segt just nu…

Idag inspirerar vädret mest av allt till att gå ut och börja snickra på en ark…  bara som säkerhet ifall det skall fortsätta regna i fyrtio nätter till.  Det mest lockande alternativet, att ligga på soffan och äta praliner i sällskap av en god bok, känns inte helt genomförbart i den här fasen av småbarnsåren.

Dessutom har jag svårt att hitta nått att läsa. Rycker på måfå i bokhögarna och bläddrar lite men inget känns riktigt rätt just nu. Inte ens mitt försök att läsa Maria Lang blev det nostalgimys jag tänkt mig, jag hittar saker att reta mig på i texten och är allmänt grinigt inställd. Känns orättvist med tanke på att det är de tidiga Lang jag brukar gilla.  Läste ut ”Dead in the family” men nu när den är utläst vet jag inte riktigt hur jag skall formulera mig utan att spoila för den som inte hunnit så långt så jag lyckas inte blogga heller.  Iddes inte ens skriva varför jag inte blev ett dugg mer positivt inställd till ”Hej Litteraturen” efter andra avsnittet… och orkar man inte gnälla måste det vara illa?  Dessutom besökte jag en bokhandel igår utan att ens bli frestad att köpa något? Kanske är dags att boka en läkartid?

Read Full Post »

klart jag vill vinna!

Hittade en tävling hos Bokhunger, en läsare vinner en av de söta VooDolls.  Allt man behöver göra för att vinna (förutom reklaminlägget då) är att man skall motivera vilken man helst vill ha. Jättelätt – i teorin. Jag läser om de olika varianterna o kan inte avgöra vilken som är favoriten… Till slut står det mellan Kata ”Kata ger dig krafter att stå upp för dig själv och bli en fighter. Han hjälper dig att bli handlingskraftig och självsäker” eller Angel ”Angel skyddar dig från allt ont och vägleder dig genom livet.”  Bägge låter väldigt nyttiga (nåja) men med tanke på att en sak som jag samlar på mig, förutom böcker och hoyor, är just änglar så det blir nog ängdå Angel som är favoriten o hon fick gärna flytta hem hit (skulle omedelbart köpt en om inte nån gjorde slut på alla mina pengar på böcker…)

Read Full Post »

Bel Canto – Ann Pratchet

I ett litet sydamerikanskt land har man anordnat en födelsedagsmiddag för att locka affärsmän och företagsledare  att investera och etablera sig. För att locka den japanske affärsmannen mr Hosokawa att verkligen närvara vid firandet av hans födelsedag engageras operasångerskan Roxane Cross och det betet kan han inte motstå.  I det ögonblick sopranen tagit den sista tonen släcks ljusen i salen och när de tänds igen har huset invaderats av en gerillagrupp vars syfte är att kidnappa presidenten. När det visar sig att presidenten i sista stund tackat nej blir förvirringen total och gerillan har plötsligt en gisslansituation på halsen. Företagsledare, investerare, ambasadörer blir fångar och kan bara kommunicera med varandra och sina fångvaktare med hjälp av Gen, mr Hosokawas unge tolk och medan dagarna går i väntan på en lösning på gisslandramat så närmar sig sakta kidnappare och kidnappad varandra med hjälp av musiken.

Det här var Juli månads bok i Paperback lovers Orange prize-utmaning och med få undantag har de pristagare jag läst varit små pärlor. Jag fastnade totalt i historien om hur de här personerna som mest av en tillfällighet befunnit sig på samma ställe plötsligt får trycka på pausknappen trots fullbokade kalendrar och tvingas tänka över sina liv. Sedan kan jag irritera mig lite på att den berömda sopranen skall vara så totalt oemotståndlig för alla,  hon känns mer som en kliché medan andra karaktärer får mig att engagera mig till den grad att jag nästan gråter en skvätt över deras öden.

Jag har svårt att sätta ord på vad det är hos den här boken som jag gillar så mycket om men jag tyckte verkligen om den. Historien bygger tydligen på en sann händelse, belägringen av Japans ambasad i Lima år 1996. Här finns en engelskspråkig wikipediaartikel om verklighetens gisslandrama. Tyvärr verkar den inte gå att få tag i som svensk pocket längre men i på engelska finns den och glöm för all del inte att biblioteken har den (och om inte ditt bibliotek har den går den förmodligen att låna in) Min svenska pocket har samma omslag som den här engelska utgåvan.

Read Full Post »

Vanlig allmän semester…

Tack för tips om bokrelaterade sevärdheter!

Tyvärr får jag spara dem till ett senare tillfälle för schemat blev för tight för några egna utflykter. Vi har intensivturistat med Slottet, Skansen, Wasa, Junibacken, Aquaria och Gröna Lund… På två dagar så gissa hur mina fötter mår?

Jag hann i alla fall dyka in på SF-bokhandeln i Gamla stan och fick kika lite mot att resten av familjen lånade kundtoaletten. Nu vill man ju inte bära med sig mer än nödvändigt på turistrundan men ”Dead in the family” fick följa med hem.  Såg en del som jag var nyfiken på men tyvärr fanns inte rätt del inne i de bokserier jag följer nu – men det kanske var lika bra för bärandets skull?

