Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘familjehemligheter’

En man dör av en hjärtinfarkt  på sin egen bakgård i Gahna. När familjen nås av dösdsbudet tvingas de plötsligt tänka tillbaka på allt det som ledde fram till att de nu är rätt splittrade och främmande för varandra och över sin egen historia. Bit för bit får vi pussla ihop vad som fört familjemedlemmarna isär. Hemligheter lyfts fram i ljuset och ett förflutet som de aldrig pratat om kommer ikapp dem.

Jag var lockad av den här boken tidigt men först sedan jag läst ett utdrag ur den i tidskriften karavan blev det av att jag lånade hem den. Det var tur för jag tyckte väldigt mycket om den. Även om jag emellanåt blev irriterad på att karaktärerna kunde vara lite väl självömkande är jag förtrollad av skildringen av deras sorg och deras påtvingade kamp att ta itu med sitt ursprung och alla förväntningar på att prestera. Språket är  bitvis fantastiskt och berättelsen stannar kvar hos mig även sedan jag slagit ihop bokpärmarna

komma-och-ga

 

Bokmania, och Hermia har också läst

Annonser

Read Full Post »

I början av 1900-talet blir den nyutexaminerade lärarinnan Alma förförd av prästens hustru och inleder ett förhållande med henne och hennes man. När hon blir med barn hotar stor skandal men den avvärjs genom att Alma blir bortgift med en annan man. Hon slipper skammen att bli ogift mor men får ett hårt och slitsamt liv. Dottern Ingeborg växer upp fast besluten om att skaffa sig ett helt annat sorts liv och komma tillbaka till hembygden med ett sånt välstånd så att det imponerar på alla. Hon når dit hän genom att gifta sig med en äldre apotekare men hotar ändå att ställa till med skandal genom sin aptit på män. Hennes dotter Birgitta får tidigt se att det finns många som har det sämmre än hon men infriar inte moderns förväntningar utan  hoppar av studierna, reser ut i Europa och blir berömd författare.

Hela romanen är ett utforskande av familjehemligheter, ett grävande efter rötter. Jag kan inte låta bli att fundera över hur mycket som är sant och vad som är utbroderat. Men det är väl också själva romanens kärna, att man vet inte alltid vad som är sanning.  Bitvis blir jag väldigt berörd, Almas klassresa från ett rätt behagligt liv där folk ser upp till lärarinnan till ett evigt slit som torparhustru med solkat rykte och en far som inte vill veta av henne efter skandalen. Dotterns taktiska klättring för att få något slags trygghet, åtminstone ekonomisk. Birgittas insikt i att bita ihop och inte ge upp bara för att hon, till skillnad från de andra barnen på betfältet, kan göra det.

Den hör till de böcker som får mig att tänka mycket på min egen släkthistoria, om hur lite vi kanske egentligen vet om det liv som våra mödrar, mormödrar och deras mödrar levde  eller framför allt av hur deras tankar och drömmar såg ut. Jag tyckte om den men retade mig på hur den spretar när det plötsligt verkar som om författarinnan stoppat in en episod  som hon kommit på att hon glömt berätta om. Jag har läst någonstans att hon sagt att detta är hennes sista roman, om det stämmer finns det kanske en förklaring till att försöka få med allt i en bok.

Read Full Post »

En berömd poet tar sitt liv vid sjön på godset Riverton 1924. Två systrar blir vittne till händelsen men talar inte med varandra efteråt. En mystisk händelse som åtskilliga år sedan inspirerar amerikanskan Ursula till att göra en film om den kvällen på Riverton. Hon kontaktar 98-åriga Grace som i sin ungdom arbetade på godset. Först tänker inte Grace låssas om det hela men Ursulas brev får minnena att vakna. Hon kom som fjortonåring till sin anställning och kom att följa familjen under flera år och kanske vet hon mer om vad som egentligen hände och vägen som ledde dit än vad hon någonsin avslöjat?

Det här var precis vad jag behövde under mellandagarna. Engelska gods, kvinnans situation och ofrihet, överdådiga fester och tjänarna som utgjorde maskineriet som fick allt att fungera. Hur allt sakta ändrades efter första världskriget och nyrika amerikaner konkurerade ut blåblodiga lorder. Visst anar jag tidigt hur saker i de vindlande bihandlingarna hänger ihop men Kate Morton sköter det snyggt och jag känner sympati både för den unga och den åldrade Grace. Jag tänker också mycket på hur mycket som hänt med synen på tjänstefolk och klasskilnader. Hur tjänarna på godset blir som en liten familj för varandra men allt är baserat på rang.

Nu är jag rejält sugen på att skaffa fram The Distant hours och ge henne ett försök på orginalspråk.

Read Full Post »

Psykiatern  Andrew Marlow får en ny patient, Robert Oliver,  en begåvad konstnär som gått till attack mot en tavla på Metropolitan Museum med kniv men hejdats av en vakt innan han hann göra någon skada.  Väl på sjukhuset vägrar han tala utan målar ständigt samma mörkhåriga kvinna. Vem är hon? Marlow gissar att hon är nyckeln till att få till stånd en förbättring hos Oliver och tar till några okoventionella metoder för att ta reda på mer.

