Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Ni vet det där med böcker som andra rekommenderar? Små välmenta flaggviftningar om att ”du som gillar (…) borde verkligen läsa (…)!” Som dyker upp i diskussioner kring böcker, filmer eller bara allmänt prat. Ibland minns man faktiskt vad folk rekommenderar, till o med varför, och andra rekomenderar plötsligt precis samma bok. Man tänker att det låter vettigt, att man verkligen skulle vilja läsa den. Kanske slår man till och köper ( eller lånar, men då måste den ju tillbaka oavsett om man läst eller ej) boken. Men sen, sen blir den liggande och i bästa fall tar man fram boken, klappar lite på den och tänker att den verkar ju lovande men inte just nu… och sen faller den åter igen i nått slags Törnrosaslummer…

Känner ni igen er? Kanske, jag har en känsla om att inte vara ensam om det här.

I alla fall, en av alla dessa rekommendationer var Mannen som vände insidan ut. När en har får o gillar varulvsböcker borde man tydligen läsa just den boken fick jag höra från flera håll så jag köpte en pocket och den fick sedan ligga till sig i hyllan. Länge fick den ligga där för jag var aldrig riktigt sugen. Men så i förra helgen plockade jag upp den och plötsligt kändes det rätt att läsa om fårrivningar, eventuella varulvar och mord i franska bergsbyar. Kanske är jag glad att jag väntade ut den, det är en rätt speciell bok i vissa avseenden och jag behövde ha tålamod med den. Bitvis var det som att läsa en mkt fransk road-movie. Karaktärerna är kanske lite väl platta schabloner men på nått sätt förlåter man dem o låter sig svepas med. Jag har förstått att det finns tidigare delar i serien med poliskonstapel Adamsberg o kanske känner man annorlunda om man följt karaktären en tid?

Jag borde egentligen vara besviken när jag pratar om platta karaktärer och en intrig som jag rätt tidigt anade vart den var på väg men det är jag inte, jag tyckte faktiskt om den tid jag tillbringade mellan pärmarna. Så vilka ni än var som rekommenderade den ( för det har jag naturligtvis hunnit glömma) Så vill jag bara tacka för tipset!

Annonser

Alltid samma visa

Idag är det två månader kvar till julafton och något längre till nyårsafton. Ändå tänker jag en hel del på klassikern ” Grevinnan och betjänten” och det ständiga upprepandet av samma ritualer. ”Same procedure as last year miss Sophie? Same procedure as every year James!” Det finns inte utrymme för några avsteg.

Varför dyker då denna klassiska sketch upp i mitt huvud? Jo, igår offentliggjordes nomineringarna till Augustpriset och genast är det samma visa som varje år. Medierna rapporterar om nomineringarna i varierande grad men ytterst få ger barn- och ungdomsnomineringarna något utrymme. Vi pratar långt och länge om vår oro för att barn- och unga inte läser och att läsförståelsen sjunker men ger inget utrymme åt att diskutera litteraturen. Vi gör hela höstlovet till läslov men lämnar inte utrymme till att rapportera om nomineringarna till ett av Sveriges stora litterära pris – som i barn- och ungdomsklassen klumpar ihop böcker av helt olika typer med helt olika målgrupper på ett sätt som gör att alltför många titlar missar chansen att lyftas fram. Då har jag inte ens tagit upp hur få böcker som får utrymme i tidningarnas recensioner – och hur få av dessa som är böcker för unga. Jag kan tänka att det inte är så. Konstigt att läsandet går ner när vi hela tiden gör det klart för det uppväxande släktet att läsning och litteratur är något som inte förtjänar vår uppmärksamhet.

Jag tror att vi måste låta den ta plats igen. Både i medierna och i våra samtal. Ge inte efter för den stora tröttman du känner när barn- och ungdomslitteratur ännu ett år förminskas. Läs bra böcker så du kan tipsa vidare. Prata om dom med andra. Prata böcker vid fikabordet även med folk du inte brukar prata böcker med. Dela läsupplevelser med varandra. Arbeta för att olika slags böcker finns tillgängliga.

Törnrosasömn

Och bloggen sov i hundra år, hundra år….

