Längtan bor i mina steg – Klara Zimmergren

Klara Zimmergren skriver sin historia om barnlängtan. Om att dels försöka hitta någon presumtiv far som man kan tänka sig att leva med och sedan det där att barnen inte bara blir som det verkar vara för alla i ens omgivning. Om folks ohyffsade frågor o hur självklart det är för folk att rota i barnlösas privatliv. Jag kan känna igen mig bitvis. Efter första barnet tog det lång längtan, väntan o åtskilliga besvikelser innan det där syskonet vi tänkt oss faktiskt blev. Jag kan fortfarande skämmas lite över mitt utbrott när en ytlig bekant, med sin trea i vagn, frågade ”om vi inte skulle ha en till” och jag fräste åt henne att jo, det skulle vi nog gärna o hade inte fostret varit dött när vi kom till utltaljud i v tio så hade jag också haft en bebis. Tack så mkt för frågan. Det var kanske lite to mutch men å andra sidan lårde hon sig nog att det inte är en ofarlig fråga. Sen gick det ju så småningom o då var det lika hemskt att berätta om graviditeten med syskonet och sedan med trean för kompisen som befann sig mitt i ivf-karusellen och gjorde försök efter försök som inte ville lyckas.

Hon skriver fint och det känns väldigt öppenhjärtigt. Jag är glad att få följa hennes resa till att bli förälder.

 

 

Bibliotekslån

 

Read Full Post »

True Murder – Yaba Badoe

Ajuba är född i Gahna och har sett sina föräldrars äktenskap knaka i fogarna allt mer tills allt rasar. Pappan lämnar dem och mamman sitter framför speglarna där hon säger sig se sina fiender, häxorna som dödar hennes barn och som vill ta maken ifrån henne. Som vuxen ser hon tillbaka på den här tiden i ett försök att förstå vad som egentligen hände och hur det kunde hända. Efter att modern försökt ta sitt liv sätter fadern Ajuba i en engelsk internatskola. Där möter hon Polly Venus som är sval, cool och besatt av mord och mysterier. Inspirerade av Pollys hög med magasinet True Murder börjar de leta efter egna gåtor och när de hittar skelettdelar i en koffert på vinden försöker de gräva fram sanningen om vad som hänt. Samtidigt gnisslar paret Venus äktenskap allt mer ljudligt och Ajuba som känner igen tecknen vill desperat ställa allt till rätta utan att inse vilka krafter som är i rörelse.

Det här är, trots titeln inte i första hand en roman om brott utan om relationer, ett barns utsatthet och den svåra övergången från barndom till vuxen. Jag blir uppriktigt sagt förbannad över hur Ajuba överges med alldeles för stort ansvar vilande på sina axlar. Så många vuxna som inte orkar finnas där för barnet. Så många trasiga människor som gör andra illa. Inget nytt men det gör ändå ont. Det finns så oerhört mkt jag skulle vilja diskutera i den här boken, tror den kan vara utmärkt att bokcirkla om men kanske är det också svagheten, att den är en aning spretig och vill säga allt för mkt? Samtidigt är det så mkt som inte sägs. Jag lägger igen boken men är på intet sätt färdig med historien.

 

 

Read Full Post »

Fyrväktaren – Jeanette Winterson

När den unga Silver blir föräldrarlös är det oklart vem som ska ta hand om henne. Till slut placeras hon hos fyrvaktaren. Hos honom lär hon sig fyrvaktarjobbet men framförallt betydelsen och kraften hos berättelser

När jag läste min förra bok av Wintersson undrade jag varför jag inte läst henne förr, nu undrar jag varför det tog så lång tid innan jag kom till skott med den här. Tycker mycket om hennes språk och borde verkligen pröva att läsa i original även om det känns som om översättaren gjort ett bra jobb. Jag tycker om hennes formuleringar och slutorden blir jag tvungen att skriva upp för att tänka mer på vid tillfälle.

Bibliotekslån

Read Full Post »

Mot ljuset – Elin Boardy

Elly följer med på systerns bröllopsresa till Malaya där systerns man ska praktisera som läkare. Mötet med kolonialism och djungel påverkar henne starkt och hon förändras och känner längtan efter frihet. Systrarnas olikheter blir tydligare och kanske är det en gammal avundsjuka som växer till.

Språket här är fantastiskt och jag kommer på mig med att vilja se teckningarna Elly ritar, föreställer mig hur de växer fram i hennes skissblock. Ellys frihetslängtan och de växande upploppen. Människans försöka att rå på naturen… Hennes reaktioner på det meningslösa våldet mot både människor och djur, Jag tycker om Elly och önskar verkligen att det ska gå henne väl.

Däremot tyckte jag inte om slutet alls utan gick och muttrade surt över det ett bra tag efteråt. Det här att man inte får veta… Jag hoppas att det går henne väl!