Eftersom jag tyckte väldigt mycket om ”historikern” var mina förväntningar skyhöga – nått som jag inte tycker att den riktigt levde upp till. Det tog tvåhundra sidor för mig att få flyt i min läsning och jag blir inte helt ivägsvept mer än bitvis. Robert Oliver blir ännu en manlig konstnärsbegåvning som är sig själv nog, Marlow är en tråkmåns, Kate och Mary är så djädra snygga och lyckade att jag inte står ut.  Det är ingen dålig bok, språket är vackert – även om jag funderar på översättningen ibland (jag vet att man kan fälla vindrutan på en del bilar men VAR det verkligen det som avsågs?) men det känns som jag läst storyn förr, för många gånger. Kanske hade jag varit mindre grinig om jag inte hade väntat mig storverk? Vet att många tycker att den varit fantastisk och bitvis glimmrar den till men jag tycker att karaktärerna är väl platta och att den lider lite av ”uppföljarsjukan”. Däremot blev jag vansinnigt sugen på att gräva fram målargrejorna igen av att läsa den. Bara för att jag blev påmind om hur roligt jag faktiskt tycker att det är.

Read Full Post »

De amerikanska tvillingsystrarna Valentina och Julia ärver plötsligt en lägenhet i London när deras moster, mammans tvillingsyster, går bort. Villkoret för att arvet skall falla ut är att de båda skall bo i lägenheten under ett år och att deras föräldrar absolut inte får besöka lägenheten. När de flyttat in får de allt mer känslan av att inte vara ensamma där och märkliga saker börjar hända.

Jag var skeptisk inför hennes förra bok ”Tidsresenärens hustru” men kapitulerade totalt och inför den här var jag betydligt mer förväntansfull. Det har ju dessutom skrivit åtskilliga positiva recensioner om den i flera av bokbloggarna jag brukar läsa. Håller det? Ja, det måste jag nog tycka att det gör för även om vissa bitar känns svagare än jag hade önskat så är hon fantastiskt skicklig på att fläta ihop sin historia. Precis som i tidsresenärens hustru kräver boken att man accepterar att även otroliga saker är fullt möjliga men det gör jag utan att tveka.

Niffenegger har skapat ett fascinerande persongalleri.  Lägenheten ligger granne med Higatekyrkogården och den har en av huvudrollerna (jag blir rejält sugen på att åka dit och gå en av de guidade turerna) De två tvillingparen med sina komplicerade inbördes relationer, Martin som inte vågar lämna sin lägenhet och Robert som inte riktigt kan behärska vare sig sin sorg eller sitt avhandlingsmanus. Jag vänder febrilt blad för att jag så gärna vill veta hur det skall gå. Dessutom tycker jag att hennes beskrivningar av sorgen efter en älskads bortgång är så fina

(Spoiler; Jag blir lite irriterad på att jag så tidigt fattar hur hela Valentinas plan kommer att sluta och funderar mest på var jag känner igen upplägget från. Har alldeles för mig att jag läst nått liknande innan?)

Jag tycker att det svenska omslaget är lite trist? Känns mest gråmurrigt…

Read Full Post »

Joakim Kunzelman lever ett liv som han egentligen inte har råd med så när budet om faderns död kommer så tänds ett litet hopp om att faderns konstsaming skall bidra till att få honom på fötter igen. Men när han reser ner till Falkenberg visar det sig att inget är som han och systern trodde. Viktor Kunzelman var inte bara tavelkonservator och konstkännare, fadern verkar ha levt ett helt annat liv än vad de någonsin anade.

Carl Johan Vallgren berättar omväxande om sonens och faderns liv,  jag tyckte inget vidare om de partier som utspelar sig i nutid och handlar om sonen. Kände inget vidare engagemang för den delen av berättelsen. Däremot älskade jag delarna om Viktors liv i Berlin och Stockholm och skulle gärna läst mer av just den historien.

2009-12-06

Read Full Post »

En flicka hittas på en kaj i Australien 1913, fyra år gammal och vägrar säga vad hon heter. sagoberätterskan har sagt åt henne att det är en hemlighet men ingen kommer och frågar efter henne så hon adopteras av en hamnarbetare och hans fru och det kallar henne Nell. Arton år senare får hon veta sanningen och hennes liv slås i spillror. Här får vi på flera tidsplan följa vad som hände Nell innan hon hittades och efter och vad som ledde fram till allt. dessutom får vi följa Nells dotterdotter och veta sanningen om ”sagoberätterskan”.
Jag vet inte vad jag skall tycka om Kate Mortons bok riktigt, den var kanske inte fullt ut vad jag väntade mig men rätt underhållande. Rätt fånig bitvis dock…  Dessutom är jag fortfarande på ett rätt grinigt humör när jag skall lämna omdömme om saker, det måste vara helt rätt annars får det vara… *s* Läste dessutom att författarinnan är född 76, surt sa räven! Varför har inte JAG lyckats skriva nått vettigt ännu (vttigt o vettigt, hon blev iaf utgiven *s*)

Den glömda trädgården

2009-05-19

Read Full Post »