Olle gillar inte böcker och att läsa men en ny vikarie i svenska lär ut på ett annorlunda sätt och plötsligt kan han bry sig om vilken ordklass något är. ”Substantiv är ett ord man kan sätta ”jävel” efter” Men det händer annat, mer omtumlande i hans liv. Han träffar Saga och för att kunna prata med henne måste han skriva
Jag har träffat en hel hop av dem, bokhatarna som verkligen inte vill läsa något i bokform så egentligen borde en bokhatares omvändelse tilltala mig men jag har starka invändningar här. Greppet med svärande känns så överanvänt. För mig blir det effektsökeri, och då är jag ändå en person som svär frikostigare än en småbarnsmorsa kanske borde (ety små grytor har också öron), Känslan är att författaren skulle tänkt mer på ”kill your darlings” och använt det med måtta.
Svärandet tar fokus från själva bokhatandet och från den spirande kärlekshistoria som är bokens styrka enligt mig men kanske finns det en och annan ovillig läsare som kan lockas av greppet. Det blir lite för mycket sedelärande historia för min del men så tillhör jag ju inte målgruppen. Det finns en hel del att diskutera här, trots att det är en tunn bok, om man inte störs av svordommarna.
Recex från förlaget.