Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Fakta’

I våras fick jag ett recex av Lundens skugga som jag har varit oförmögen att skriva om för jag kommer inte riktigt så långt att jag läser, jag bara drägglar över bilderna och vill genast gå ut o gräva i trädgården för att det ska se likadant ut när jag tittar ut här hemma. Något säger mig dock att det (som vanligt) är en viss skillnad på teori och praktik och att mina ansträngningar inte skulle ge resultat på ett par år om jag så ruinerade mig på kuppen. Det finns en viss risk för det, jag vill genast gallopera iväg till närmsta plantskola och förköpa mig när jag bläddrat i den (vilket kanske är ett mycket gott betyg i sig?)

Hannu Sarenström har sin egen, ordrika, stil och här lyser hans entusiasm och kärlek till lundens växter igenom. De till synes enkla och alldagliga som en snödroppe kan finnas i så många varianter och vara så vackert när man kommer riktigt nära. Många vårblommande lökväxter är väldigt tacksamma, du petar ner dem på hösten och har du tur trivs de där och blommar snällt vår efter vår och kan till och med sprida ut sig till öar eller hav i din trädgård utan så mycket vidare pyssel. Jag har aldrig riktigt tänkt på att man skulle kunna samla på snödroppssorter (och enligt sambon bör jag nog inte börja tänka på det heller) men när jag ser bilden av soten ”Sickle” med sina ljusa bladkanter och grågrönstimmiga blad morrar samlardjävulen i mig lystet (hen har fått ge upp både pelargon och hoyasamlandet post-barn) och resten av boken utgör även den en svår frestelse när man har dragning åt trädgårdsnörderi. Här finns också en hel del goda råd om växterna och om man hjälpligt tar sig genom texten utan att förlora sig i bilderna får man bra tips om hur man kan anlägga en egen trädgårdslund. Själv brukar jag tappa bort mig på vägen i dagdrömmar om blommande magnolior, hav av snödroppar och scilla.

 

Recex från förlaget.

Annonser

Read Full Post »

Boken har underrubriken Fint med loppisfynd och många av pysseltipsen går ut på att återvinna saker man har eller kan köpa begagnat. Att det sedan är mördande konkurens när det gäller retrotyger och nostalgiframkallande plastgubbar är en annan femma.

Det jag verkligen älskar med den här boken är det vackra bildmaterialet. Man kan nästan köpa den bara för att kika på bilderna (tagna av Maria Rosenlöf).

Jag gillar också att man försökt få med pysseltips även förde minsta barnen.  Upplägget är att pysseltipsen följer årstiderna. Islyktor är ju lite enklare att fixa i januari än juni och man får basrecept på så skilda saker som leklera och kola. Det har dock inte blivit av att jag testat recepten i praktiken ännu. Varje kapitel innehåller loppislek där man kan få inspiration till lekar med sånt som kan finnas på loppisar och skapa med barnen som ger pysseltips.

Jag har lite problem med nivån på pysselbeskrivningarna… För den ovane fattas en del basinstruktioner ibland Man har till exempel inga mallar till något pyssel utan får gå efter bilderna. Jag tror att den är tänkt mer som en inspirationskälla än en handledning men jag kan sakna lite mer handgripliga instruktioner i vissa lägen. Kanske beroende på att det var mer vad jag tänkte mig närjag först läste om den här boken. Dock uppvägs det till stor del av att den är så vacker att bläddra i och jag tror att jag kan få meranvändning av den om några år när barnen är lite större o själva kan inspireras ur den

Jag har faktiskt ännu inte gjort något direkt ur boken, men ett o annat har vi gjort varianter av på fri hand.

 

Recex från förlaget.

Read Full Post »

Många är skeptiska till lamm- och fårkött för ”det smakar ju ändå bara kofta”  En sanning med modifikation. Som för så mycket annat gäller det att vara noga med råvarorna vid matlagning och lamm som fått leva sitt liv på bete och fått ett stressfritt slut är en delikatess som inte behöver så mycket kryddning. Kraftfoderfeta gamla tackor är kanske inte samma delikatess men med rätt behandling blir det också en god måltid. Det här är sådant jag lärt mig från mina egna försök men jag kände att jag ville ha mer inspiration så därför blev jag nyfiken på Lammkokboken. Den har undertiteln 100 recept till vardag o fest och har ambitionen att följa årstiderna med recepten och använda så mycket som möjligt av lammet. Det sistnämnda har jag lite problem med eftersom jag själv är lite rädd för inälvsmat men jag tycker att det är ett lovvärt initiativ att ta vara på så mycket som möjligt av djuret om man nu väljer att äta kött.

