Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Jag läste en fullständigt fantastisk bok som jag inte orkar blogga ordentligt om men jag kan tipsa om den som sommarläsning. Den heter En bön för de stulna av och handlar om flickor och kvinnors situation i Mexikanska bergsbyar i skuggan av knarkkartellerna. Jag fattar inte hur ett så eländigt ämne kan bli en så trevlig bok! I övrigt vet jag inte riktigt vad jag ska säga mer än att det var en av årets bästa läsupplevelser för min del, Läs!

en-bon-for-de-stulna

(Bibliotekslån)

Är det någon som undrar vad jag haft för mig är svaret jobbat, jobbat jobbat… Jag har läst en hel del men inte skrivit en rad om det mer än möjligen på instagram. Nu är det spurten fram till semestern och som vanligt bunkrar jag sommarläsning på ett sätt som visar att jag totalt glömt den lilla detaljen att min lästid begränsas av att barnen vill ha mat och uppmärksamhet.

Förra veckans schlagerfestival var en rätt bedrövlig tillställning men i klippet innan Saades låt hajade jag till. Han sa något i stil med att han inte kan välja en favoritlåt för han tycker alldeles för mycket om musik för att kunna begränsa sig till en enda. Jag nickade ivrigt för precis så är det för mig översatt till litteratur och favoritbok. Det GÅR helt enkelt inte att bara välja en enda, jag brukar alltid komma med ett gäng titlar och de varierar med tid och dagsform. Vissa böcker hänger med genom åren, andra har topplats len mycket begränsad tid och andra växer till sig genom åren. Det hänger inte bara ihop med om böckerna är ”bra” eller ej utan om vad de säger mig i det läge av livet jag befinner mig i.
Visst kan jag förstå tjusningen med att rösta fram topplistor i olika ämnen men som sagt, för mig går det inte bara att välja en enda titel. Bokbloggarvärlden är ju rätt listig av sig men jag kan inte vara ensam om den här känslan.
För övrigt läser jag faktiskt hyfsat mycket nu igen även om inte en rad har hittat över hit till bloggen. Kanske kommer skrivlusten tillbaka nu när projekt c- kort är i mål o våren närmar sig eller så har jag kvar titeln ”mest oinspirerade och improduktiva bokbloggare” ett par månader till.

Lite där befinner jag mig  nu. Jag är omgiven av tusentals frestelser och eftersom lastbilsteorinteorin är skriven, godkänd och inte slukar all min vakna tid (som den gjorde tills jag typ kräktes på den) kan jag läsa vad sjutton jag vill just nu… och visst bär jag hem ett o annat. (som om inte bokhögarna här hemma hotade att dränka mig redan förut) men lusten o orken infinner sig inte riktigt. Jag läser lite håglöst och har svårt att fastna. tror att det kan bero på allmän tröttma och tänker att det är ok, jag vill inte att varken läsningen eller bloggen ska handla om att prestera. Klämde således en Daisy darymple-deckare. Mkt lättviktig mysmordslitteratur men där ligger ribban just nu.

Klara Zimmergren skriver sin historia om barnlängtan. Om att dels försöka hitta någon presumtiv far som man kan tänka sig att leva med och sedan det där att barnen inte bara blir som det verkar vara för alla i ens omgivning. Om folks ohyffsade frågor o hur självklart det är för folk att rota i barnlösas privatliv. Jag kan känna igen mig bitvis. Efter första barnet tog det lång längtan, väntan o åtskilliga besvikelser innan det där syskonet vi tänkt oss faktiskt blev. Jag kan fortfarande skämmas lite över mitt utbrott när en ytlig bekant, med sin trea i vagn, frågade ”om vi inte skulle ha en till” och jag fräste åt henne att jo, det skulle vi nog gärna o hade inte fostret varit dött när vi kom till utltaljud i v tio så hade jag också haft en bebis. Tack så mkt för frågan. Det var kanske lite to mutch men å andra sidan lårde hon sig nog att det inte är en ofarlig fråga. Sen gick det ju så småningom o då var det lika hemskt att berätta om graviditeten med syskonet och sedan med trean för kompisen som befann sig mitt i ivf-karusellen och gjorde försök efter försök som inte ville lyckas.

Hon skriver fint och det känns väldigt öppenhjärtigt. Jag är glad att få följa hennes resa till att bli förälder.

 

längtan bor

 

Bibliotekslån

 

Lite stiltje

Nu kommer bloggen nog att bli än mer försummad ett tag. Jag har nyss börjat ett nytt jobb och min fritid krymper rejält. Dessutom kommer min lästid att bli ytterligare begränsad eftersom det jag ska ägna min tid åt är denna muntra lunta.

IMG_0691.JPG

IMG_0618.JPG

En journalist besatt av en legendarisk skräckfilmsregisör börjar på nytt ysta i sanningen bakom mannen, myten, när regisörens dotter hittas död. Till sin hjälp får han två som kan tyckas hamnat lite vilse i tillvaron. Samtidigt försöker han bearbeta skillsmässan från sin fru och svartsjukan mot hennes nye.

Bitvis är det här så bra… o bitvis är det så hopplöst. Jag vet inte hur mkt jag ska skylla på översättningen för det här är andra gången jag läser en Pressl på svenska där språket känns fruktansvärt taffligt och bakvänt bitvis. Det var ju i förra boken av henne jag läste som de matade pingviner (o på förfrågan säger folk att det inte står penguins i originaltexten) Jag har således lärt mig att Pressl skriver tjocka tegelstenar som är djävulskt bra bitvis men gärna slutar i ett snopet ingenting (enligt mig) och att jag verkligen inte ska försöka läsa dem på svenska fler gånger. Jag avskyr i regel det här greppet med fejkade webbsidor, tidningartiklar och så vidare som ska ge intryck åt en faktiskt trovärdig forsknngsprocess.. Nej, bortslösade bra idèer.

nattfilm

 

Bibliotekslån

Stockholm på 1880-talet. Beatrices föräldrar dog när hon var barn och hon har uppfostrats i morbroderns familj men alltid varit för frispråkig och okvinnlig enligt morbrodern. På ett operabesök stöter hon ihop med uppkomlingen Seth och en gnista tänds som hotar att växa till en flammande eld. Men omgivningen har andra planer.

Romance är väl inte riktigt min grej, jag har lite svårt för det här med karaktärer i historisk miljö som uppför sig som nutidspersoner och det ska mycket till innan jag kan strunta i det o bara svepas med. . Att jag sedan har överdoserat genren i slutet av tonåren o blivit extremt petig med vad jag läser på svenska gör inte saken bättre Första gången jag bar hem Överenskommelser gick det inte alls, jag bar tillbaka den närapå oläst för timingen var totalt fel. Nu var jag på bättre humör för nått sånt. Simona Ahrnstedt har kallats för Sveriges romancedrottning och jag har full förståelse varför. Det här är bra även om genren inte riktigt är min kopp te

överenskommelser

Bibliotekslån

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 32 andra följare