Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Kärlek’

När den unga Silver blir föräldrarlös är det oklart vem som ska ta hand om henne. Till slut placeras hon hos fyrvaktaren. Hos honom lär hon sig fyrvaktarjobbet men framförallt betydelsen och kraften hos berättelser

När jag läste min förra bok av Wintersson undrade jag varför jag inte läst henne förr, nu undrar jag varför det tog så lång tid innan jag kom till skott med den här. Tycker mycket om hennes språk och borde verkligen pröva att läsa i original även om det känns som om översättaren gjort ett bra jobb. Jag tycker om hennes formuleringar och slutorden blir jag tvungen att skriva upp för att tänka mer på vid tillfälle.

fyrväktaren

Bibliotekslån

Read Full Post »

Prästdottern Ulrika hjälper till att genomföra ett rejält hyss under predikan en försommardag i sin fars kyrka, Morlanda Kyrka på Orust. Det blir upptakten till livsförändrande händelser för både henne och hennes systrar och bror samt vännen Andreas.Ingenting blir någonsin sig likt igen och de får uppleva långt mer än det någonsin trott.

Jag kastade mig över den här boken just för att den utspelas på Orust, min favoritö (och min barndoms paradis). Sen har jag också en förkärlek för historiska romaner men här var historieintresset kanske mer en nackdel. mycket som författaren finner sig nödgat att förklara kändes som självklarheter och jag har stora problem med trovärdigheten. Det känns som den vanliga fällan med nutidsmänniskor som har nutidsproblem men nödtorftigt förklätt till historiska händelser. Bitvis väldigt underhållande och systern Katarina känns betydligt intressantare än Ulrika. Tanken är tydligen att det ska bli en serie på tre böcker som ska handla om prästsystrarna så kanske får man veta mer om henne då. Tyvärr känner jag inte det där suget att läsa vidare. Kanske hade det varit annorlunda med mer lokalfärg? Nu känns både miljöer och personer lite väl skissartade (och måste gycklarna vara karikatyrer, det känns som hämtade ur en dammig kolportageroman och inte det minsta PK) och den där Andreas får mig mest att vilja bläddra förbi de sidor där han är med…
Över huvudtaget kändes den lite för pladdrig o tunn i min smak. Vill ni läsa ett betydligt mindre grinigt omdöme så gå till Anna på Och dagarna går

UlrikasBok-537x800

Read Full Post »

Olle gillar inte böcker och att läsa men en ny vikarie i svenska lär ut på ett annorlunda sätt och plötsligt kan han bry sig om vilken ordklass något är. ”Substantiv är ett ord man kan sätta ”jävel” efter” Men det händer annat, mer omtumlande i hans liv. Han träffar Saga och för att kunna prata med henne måste han skriva

Jag har träffat en hel hop av dem, bokhatarna som verkligen inte vill läsa något i bokform så egentligen borde en bokhatares omvändelse tilltala mig men jag har starka invändningar här. Greppet med svärande känns så överanvänt. För mig blir det effektsökeri, och då är jag ändå en person som svär frikostigare än en småbarnsmorsa kanske borde (ety små grytor har också öron), Känslan är att författaren skulle tänkt mer på ”kill your darlings” och använt det med måtta.

Svärandet tar fokus från själva bokhatandet och från den spirande kärlekshistoria som är bokens styrka enligt mig men kanske finns det en och annan ovillig läsare som kan lockas av greppet. Det blir lite för mycket sedelärande historia för min del men så tillhör jag ju inte målgruppen. Det finns en hel del att diskutera här, trots att det är en tunn bok,  om man inte störs av svordommarna.

Recex från förlaget.

Read Full Post »

Laura har förlikat sig med tanken på att förbli ungmö när hon möter Henry. De gifter sig och börjar skapa ett liv ihop när han plötsligt släpper bomben. Han har alltid drömt om att äga en egen gård och när han nu får chansen köper han en bomullsodling med nedgångna hus. Plötsligt befinner sig Laura mitt ute i ingenstans, omgiven av tröstlös lervälling. Långt ifrån hur hon hade föreställt sig sitt liv. På gården finns också Henrys grinige far och ibland hans, på ytan, muntre bror, djupt märkt av sina upplevelser i kriget. Så är det de färgade dagverkarna som knappt ses som människor av den vita delen av befolkningen, något som blir extra tydligt för Ronsel som återvänder hem efter att ha tjänstgjort i Europa under andra världskriget. När regnet faller så svämmas bron över och man blir avskuren från omvärlden, ensam med leran.

