Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for mars, 2014

Min mamma hade en del Maria Lang i bokhyllan men jag ratade konsekvent de böckerna . Sen kom Langs tre första deckare i en rejäl samlingsvolym som mamma köpte och läste (troligen omläsning) och eftersom jag har en viss svaghet för tjocka böcker och ville vara taktisk nog att ha en bok som inte tog slut direkt fick den där vita, elefantiska utgåvan följa med i packningen när jag åkte ut till mormor någon gång under sommaren. Sen var jag mer eller mindre fast. Maria Langs deckare passar utmärkt till sommarläsning, i strålande sol på en brygga vid havet. Det var inte i Bergslagen men jag kände mig ändå nära intrigen i Mördaren ljuger inte ensam – som också utspelas i sommarsol vid vattnet. Handlingen känns också oväntat modern med tanke på bokens ålder.

Sen köpte jag Langutgåvor när de dök upp på den lokala secondhandbutiken (snorbilligt ety fru Lang var icke i ropet trots återutgivningen) och läste i anarkistisk oordning. Vissa av böckerna har ju inte åldrats med värdighet men det var ändå intressant att läsa dem som nått slags tidsdokument. Maria Lang försökte gärna hålla sitt språk modernt och realistiskt vilket gör att ungdomarnas konversationer i sjutti- åttitalsproduktionen får mig att le lite överssende. Om man ska göra ett försök att analysera varför Maria Langs deckare kom att ingå bland mina ”snuttefiltar” som jag gärna läser om tror jag att vi ska titta på hennes självklara sätt att koppla dem till akademiska världar (alla dessa litterära citat, jag hade kanske inte brytt mig vidare om Karlfeldt om det inte vore för Mörkögda augustinatt) och en välskrivenhet trots sin relativa enkelhet. Även de i den senare produktionen har ändå något som charmar. Ni som läst Lang, har ni tänkt på hennes beskrivningar av hur folk klär sig? Det vore väl nästan ett avhandlingsämne? Jojes skikiga skjorta, Pucks chicka klänningar… och Camilla Martin! Kläderna, som sagt, det borde det skrivas en hel bok om, Rikligt illustrerad förstås.

I den senare produktionen tar Maria Langs alter ego Almi Gran en allt större plats liksom det stora operaintresset. Det sistnämnda hade jag lättare att förlika mig med även om jag kommit att utveckla en viss förståelse även för Almi Gran. Jag tycker att det är väldigt roligt att det nu kommer nyutgåvor (med jättesnygga omslag) men man måste ju vara beredd på att en del mellan de nya pärmarna kan kännas beklagligt dammigt. Ändå: vilka ur dagens deckarflod kommer att leva vidare och läsas om femtio år tro? (Jag lägger nog min röst på Åsa Larsson). Roligt också att det kommit en ny biografi om henne (även om jag har en del invändningar mot den – fast det tar vi i ett eget inlägg när jag väl lyckas komma mig för att skriva om den här).

Några av mina favoriter är; Mördaren ljuger inte ensam, Mörkögda augustinatt, Rosor, kyssar och döden (som ni märker är jag helt klart team Puck) Jag skyller faktiskt delvis på Maria Lang att min inställning att deckare inte var något för mig kom att ändras till en period av deckarslukande.

Det här inlägget är en del av Fiktiviteters Langdag

 

 

Annonser

Read Full Post »

Lex går sista året på gymnasiet och har inte lust eller ork till mer än att ifrågasätta systemet och betygshetsen.  Mammans nye kille är författare och vill hemskt gärna studera henne som varandes en livs levande ungdom och för att driva med honom broderar hon ut en historia. Ett led i en hämnd som börjar leva sitt eget liv.

Jag har svårt för Lex. Hon är egoistisk, navelskådande och inte så vidare älskvärd men när historien tar fart växer hon till sig i mitt tycke och blir mänskligare. Jag har svårt för de här karaktärerna som hela tiden ska analysera sitt eget handlande och sina interaktioner in absurdum fast Lex inte gör minsta för att passa in utan för att belysa det hon ser som orimligt. Mycket klokt diskuteras här Hypen om att alla ska vara entrepenörer (trots att hon själv visar sig ha stor begåvning på området när hon får göra det på sitt eget vis) och alla krav som möter dagens ungdomar… men lite pekoralkänsla får jag tyvärr.

Augustprisbelönad och ja, bra men varken bokbloggarmaffian eller jag är odelat positiv. Jag tycker inte riktigt Lex känns trovärdig, hade hon verkligen hängt i till år tre om hon är så oengagerad tex? Eller är det bara jag som är för gammal?

 

lex bok

Med näsan i en bok har också läst och var betydligt mer positiv

Read Full Post »

Andra världskriget i England, två kvinnor formar oväntat en stark vänskap och dras in i stora skeenden. Kanske allt för stora? Kvinnliga flygare, spioner och fransk motståndsrörelse och kanske är inget som vi först tror?

Den här boken har det surrats om bland bokbloggarna länge och jag har burit hem den förr men då förblev den oläst. Nu gjorde jag ett nytt försök, började läsa och kunde inte sluta samtidigt som jag inte riktigt ville fortsätta. Allt kanske inte är så trovärdigt men jag köper ändå historien trots brister. Ibland grinar jag och hela tiden sitter jag och önskar att det ska gå väl oavsett om allt pekar på motsatsen. Jag älskar de två huvudkaraktärerna oförbehållsamt och när sista sidan är slut funderar jag på att börja om från början igen.

Kodnamn Verity

Bibliotekslån

Andra som läst: Bibliotekskatten, Enligt O, Tonårsboken

Read Full Post »