 

Bibliotekslån

Andra som läst; Bernur, Ett hem utan böcker

Read Full Post »

Elvaåringen – Staffan Westerberg

Den här boken nämndes i skriverierna kring Staffan Westerbergs åttioårsdag och jag blev genast tvungen att beställa den på biblioteket. Han är farbrorn som inte vill bli stor, någon form av krumelurpiller kanske han har fått tag i för han verkar fortfarande ha god kontakt med sitt inre barn. Den där elvaåringen som kan resa i fantasin har han aldrig vuxit ifrån. Språket är vackert och även om det ibland blir väldigt spretigt och mångordigt så flyter det på bra och jag känner en ömhet för alla dessa barn som känner ett utanförskap, som inte passar in utan bygger sina egna världar.
När han var fem år omkom hans bror som var nio år i en olycka på mors dag och modern stängde in sig i sorgen. Utan att orka finnas där för de som var kvar gav hon sig hän i saknaden efter sin förstfödde. Den övergivenheten, mobbingen som skymtar förbi genom lätta penseldrag och den trevande, förbjudna sexualiteten gör att man nog kan omvändas även om man tillhörde de som var skräckslagna för storpotäten?
Själv har jag tillhört team Westerberg från start, jag satt förtrollad framför TV-rutan som barn och älskade att få ta del av hans fantasivärldar och det är en viss igenkänning även i textform. Är glad över att jag nappade på tipset och läste den.

Bibliotekslån

Read Full Post »

Ulrikas bok – Maria Gustavsdotter

Prästdottern Ulrika hjälper till att genomföra ett rejält hyss under predikan en försommardag i sin fars kyrka, Morlanda Kyrka på Orust. Det blir upptakten till livsförändrande händelser för både henne och hennes systrar och bror samt vännen Andreas.Ingenting blir någonsin sig likt igen och de får uppleva långt mer än det någonsin trott.

Jag kastade mig över den här boken just för att den utspelas på Orust, min favoritö (och min barndoms paradis). Sen har jag också en förkärlek för historiska romaner men här var historieintresset kanske mer en nackdel. mycket som författaren finner sig nödgat att förklara kändes som självklarheter och jag har stora problem med trovärdigheten. Det känns som den vanliga fällan med nutidsmänniskor som har nutidsproblem men nödtorftigt förklätt till historiska händelser. Bitvis väldigt underhållande och systern Katarina känns betydligt intressantare än Ulrika. Tanken är tydligen att det ska bli en serie på tre böcker som ska handla om prästsystrarna så kanske får man veta mer om henne då. Tyvärr känner jag inte det där suget att läsa vidare. Kanske hade det varit annorlunda med mer lokalfärg? Nu känns både miljöer och personer lite väl skissartade (och måste gycklarna vara karikatyrer, det känns som hämtade ur en dammig kolportageroman och inte det minsta PK) och den där Andreas får mig mest att vilja bläddra förbi de sidor där han är med…
Över huvudtaget kändes den lite för pladdrig o tunn i min smak. Vill ni läsa ett betydligt mindre grinigt omdöme så gå till Anna på Och dagarna går

Read Full Post »

Ull – Hugh Howey

Om hela din värld rymdes i en jättelik silobyggnad med våning efter våning under jord. Våningar som rymde allt från cafeteria och bostäder via BB och skolsalar, odlingar, fabriker och jättelika maskinrum. Om världen utanför bestod av ett öde och förgiftat landskap och det värsta straff du kunde dömas till var att ge dig av digt ut. En slutgiltig promenad som ingen kommer tillbaka ifrån. Om det var ditt liv, hur skulle du då reagera om det du alltid får lära dig om världen visade sig vara en tillrättalagd version?

Jag är svag för tegelstenstjocka böcker och en dystopi piggar alltid upp. Jag har hört mycket goott om ”ull” i diverse bokbloggar och det var till min stora förtjusning en sån där bok som jag längtar hem till när jag måste lägga ifrån mig den och gå till jobbet. Många av karaktäreerna stannar kvar hos en och man blir genuint engagerad i deras öden. Sedan är det ju kul med en kvinnlig hjälte som klarar lite av varje på grund av sin händighet och förmåga att meka. Vissa partier kändes lite väl sega men jag ser fram emot att läsa de kommande delarna. (o hade de funnits i min närhet hade jag troligen kastat mig över nästa del direkt).

Bibliotekslån

Read Full Post »

Veterinären – Gerd Hellbrand

Kristin återvänder till hembygden, som hon i det närmaste undvik de senaste åren, för att göra ett radioreportage om sin släkt och om hästsporten. Besöket sammanfaller med att moderns avelshäst, stamstoet i hela hennes uppfödning ska begravas. Väl där rullar minnen av uppväxten, av svartsjuka och motgångar över henne. Och hon tvingas ifrågasätta om hennes frigörelse från modern är verklig eller bara en illusion skapad av avståndet. En uppväxthistoria, en berättelse om människoöden i en släkt och om hur den svenska hästsporten växer fram.

