hjärtinfarkt  på sin egen bakgård i Gahna. När familjen nås av dösdsbudet tvingas de plötsligt tänka tillbaka på allt det som ledde fram till att de nu är rätt splittrade och främmande för varandra och över sin egen historia. Bit för bit får vi pussla ihop vad som fört familjemedlemmarna isär. Hemligheter lyfts fram i ljuset och ett förflutet som de aldrig pratat om kommer ikapp dem.

Jag var lockad av den här boken tidigt men först sedan jag läst ett utdrag ur den i tidskriften karavan blev det av att jag lånade hem den. Det var tur för jag tyckte väldigt mycket om den. Även om jag emellanåt blev irriterad på att karaktärerna kunde vara lite väl självömkande är jag förtrollad av skildringen av deras sorg och deras påtvingade kamp att ta itu med sitt ursprung och alla förväntningar på att prestera. Språket är  bitvis fantastiskt och berättelsen stannar kvar hos mig även sedan jag slagit ihop bokpärmarna

 

Bokmania, och Hermia har också läst

Read Full Post »

The Yonahlossee Riding Camp for girls – Anton DiSclafani

Femton år gammal, mitt under den amerikanska depressionen, skickas Thea bort av sina föräldrar till The Yonahlossee riding camp for girls, en ensligt belägen internatskola uppe i bergen, för att lite krasst uttryckt lära sig veta hut. Hon har levt ett liv som både varit väldigt fritt men också väldigt skyddat. Hon saknar sin familj, särskilt sin tvillingbror, och känner sig både orättvist straffad och hemskt skyldig samtidigt. Motvilligt lär hon sig att älska skolan, naturen och den hon själv är. Hon knyter för första gången vänskapsband med andra jämnåriga flickor och hon utvecklar sin talang som ryttare. Bit för bit får vi veta vad som lett henne till den avlägsna skolan men också hur hon kommer att se sin förvisning dit inte som ett straff utan som en möjlighet att utvecklas och försonas med det som varit.

Jag såg den här skymta förbi i en bokbeställningsbild som Dark-placesHelena lagt upp, blev väldigt nyfiken och klämde en del på den under bokmässan men det slutade med att jag övertalade min närmsta biblioteksfilial att köpa in den. Bra gjort av mig tycker jag eftersom jag gillade den väldigt mycket, inte oreserverat men den levde upp till det jag väntade mig. Internatskola, vuxenblivande och framförallt kärleken till hästarna och ridningen.  Ibland blir hon lite tjatig (jo, Anton ÄR en hon)och tuggar om samma saker lite för övertydligt och spåret med Mr Holmes och dess utveckling gillar jag inte nått vidare. Frånsett de invändningar och trots mörkret som finns i historien tyckte jag att det var en mysig bok.

Bibliotekslån

Read Full Post »

Junior vill ha syskon – Anette Skålberg, Katarina Dahlquist

Junior vill ha syskon är tredje delen i giraffserien. Jag tycker att Girafferna Jösta och Johan är ljuvliga och det är bra att det finns ett bra utbud med böcker som visar andra konstellationer än kärnfamiljen. Här vill krokodilen Junior ha ett syskon, en som är likadan som hon själv men det blir kanske inte riktigt som de inblandade hade tänkt sig- men det betyder inte att det blir dåligt.

Bilderna är färgglada och härliga och texten är på rim. Det sista har jag svårt för eftersom jag tycker det haltar betänkligt emellanåt, iaf när jag ska läsa högt. Något som är fint med den här bokserien från sagolikt bokförlag är att det medföljer CD.

recex från förlaget

Read Full Post »

Vägen mot Bålberget – Thérese Söderlind

1740 sitter en gammal man och samlar sina tankar för att berätta om de händelser som inträffade i hans barndom och som han undvikit att tänka på sen dess. 1975 strävar Jacke med att hålla sin tillvaro stabil trots att tonårsdottern blivit så svår att förstå sig på, frun rymt till Stockholm efter att ha anklagat honom för otrohetsaffärer och hans mor precis har gått bort.  1675 sitter Malin i förvar i gästgiveriets matkällare, ihop med flera andra kvinnor från trakten, anklagad för att ha utövat trolldom och rest till Blåkulla.  2011 har Jackes dotter Veronica växt upp och börjar nysta i sin släkthistoria efter en turbulent period i sitt liv. Alla dessa öden flätas ihop och vi får skymta både kärlekshistorier och tagig genom seklerna.

I min späda ungdom (typ högstadietiden?) läste jag en period allt jag kunde komma över om häxprocesserna i Sverige. Detta att så många kvinnor (och ett par män) miste sina liv på grund av anklagelser som kanske grundades på rädsla, avundsjuka eller bara oginhet. Att barn blev moderlösa på grund att de lockats att fantisera ihop historier om Blåkullafärder och alla vidriga metoder för att få folk att bekänna… (Vet ni vad vattenprovet var?) Därför var det rätt självklart att den här boken skulle locka mig och tigga om att bli hemburen.