Den här boken hade jag nog helt missat om det inte vore för bokbloggarmaffian. Bland annat hos Calliope och Fiktiviteter. Den har dykt upp lite över allt och tjatat sig in på mina läslistor så att jag slutligen bar hem den från biblioteket. När jag började läsa slets jag mellan att hetsläsa hela boken i ett svep och att lägga ifrån mig den för att jag inte orkade med all svärta och det elände som skildras. Rasismen blir tydlig när man får följa Ronsels berättelse. Under kriget var han en människa bland andra och när han återvänder hem till föräldrarnas gård kan han inte förlika sig med att berövas sitt människovärde och återgå till att inte räknas. Det står tidigt klart att det kommer att gå åt helvete och jag måste emellanåt tvinga mig att läsa för att det egentligen blir för otäckt

Det är svärta och elände men det är också kärlek och en fantastisk berättelse. Läs för sjutton!

Mississippi

Bibliotekslån

Read Full Post »

Sextonårige Ethan lever i en riktig småstadshåla i amerikanska södern. Så börjar en ny tjej i skolan. Lena är allt för annorlunda för att småstaden ska tåla det men Ethan kan inte motstå henne och plötsligt är hans liv långt ifrån så långtråkigt o förutsägbart som det varit.
Jag lånade den här på grund av min svaghet för paranormal romance och övernaturligheter öht i böcker. Bitvis fick jag mycket valuta för pengarna men mitt huvudintryck blev ändå en fånig o förutsägbar historia. Jag antar att jag helt enkelt var för gammal och cynisk för den här soppan… Det är del ett i en serie och det känns nästan skönt att inte vara så sugen på att läsa vidare, har liksom fullt upp med de serier jag redan följer.

Det har gjorts en film med, men den har jag hört är rätt omstuvad jämfört med boken (de har tagit bort BIBLIOTEKARIEN! )och jag är inte så sugen på att se – men det är väl det där cyniska som spökar…

Bibliotekslån

Read Full Post »

Året är 1784 och den fattiga, föräldralösa Maria reser som sällskapsdam till ett skånskt slott. Men väl där känner hon sig iakttagen, mystiska saker inträffar och hon blir mer och mer övertygad om att något inte står rätt till på Borgeby slott. Har det att göra med den mystiska vita frun som hon hör talas om?

Redan omslaget tycks signalera att det här är lättsam underhållning. Romance är inte min grej riktigt men historiska romaner och övernaturlighet är det och eftersom jag läst välvissliga recensioner hos andra bloggare fick den följa med hem från biblioteket sist. Jag började läsa redan i bilen (parkerad utanför skolan) i väntan på att hämta barnen och tyckte det var rätt trevligt sällskap. Jag fortsatte tycka det för trots att det finns en del rejäla luckor i historien och att delar av den känns väldigt mycket skrivna enligt mall (jag har läst det förr…) har den ändå något eget. Dock tröttnar jag lite på slutet när allt ska läggas till rätta och inget överraskar mig. Bra underhållning för stunden men jag hade kanske väntat mig mer av spökhistoriedelen av det hela… och dagbokspartierna? Bah… Nej, jag är inte romancefrälst  efter det här heller. För att jag ska klara genren krävs det uppenbarligen en dos varulvar och vampyrer och inte bara antydningar om spökerier.

IMG_20130603_112025

Andra som läst Eli läser, The Book Poond och Calliope books

Read Full Post »

Jaquetta St. Pol sägs ha synskhet i släkten. Som ung gifts hon bort med en mäktig man och hamnar i det engelska hovet och intrigerna kring kungatronen, det som så småningom kom att benämnas rosornas krig.

Det var längesedan jag läste någon historisk roman känns det som. Jag slukade de första av Philippa Gregorys böcker som översattes men sedan kom jag av mig lite. Det kanske var en välbehövlig paus för trots att jag storgillar hennes sätt att ge historiska händelser ett chick-littstuk så blir jag irriterad på att det i stora delar är så mycket samma historia en gång till. Förbjuden kärlek, maktkamp, politiska intriger… men samtidigt är det imponerande med hennes sätt att synliggöra vilken begränsad roll kvinnan hade sig tilldelad och hur många ändå lyckades tänja gränserna. För en del slutade försöken till ökad frihet riktigt illa medan andra kunde få stor makt lite i smyg. Och i princip alla har försvunnit in i historiens dimmor.

Jag blir som sagt var lite irriterad på förutsägbarheter (och en o annan icke trovärdig vändning) men på det hela taget ett underhållande tidsfördriv och jag blir sugen på att täta mina luckor när det gäller engelsk historia efter läsningen.

Bibliotekslån

Read Full Post »

Historien om Rasmus och Benjamin rullar vidare. Efter den snöiga promenaden hem är det de två och de flyttar ihop i en liten lägenhet. Men Benjamin fortsätter att dölja sin förbjuda kärlek för sin familj och församling. Samtidigt rycker den hotande sjukdomen allt närmare, snart är Reine försvunnen, Lars-Åke sjuk och misstänksamheten växer. Törs man dricka en öl som kompisen smakat på?