Bildmaterialet är fantastiskt vackert. Fotografen Charlotte Gawell har gjort ett bra jobb o får mig att bli sugen även när det gäller rätter som jag nästan blir lite rädd för (när de innehåller saker som lammage) och den känns väldigt inspirerande. Dock har jag ännu inte provlagat något ur den men det beror mest på att så här i lammtider räcker det nästan med lite örtkryddor och salt. Mer avancerat kan man göra när man hunnit tröttna lite på nyhetens behag. Det finns också en hel del intressanta recept på bra tillbehör till lammkött och det där med atthelgrilla ett lamm skulle vara intressant att pröva. Lammkorven är jag nyfiken på hur den skulle bli, och lammpaten med trattkantareller… Det finns mycket som lockar och den utgör ett bra tillskott till kokbokshyllan.

Jag hade önskat mig tydligare bilder och styckschema i kapitlet om att stycka hemma för det är inte så lätt när man står med kniv i ena handen och bok i den andra men samtidigt är jag glad att han tar upp det för första gången vi skulle försöka var det svårt att hitta informationen. Jag gillar att han tar upp en del bastips inom matlagning och fakta om får men håller inte med om allt.

För riktigt bra lammkött; köp lamm som levt sitt liv på gräsbete och fyll frysen på hösten (så kan du ta fram till påsk). Köp gärna närproducerat o gynna små producenter så bidrar du även till att bevara öppna beteslandskap.

Omslagsbild: Lammkokboken

recex från Norsteds

Read Full Post »

Gav bort en bok som present och sa att jag förväntade mig en recension sedan, så idag blir det en gästbloggare.

Den här boken tar oss tillbaka till 1970-talet det årtiondet då ”Fenomenet Ronnie Peterson och supertalangerna Reine Wisell och Gunnar Nilsson blommade ut…”. Tiden återupplevs i detaljerade referat från alla GP-loppen och några till under perioden från slutet av 60-talet till 1978. En tid då motorsport utvecklades snabbt och var obehagligt farligt och döden ständigt närvarande, på ett sätt som nu är svårt att acceptera.

Jag minns fortfarande, trots att jag är född 73, de här mysiga söndagseftermiddagarna med min far i soffan tittande på Formel 1 och Ronnie Peterson i sin Lotus. Boken tar mig tillbaka till de här stunderna jag begriper storheten hos svensk racing under den här tiden, vi hade faktiskt ett eget GP på Anderstorp under de här åren. Tyvärr slutade allt detta 11 september 1978 efter den tragiska olyckan dagen innan på Monza. Svensk racing dog och det blev tyst om Formel 1 och inga mer stunder i soffan. Det tog mig en bit in på 90-talet innan jag återigen hittade tillbaka till Formel 1 och har sedan dess följt i stort sett alla tävlingar via tv.

Boken fokuserar naturligtvis på de svenska, deras insatser på banan samt kämpande för att få en sits i rätt bil. Men efter det redovisas även de övriga resultaten från tävlingarna, tyvärr leder det här till en viss upprepning som känns lite konstig och hade kunnat göras bättre. Men boken har ändå sitt värde som ett testamente från en tid då Sverige faktiskt var något att räkna med även i motorsportens kungaklass – Formel 1.

Lars

 

Formel 1 : sveriges guldålder 1970-1978

Det  finns ju inte så stor utgivning om motorsport på svenska. Kanske ett julklappstips till någon motorsportsintresserad? Finns både på Adlibris och Bokus

Read Full Post »

Kom nu´rå! – Göran Everdal

Det här med barnprogram är ett samntalsämne som kan vara länge, en av mina vänner från universitetstiden blev jag kompis med mycket tack vare att hon var en av få jag träffat som minns ”ballongen spricker” med samma skräckblandade förtjusning som jag själv. (dock rätt pissig kvalitet på klippet)

Jag är alltså själv uppväxt med sjuttiotalets rika flora av pedagogiska böcker och barnprogram. Så en bok om ”barnprogrammen vi minns – eller helst vill glömma” kan det vara något?