Jag älskade verkligen det här! Ja, kanske inte allt oreserverat men med mitt intresse för historia, häxprocesesser och när jag vuxit upp omgiven av släktforskare så blev det här en riktig pärla. Det finns så många människoöden att grubbla över. Kanske är det åldern som gör mig mer intresserad av att fundera över släktingar som varit och deras öden? Denna ofrihet för kvinnor som rådde till inte så många år sen, att blev du gravid så såg du helst till att gifta dig med karln för att slippa skammen i att bli en ogift mor. Det blir en känga till de som tror att kyrkböckernas uppgifter om släktskap är absolut sanning. Som en motpol finns också skammen i att som gift kvinna inte kunna föda de förväntade barnen. Att gång på gång drabbas av missfall kunde förutom den egna sorgen även bli ett bevis i omgivningens ögon på att gud straffade en för ett eller annat.

Ska jag gnälla över något så är det att vissa partier är väl sega och för den som är ointresserad av historia och släktträd är den måhända en rätt långtråkig historia trots människoöden och en viss spretighet men jag kommer att bära med mig det här länge.

Bibliotekskatten och Bokstävlarna är några som också har läst

Read Full Post »

Tell the Wolves I´m home – Carol Rifka Brunt

Junes älskade morbror dör av ”det där AIDS” i ett åttiotal där ingen riktigt vet vad det är eller hur det sprids utan paniken sprider sig. Det talas inte om sjukdomen och inget om morbroderns eventuelle kärleksliv även om han är öppen med sin homosexualitet. Det finns överhuvudtaget mycket som det inte talas om och efter morbroderns begravning tvingas June ompröva sin bild av honom och av sin familj.

Jag tänker inte gå in mer än så på vad den här boken handlar om, det har bloggats så mycket om den nu och de flesta kallar den fantastisk. Jag kan bara instämma! Allt kanske inte är lika bra men helheten gör det till att jag är säker på att den kniper en topplacering på många årsbästalistor.  Jag tar upp den och börjar läsa och är fast, jag vet inte om jag vill hetsläsa för att få veta allt eller om jag vill dra ut på det så den inte ska ta slut.

Alla dessa hemligheter och hur arg man blir på både June, hennes syster och deras mor och dessa självklara tidsmarkörer som smyger sig in i texten. En tid före mobiltelefoner och datorer. En tid när man inte bara kunde googla ”hur smittar AIDS” och ta reda på att man inte får det av en kyss på huvudet. Det som gör starkast intryck på mig är något som finns med även i Gardells romantriologi, detta med hur familjen efter döden tar tillbaka det förlupna fåret och bestämmer hur allt ska vara. Vännerna och älskare kanske inte är välkommna att ta ett sista farväl för det skulle förstöra fasaden som familjen vill hålla, bilden av vem personen var. Det och glimtarna från sjukhuset. Det finns mycket här som jag älskar. Annat som jag kanske inte är så såld på. (Hela den här porträttgrejen tex, för mig är den överanvänd o så symboliskt överladdad att den sjunker som en sten). Jag gillar persongalleriet men kan tycka att det är synd att själva Finn blir så suddig, varför var han så fantastisk egentligen? Men samtidigt är det helt rätt eftersom June tvingas ompröva sina bilder av honom.

Efter att ha läst om den i samband med Jonas Gardells triologi om tiden för den stora AIDS-paniken beställde jag hem Tell the wolves I´m home. Dock beställde jag den ihop med ett gäng förhandsbokningar o skulle få den först i Juli. När så hyllningskören drog igång på allvar stod jag där med lång näsa och en bok som jag ville läsa nyss. Vad göra – mer än att flitigt gnälla om saken på Twitter (ett mycket konstruktivt sätt att bearbeta besvikelsen på eller vad säger ni?)? Jo, man kollar om den finns på biblioteket och reserverar bums. Avbeställde den på ordern vilket man kanske an vara lite ledsen över nu när jag läst o älskat men hej, den kommer ju på svenska hos X-publishing i höst så Låt vargarna komma (som den svenska titeln blir)!

Bibliotekslån.

Några andra som läst är Helena på Dark places, Lisa på Onekligen ochHyllan Lotta

Read Full Post »

Kurt Cobain finns inte mer – Hanna Jedvik

Tidigt 90-tal, Alex o Lovis hittar varandra första dagen på gymnasiet och får en speciell kontakt. Men det är långt ifrån enkelt. Att vara Alex och känna sig som ett UFO gentemot de flesta utom Lovis, att längta efter ett helt annat liv – eller kanske att längta efter inget liv alls.  Att vara Lovis och slitas mellan olika lojaliteter.  Att orka eller inte orka kämpa.

