Joseph Kennedy och hans fru Rose ville fostra sina nio barn till vinnare och en av sönerna tog plats som USAs president bara 43 år gammal. Men Trots att John F Kennedy och hans Jackie blev betraktade närmast som kungligheter blev det en kort period som avslutades med de historiska skotten i Dallas. Fem år senare sköts hans bror till döds under valkampanjen.
Kennedyklanens uppgång och fall har fascinerat folk och det har skrivits åtskilliga sidor i ämnet innan, jag vet inte om det är därför Britt-Marie Mattsson väljer romanformen eller om det enbart är för att ha friheten att framföra sina egna teorier. För mig känns romanformen mer som en efterkonstruktion eftersom det är få passager som känns litterära snarare än biografiska och faktauppräknande. Jag hade önskat att hon avstått från romanambitionerna och skrivit en ren faktatext för det känns som en bra introduktion till Kennedyklanen.
1971 släpps plattan ”Garanterat individuell” och Hoola bandoola band började på allvar resan från ett skånskt band som repeterade i en vindslokal till att bli en av giganterna inom den svenska musikrörelsen på 70-talet. Med influenser från bland annat rock, jazz och visa kombinerat med berättande texter med budskap färgade av tidens politiska anda gjorde man avtryck som står sig fyrtio år senare. Bandet splittrades 1976 men gjorde en bejublad återföreningsturne 1996. Däremellan har bland annat Imperiet och Magnus Uggla gjort covers på Hoola-sånger (även om inte Ugglas textänding blev uppskattad).
Svedbergs bok har undertiteln ”om ett band, en tid, en stad”, han strävar efter att visa hur förutsättningarna för bandets tillkomst såg ut. Hur Malmös utveckling fram till sextiotalet och sen förändring av samhällsklimatet som då växte fram inverkade på det lokala musiklivet och gjorde att musikrörelserna i Malmö, Göteborg och Stockholm utvecklades på olika sätt och hur kultur- och musiklivet såg ut strax före och under sjuttiotalet.
Det är ett mastodontprojekt men tyvärr kan jag känna att han predikar för de redan frälsta, de som i likhet med honom själv var med när Hoola bandoola band nådde sin storhet. Upplägget känns inte helt klart, vissa saker förklaras på olika ställen medan andra inte förklaras alls. Dessa upprepningar gör att jag ibland blir förvirrad över i vilken ordning sakerna har skett. Förklaringarna av det politiska läget i Malmö historiskt och hur det förändrades under sextiotalet och sjuttiotalet är intressant men både där och framför allt när det gäller bandet känns det som om det finns en hel del luckor i informationen, luckor där svaret för honom själv varit självklart men för den mindre insatte gapar tomt. De självbiografiska partierna känns omotiverade, möjligtvis kan de vara med som förklaring till vinklingen och att författaren så helhjärtat står på bandets sida. Ingen skugga må falla över hans ungdoms hjältar och Hoola bandoola band står säkert på sin pidestal. Det är intressant att få läsa en bok om proggens största flaggskepp (som fortfarande går för fulla segel på youtube) men jag hade önskat mig en författare som kunde skildra det hela mer objektivt.
Hemsida om bandet för den som vill läsa lite mer och här är en av mina favoriter ur repetoaren.
Med utgångspunkt i sångerna berättar Wiehe om sitt liv och sin karriär. Här finns historien bakom såväl kända sånger som ”Vem kan man lita på” och ”andraklasspassagerarens sång” som mindre kända och även tidigare opublicerade texter. Allt illustreras av ett rikt bildmaterial. Då den var för tung för att skickas ut som recensionsexemplar har jag läst den via en länk och att läsa den på skärmen gör inte boken rättvisa. (För att inte tala om att frånvaron av en fysisk bok som ligger och ger mig dåligt samvete när jag ser den gör att recensionen inte blir av riktigt så snabbt som den kanske blivit annars). Vid bokmässebesöket passade jag på att bläddra ordentligt i den. Det är en rätt stor och tung sak men för den som är intresserad av Mikael Wihe är det helt klart värt att bära runt på den. Själv var jag mest intresserad av ”bakomhistorierna”, hur de olika texterna kom till. Att det till exempel finns lite sanning bakom en av mina favoriter, Lindansaren.
Jag tycker bara att det är lite synd att man inte får med noter, i alla fall till de mer välkända sångerna men det är väl mer en blädderbok än en bruksbok?
För den som vill läsa mer kan man gå till förlaget eller till Wiehes egen hemsida.
Marias bokliv 