Den här bokbloggaren är uslare på att blogga än vanligt. I helgen fick vi ta det svåra beslutet att säga farväl till en kär, fyrfota, vän och tomheten blir så påtaglig utan ett par hoppfulla ögon o en glad svans som undrar om det inte är dags för mellanmål snart. Det är liksom inte samma sak att behöva städa upp sina egna smulor.
Dessutom åkte jag på en hästkur antibiotika mot oönskade förkylningsföljder + fick punktering på bilen arla morgonstund på väg till jobbet. Inte den bästa veckan av mitt år…
I ett försök till tröst struntade jag i biblioteksköerna och köpte mig ett eget ex av Nyckeln. Jag hoppas att tonårshäxor o hotande apokalyps ska bota lite av eländet.
Marias bokliv 