Den är så fin den här lilla boken! Det finns så mycket där och ändå känns den inte spretig. Nostalgifaktorn gör väl sitt till för även om jag aldrig var nån fanatisk musikkonsument ens på gymnasiet så är det välbekanta referenser och känslan av att identifiera sig med låttexter som tycktes handa precis om det man kände..  Men jag blir arg emellanåt. På Lovis, på Alex men kanske mest på alla blinda (eller blundande) vuxna som inte förmår ge varken hjälp eller stöd.

Den är fin och sorglig och jag tycker mycket om språket. Jag är så glad att jag norpade åt mig den i bokbloggarrummet på mässan förra året så att det verkligen blev av att jag läste den.

Read Full Post »

Vi tolererar inga förlorare – Britt-Marie Mattsson

Joseph Kennedy och hans fru Rose ville fostra sina nio barn till vinnare och en av sönerna tog plats som USAs president bara 43 år gammal. Men Trots att John F Kennedy och hans Jackie blev betraktade närmast som kungligheter blev det en kort period som avslutades med de historiska skotten i Dallas. Fem år senare sköts hans bror till döds under valkampanjen.

Kennedyklanens uppgång och fall har fascinerat folk och det har skrivits åtskilliga sidor i ämnet innan, jag vet inte om det är därför Britt-Marie Mattsson väljer romanformen eller om det enbart är för att ha friheten att framföra sina egna teorier. För mig känns romanformen mer som en efterkonstruktion eftersom det är få passager som känns litterära snarare än biografiska och faktauppräknande.  Jag hade önskat att hon avstått från romanambitionerna och skrivit en ren faktatext för det känns som en bra introduktion till Kennedyklanen.

Recex från förlaget. Fru E har också läst.

Vi tolererar inga förlorare har nu även kommit i pocket.

Read Full Post »

Torka aldrig tårar utan handskar, kärleken – Jonas Gardell

Jag plockade upp Gardells nya roman när jag fick hem paketet från nätbokhandeln och skulle bara kika lite. Rätt som det är har jag läst de första tjugo sidorna och lägger bara motvilligt ifrån mig boken för att återgå till vardagen. Ett dygn senare är den utläst och jag känner mig ledsen och omtumlad men också glad för det finns något vackert mitt i allt det svarta. Jag skrev en kort blänkare om favoriter som håller för trycket men har fortfarande svårt att formulera mig om den men jag gör ett försök. Själva handlingen kan ni läsa mer om i andra recensioner men läs hellre själva boken.

Inledningen får mig att tänka på hur jag satt i ett varmt sjukhusrum med neddragna persienner mot värmeböljan i augusti 2002 när min mamma slutligen förlorat kampen mot cancer o vi bara kunde sitta där o vänta. Allt kommer tillbaka o jag kan känna lukten av sjukhus, desinfektionsmedel och sjukdom. Tänk då att ligga där själv i svåra plågor o dessutom med en personal som är så rädd för smitta att de inte vågar ta i dig och med en känsla av skam för att samhället tycker att du har dig själv att skylla för att din livsstil gjort att du drabbats av sjukdomen. Sådan var förmodligen verkligheten för många drygt tjugo år tidigare.

Under början av åttiotalet när det här utspelas gick jag på mellanstadiet o hela aidspaniken gick mig nog förbi utan att jag brydde mig nämnvärt.   Med distans är det vansinnigt att läsa om hur folk reagerade. Paniken över att inte veta riktigt vad det var eller hur man blev smittad gjorde att empati blev sällsynt och förutom att sjukdomens förlopp är plågsamt fick man även brännmärkas med skammen, en skamstämpel som fortfarande sitter i trots bromsmediciner och trots att homosexualitet idag är något som får synas i samhället .  Vägen till att du har nästan samma rättigheter oavsett om din partner är av samma eller av motsatt kön är också något Gardell tar upp.

Det är en mycket argare Gardell än i tidigare böcker, vissa avsnitt är mer agitation än skönlitteratur, men samtidigt är han mer nedtonad än tidigare. De bibliska referenserna som nästan kunde kännas pompösa hittar här sin plats på ett mer självklart sätt. Jag blir förtjust i persongalleriet, känner starkt medlidande med Rasmus mamma samtidigt som jag blir förbaskad på henne. Det är också sorgligt att veta att det kommer att gå åt helvet för många av dem. Deras liv kommer att slås i spillror vet man redan nu. Många teman återkommer från hans tidigare böcker. Att inte höra till, mobbingen, att inte räcka till, att hitta sin plats.

Del två, sjukdomen, ges ut våren 2013 och del tre, döden, kommer hösten 2013. Jag förstår inte riktigt hur man ska kunna vänta så länge. Om han håller stilen i de andra delarna med kan det här bli en riktig klassiker.

Ur den egna bokhyllan.

Några fler som läst; Enligt O, Fiktiviteter, Dark places,  Bokbabbel

Read Full Post »