Jag var lite skeptisk när TV-serie sändes i ett svep. Skulle jag se den trots att jag bara läst första delen? Till slut bestämde jag mig att se del ett och pröva. Efter det så kände jag att jag vågade se del två och tre också för att det var så mycket ur första delen som inte fick plats i serien. Efter att ha läst del två kan jag konstatera att det är samma sak. Nästan hela Reines historia är bortputsad ur serien och mitt hjärta värker när jag läser om hans påtvingade exil på en bohuslänsk skärgårdsö och hur han sedan tar på sig ensamheten som ett straff. Ingen ska få veta om hans sjukdom. Den är en skam och han måste bära sitt lidande i ensamhet

Den största nackdelen med TV-serien är att den suddat ut de bilder jag hade av karaktärerna, jag har skådespelarnas ansikten på näthinnan nu och en del av castingen stämmer inte (hur bra de nu än var) med mina första bilder men jag kan inte hitta tillbaka längre.

Den här delen är väl mer av ett mellanspel, lite långsammare men med många stora och viktiga händelser, komma ut-scener och svåra farväl. Språket och stilen känns mer Gardellsk än i del ett, inte lika stramt men fortfarande väldigt argt. Styrkan med den här serien är nog alla människoöden som får komma till tals.  Att Rasmus mamma uppvaktats av en kultiverad herre som mest ville ha hennes sällskap som alibi? Det kändes lite oväntat men tänk så många liknande historier det finns? Jag tänker också fortfarande mycket på Benjamins syster. Att längta efter ett annat liv och att aldrig duga och kunna göra rätt. Jag tycker så synd om henne! Inte ens en oskyldig flirt får hon ha…

Nu väntar vi bara ännu ivrigare på del tre, men inte utan bävan.

Recex från förlaget.

Här kan ni läsa vad jag tyckte om del ett.

Read Full Post »

 Rakel sjunger i kyrkokören, övar för den stora konserten och är lite förälskad i en av körledarna. Så är det någon som utan hennes vetskap anmäler henne till Idol, hon blir uttagen och kommer rätt långt och hela hennes liv ställs på ända. Plötsligt har hon fått en chans som alla förväntas drömma om, hon kan bli en stjärna men inte utan uppoffringar.

Fem år senare får listettan Miracle en förfrågan om att delta i en jubileumskonsert med sin gamla kyrkokör. Till hennes förvåning tycker hennes agent att det är en jättebra idé och plötsligt måste hon se tillbaka på den rätt blyga och vardagliga unga Rakel hon än gång var.

Det kändes som en väldigt snabbläst bok och jag gillade den i början för att sedan bli mer och mer irriterad på Rakel. Slutet kändes väldigt snopet tyvärr.

Jag tänker sätta den i händerna på skolans svensklärare eftersom jag tror att den kan vara ett utmärkt underlag för diskussioner. Något som säkert skulle vara intressant att diskutera med elever är hennes blogginlägg som mest består att produktplaceringar som närmast blinkar med neonskyltar. Vanligt förekommande grepp i mer eller mindre uttalad form o kanske väldigt lätt att svälja okritiskt.

Läsex från förlaget

Read Full Post »

I slutet av artonhundratalet blir tre norska fiskarpojkar föräldralösa när deras far försvinner till havs. De skickas in till stan för att lära sig ett yrke men det hella håller på att sluta som ett nederlag. Dock får de en ny chans från oväntat håll.  En stiftelse bekostar deras utbildning. Som diplomingengjörer förväntas de återvända hem till Norge och genomföra förverkligandet av en  järnväg mellan Oslo och Bergen. Men när bröderna i början av nittonhundratalet tar sin efterlängtade examen är det bara en av dem som verkligen återvänder hem, de andra två flyr av kärleksskäl till helt andra öden.

Det här är en fullständigt typisk Jan Guilliou, Den briljante hjälten som enligt närmast renessansideal behärskar varje område och tvingas utstå prövningar under flera år innan hans stora visioner kan förverkligas eftersom de små människorna i hans omgivning inte har förmåga att se möjligheterna på samma sätt som han. Kärleken som man får vänta på i åratal innan man får den rätta. Den ädle infödingen som har så mycket kunskap att lära ut till den som tar sig tid att lyssna… Förpackat i  en grabbig prosa som har hämtat sin näring ur Hemmingway och otaliga äventyrsböcker för pojkar och i viss mån ur de isländska sagorna (även om det är pojkbokens ton som lyser klarast).

Jag känner att jag har tröttnat nu. OK det är en del i en serie så jag kan inte klaga på att det slutar i ingenstans men personerna är så träiga att jag inte orkar engagera mig i deras öde och emellanåt känns det som författaren haft samma problem när han bara hoppar över  till helt andra saker.   Kanske kommer en del luckor att tätas till i kommande delar men det känns troligare att berättelsen tuffar vidare oavsett skicket på spåret. Kanske ger jag det hela en chans till vid nästa del men jag känner inget överväldigande behov över att genast få veta hur det ska gå.

Rec ex från förlaget.

Read Full Post »

Older Posts »