Redan omslaget gjorde mig sugen på den här boken, som gammal hästtjej är upplägget oemotståndligt och jag känner igen vissa bitar både från egna erfarenheter och från andra hästmänniskors berättelser, och jag känner igen kärleken till hästen. Vissa partier älskar jag men samtidigt har jag så svårt för det här navelskådandet som Kristin ägnar sig åt. Hur hon analyserar allt i förhållande till sig själv och mer spelar en roll än lever ett liv på ett sätt som känns väldigtonårsaktigt för mig. Det är så mycket som ska med och det blir så förbaskat spretigt emellanåt. Det var ju så lovande, hela framväxten av ponnysporten, sporthästar och alla horder av stalltjejer kunde fått så mkt mer plats. Ett tag funderade jag på om det är en fördel eller en nackdel att vara insatt i ämnet. Jag tycker det är lite grunt men kanske tycker man som icke hästbiten (vilket jag är i både bildlig och bokstavlig bemärkelse om det nu inte framgått) att det bara är skittrist? Jag tycker personligen mycket om skildringen av motpolerna land/stad. Hur det blir kulturkrockar mellan landets väderprat (där vädret är av största vikt för företagets fortlevnad) och staden där det bara är en fråga om bekvämlighet o därmed kan kännas omständigt och förlegat. Men som sagt, det spretar!

Jag känner för att stäcka på mig i sågspånsdoften och beordra kortare tyglar och låt inte hästen bara gå och böja lite på nacken utan jobba tills den sätter bakbenen under sig o går i rätt form.

Och slutet? Ja men herregud? Gör om, gör rätt! Det där var bara för fånigt o rumphugget. MEN jag känner att det där med att ta tag i planerna på att börja närma mig hästarna o ridningen igen verkligen måste realiseras för längtan upp i sadeln drabbade mig hårt! Det får kanske sägas vara ett gott betyg trots mitt gnäll?

Bibliotekslån

Read Full Post »

Komma och gå – Taiye Selasi

En man dör av en hjärtinfarkt  på sin egen bakgård i Gahna. När familjen nås av dösdsbudet tvingas de plötsligt tänka tillbaka på allt det som ledde fram till att de nu är rätt splittrade och främmande för varandra och över sin egen historia. Bit för bit får vi pussla ihop vad som fört familjemedlemmarna isär. Hemligheter lyfts fram i ljuset och ett förflutet som de aldrig pratat om kommer ikapp dem.

Jag var lockad av den här boken tidigt men först sedan jag läst ett utdrag ur den i tidskriften karavan blev det av att jag lånade hem den. Det var tur för jag tyckte väldigt mycket om den. Även om jag emellanåt blev irriterad på att karaktärerna kunde vara lite väl självömkande är jag förtrollad av skildringen av deras sorg och deras påtvingade kamp att ta itu med sitt ursprung och alla förväntningar på att prestera. Språket är  bitvis fantastiskt och berättelsen stannar kvar hos mig även sedan jag slagit ihop bokpärmarna

 

Bokmania, och Hermia har också läst

Read Full Post »

Lex bok – Sara Kadefors

Lex går sista året på gymnasiet och har inte lust eller ork till mer än att ifrågasätta systemet och betygshetsen.  Mammans nye kille är författare och vill hemskt gärna studera henne som varandes en livs levande ungdom och för att driva med honom broderar hon ut en historia. Ett led i en hämnd som börjar leva sitt eget liv.

Jag har svårt för Lex. Hon är egoistisk, navelskådande och inte så vidare älskvärd men när historien tar fart växer hon till sig i mitt tycke och blir mänskligare. Jag har svårt för de här karaktärerna som hela tiden ska analysera sitt eget handlande och sina interaktioner in absurdum fast Lex inte gör minsta för att passa in utan för att belysa det hon ser som orimligt. Mycket klokt diskuteras här Hypen om att alla ska vara entrepenörer (trots att hon själv visar sig ha stor begåvning på området när hon får göra det på sitt eget vis) och alla krav som möter dagens ungdomar… men lite pekoralkänsla får jag tyvärr.

Augustprisbelönad och ja, bra men varken bokbloggarmaffian eller jag är odelat positiv. Jag tycker inte riktigt Lex känns trovärdig, hade hon verkligen hängt i till år tre om hon är så oengagerad tex? Eller är det bara jag som är för gammal?

 

Med näsan i en bok har också läst och var betydligt mer positiv

Read Full Post »