Klart det kan. Göran Everdals bok om svensk barn-TVs historia är en guldgruva för nostalgiker. Långt ifrån allt är med men häpnadsväckande mycket. Tyvärr leder det kanske till en viss snuttifiering emellanåt men man förlåter det raskt eftersom man överväldigas av minnesbilderna som den lockar fram. Det är en orsak till att det tagit så lång tid för mig att skriva något om den här på bloggen. Så fort jag sätter mig för att formulera ihop något så slutar det med att jag befinner mig på Youtube och kollar klipp från favoriter ur boken eller sånt han missat att nämna. (Som programmet i klippen ovan.) Med tanke på att den släpptes i April så förstår ni att jag har hållit på ett tag? Den är väldigt personligt skriven och det är spännande  med en inblick i vad som hänt med barnprogram sedan 1956 när det första sändes på julafton även om det blir rätt summariskt när man ska försöka sammanfatta en så stor produktion.

Bildmaterialet är riktigt kul och som sagt gravt nostalgiframkallande. Den här boken  kan vara ett hett julklappstips.

Recex från förlaget

Read Full Post »

Jag upptäckte Stefan Sundström och hans musik nån gång i skarven mellan gymnasiet och universitetsstudier och han har hängt med sen dess.  många av hans texter sitter som berget. Komposten och dess kretslopp dyker rätt tidigt upp som metafor i texterna, lika så ICAs köttdisk med sitt ”ihjältorterade kött” och därför känns det inte ologiskt att han nu presenterar sina idéer och förslag på hur man kan producera mer av sin egen mat och inte bara vara en passiv konsument.

Själv började han sin odlingkarriär när han fått sitt första barn och har han samlat lite goda råd om vad som fungerat för honom i tillvägagångssätt och tips på vad som är enkelt att börja odla. Det handlar en hel del om tillvaratagande av maten och även varsitt kapitel om höns och får.  Han vågar ta upp en beskrivning av slakt i djurkapitlen, till och med en bild på tuppnackning , men beskrivningarna är lite luddiga. Inte för att slakt är något man bör göra utifrån en bok utan man bör lära sig av någon som kan men jag hade önskat lite tydligare markering om att det (för alla djurslag) handlar om bedövning följt av avblodning.

Något som gäller för hela boken är att det är lite snuttifiering. Han berättar lite om odlingar, djur o tillagning men det mesta får man lära sig ur andra böcker eller helt enkelt genom att pröva. Jag tror att det här mer är tänkt som en intresseväckare och motivator än en egentlig handbok i självhushållning.

Bildmaterialet är fantastiskt och entusiasmen smittande. Jag har läst om det mesta i andra sammanhang eftersom jag intresserat mig för självhushållning i flera år men det är intressant att läsa hur folk får det att fungera (själv är jag en mes som har höns som kostar mer i mat än vad de producerar) även om han skriver att för honom är självförsörjningen mer ett hobbyprojekt sedan hans musikkarriär tog fart. Det jag tyckte var intressantast var kapitlet om att odla tobak o tillverka sitt eget snus. Detta fast jag varken röker eller snusar men jag är en sucker för det här med att tillvarata kunskap som riskerar att falla i glömska

(Bibliotekslån)

Read Full Post »

Jag tror att jag nämnt tidigare att jag har en svaghet för gamla böcker om vett- och etikett och överhuvudtaget beskäftiga handledningar i konsten att göra det ena eller andra (men de måste ha ett antal år på nacken annars blir jag bara irriterad). Nu när jag äntligen börjat packa upp mina stackars skatter igen tänkte jag ge er några smakprov.

Vacker till vardags.innehåller bland annat noggranna anvisningar för rengöring, sminkning, gymnastik med mera… Allt är kanske inte i linje med dagens skönhetsråd men bilderna… oj oj.. se bara här på det skönhetsschema författarinnan Ingrid Trägårdh (chef för Shantungskolan, Stockholm  – var man noga med att påpeka)  anser att man bör följa.

För att inte tala om fotografierna…  Jag har inte tryckår på den men en dedikation visar att 1959 fick en flicka den i sextonårspresent. Det har som sagt ändrats lite under åren som gått, ett citat ur kapitlet om hårvård.

Håret tar ingen skada av att tvättas ofta. Fett hår bör tvättas en gång i veckan, normalt och torrt hår minst en gång var tionde dag. Innan ni sätter i gång med hårtvätten, se till att borstar och kammar är rena och ha varma handdukar till hands. Tvätta inte håret för sent på kvällen. Om Ni lägger Er med halvvått hår, kan NI vara förvissad om att nästa morgon finna håret småkrulligt och risigt vid utkammningen.

Read Full Post »

Older Posts »