Lite så känns det. Det har varit jobb, jobb, jobb och det där omtalade livspusslet. Varken ork eller lust till nått bloggande. Men så det sista har jag allt oftare kommit på mig själv med att tänka ”Det här borde jag skriva om” . Kanske blir det så, kanske finns inte orken där men nån stans har skrivlusten vaknat.

Hajar!

Råkade gå in på bokhandel igår, råkade visst köpa ett par böcker. Bland annat såg jag att Sara Sheppard ( dinosauriedrottningen ni vet) släppt en hajbok som jag impulsköpte.

  
Nioåringen o jag började genast testköra den. Utmärkt kvällsläsning förutom att vi, med facit i hand, nog borde hoppat över historien om pojken som fick sin arm avbiten så där precis före sovdags…  Snart sexåringen gillade också men vis av skadan har jag editerat läsningen lite där.  Tyvärr funkar inte den metoden på mig själv. Läste att den vitfenade oceanhajen, som räknas till de farligaste hajarterna, siktats i gullmarsfjorden en gång vilket är alldeles för nära för min smak. Min tröst är att den nog var halvt ihjälfryst o kanske inte så hungrig men jag är glad att badsäsongen är över!

  

Jag läste en fullständigt fantastisk bok som jag inte orkar blogga ordentligt om men jag kan tipsa om den som sommarläsning. Den heter En bön för de stulna av och handlar om flickor och kvinnors situation i Mexikanska bergsbyar i skuggan av knarkkartellerna. Jag fattar inte hur ett så eländigt ämne kan bli en så trevlig bok! I övrigt vet jag inte riktigt vad jag ska säga mer än att det var en av årets bästa läsupplevelser för min del, Läs!

en-bon-for-de-stulna

(Bibliotekslån)

Är det någon som undrar vad jag haft för mig är svaret jobbat, jobbat jobbat… Jag har läst en hel del men inte skrivit en rad om det mer än möjligen på instagram. Nu är det spurten fram till semestern och som vanligt bunkrar jag sommarläsning på ett sätt som visar att jag totalt glömt den lilla detaljen att min lästid begränsas av att barnen vill ha mat och uppmärksamhet.

Förra veckans schlagerfestival var en rätt bedrövlig tillställning men i klippet innan Saades låt hajade jag till. Han sa något i stil med att han inte kan välja en favoritlåt för han tycker alldeles för mycket om musik för att kunna begränsa sig till en enda. Jag nickade ivrigt för precis så är det för mig översatt till litteratur och favoritbok. Det GÅR helt enkelt inte att bara välja en enda, jag brukar alltid komma med ett gäng titlar och de varierar med tid och dagsform. Vissa böcker hänger med genom åren, andra har topplats len mycket begränsad tid och andra växer till sig genom åren. Det hänger inte bara ihop med om böckerna är ”bra” eller ej utan om vad de säger mig i det läge av livet jag befinner mig i.
Visst kan jag förstå tjusningen med att rösta fram topplistor i olika ämnen men som sagt, för mig går det inte bara att välja en enda titel. Bokbloggarvärlden är ju rätt listig av sig men jag kan inte vara ensam om den här känslan.
För övrigt läser jag faktiskt hyfsat mycket nu igen även om inte en rad har hittat över hit till bloggen. Kanske kommer skrivlusten tillbaka nu när projekt c- kort är i mål o våren närmar sig eller så har jag kvar titeln ”mest oinspirerade och improduktiva bokbloggare” ett par månader till.

Lite där befinner jag mig  nu. Jag är omgiven av tusentals frestelser och eftersom lastbilsteorinteorin är skriven, godkänd och inte slukar all min vakna tid (som den gjorde tills jag typ kräktes på den) kan jag läsa vad sjutton jag vill just nu… och visst bär jag hem ett o annat. (som om inte bokhögarna här hemma hotade att dränka mig redan förut) men lusten o orken infinner sig inte riktigt. Jag läser lite håglöst och har svårt att fastna. tror att det kan bero på allmän tröttma och tänker att det är ok, jag vill inte att varken läsningen eller bloggen ska handla om att prestera. Klämde således en Daisy darymple-deckare. Mkt lättviktig mysmordslitteratur men där ligger ribban just nu.