Skall köpa ”Sagan om Wasa” till barnen med, jag gissar att den kan falla stora i smaken, men det får nog bli från en nätbokhandel.

Read Full Post »

Bokliga sevärdheter i huvudstaden?

Vi försöker turista lite i Stockholm så bloggandet kommer lite på undantag de närmsta dagarna.

Dagsprogrammet är rätt fullpackat men man kunde kanske klämma in nån mer boklig sevärdhet förutom att tjata om Stieg Trenters böcker i tid o otid? Vi besöker förmodligen Junibacken en dag men finns det nån bra loppis med böcker man skall försöka kika på eller så? Och vilken tunnelbanestation är det som har ett bibliotek?

Får hoppas på tid att googla lite men hjälp mig på traven och håll en tumme för att jag kan lirka med mig familjen eller alternativt smita så länge som krävs?

Read Full Post »

njae…

…jag är inte så imponerad av första delen av ”Hej litteraturen!”. Det kändes som man lite för desperat ville hitta saker som målgruppen skulle kunna relatera till. Jag skall försöka piska eller muta någon släkting i rätt ålder att se det för att få en åsikt från rätt målgrupp. Hitils har jag bara läst omdömen från de redan frälsta (aka bokbloggarna) och det har spänt över hela skalan från plus till minus)

Funderar lite på hur man har tänkt? Alla vet väl att ungdomar gillar sån där rapmusik? O Holywood gör minnsan filmer som bygger på sånt som hör till litteraturens skatter?  (Deeeet måste de ju tycka är intressant?) Så måste vi få dem att relatera till sin vardag med… vad sägs om att jämföra med blogguppdateringsstress? (vid det laget kämpade jag för att orka se färdigt). Glöm för allt i världen inte sex! ALLA vet väl att det är det enda dom tänker på i den åldern? Fokusera på det, vi kan alltid snacka extra länge om Lysistrate? Ta med praktikantens idé om vanliga människor som omotiverat börjar läsa ur första bandet av ”Litteraturens klassiker” mitt i sitt arbete…

Ja, jag låter grinig. Det kunde ha varit värre men det kunde också ha varit mycket bättre. Jag tror inte på ideén med massfräslning av den som inte förstått litteraturhistorians tjusning. Jag är naiv nog att tro att sånt bäst lyckas genom engagerade, passionerade förebilder som inte i första hand visar upp verk ur kanon (det här är klassiker och därmed fiiiiiiint) utan visar upp texter som man känner för ur hjärtat oavsett det är kärlek eller hat och som kan berätta om varför utan att det måste vara så man tycker.

Jag drömmer om ett litteraturprogram som kan vara som TopGear (brittiskt bilprogram som till och med kan få mig som i grunden är totalt ointresserad av motorer att bänka mig  – mest för att de är så entusiastiska att det smittar av sig) när det är som bäst.  Som vågar fokusera på passionen snarare än nyttan och som vågar strunta i om det passar alla eller är fint nog.  (Och ja, jag kan  tänka mig att vara litteraturens motsvarighet till Jeremy Clarkson. Är föräldraledig några månader till men sen så? Bara att höra av sig med förslag… 😉 )

Read Full Post »

Till Hjalmars minne

Den nittonde juli 1961 gick Hjalmar Gullberg ner till vattnet och lämnade efter sig ett avskedsbrev. Han hade drabbats av en muskelsjuksom, Myasthenia Gravis, som påverkar de tvärstrimmiga musklerna och försvagar dem.  En del patienter får problem med andningsmuskulaturen och måste ta hjälp av respirator för att kunna andas. Detta drabbade Hjalmar Gullberg och hellre än att riskera att behöva vara med om det igen valde han att ta sitt liv.

De flesta känner väl till hans dikt ”kyssande vind”  men det finns mer. För min del har han blivit en av mina favoritpoeter, mycket till min egen förvåning eftersom jag hade en förutfattad mening om att det var en trist gubbe. Fast än mycket av hans kärlekslyrik handlar om mannen som överger kvinnor och minns med saknad så är det nog till stor del de som fick mig att fastna.

BREV

Jag vill att du ska komma hit
och följa mig som då en bit
längs kusten. Kommer du ihåg
musiken då mot stranden våg
på våg slog opp – två element
kring vilkas möte himlen spänt
ett luftigt tak av mörkblått flor,
där aftonstjärnan blänkte stor.
Låt det som hände äga rum
på nytt, låt havet stänka skum
på dina skor, låt vindens fläkt
få leka med din sommardräkt!
Du slipper lämna mig besked
om vem du sedan vandrat med,
och du kan resa när du vill
att åter höra andra till.
Men låt det vara som det var
den kväll vi kom, ett ensamt par
vid denna strand, vid detta hav!
Kom hit! Det är mitt enda krav.
Jag vill ju bara ha igen
en flydd minut. Så ge mig den!

Read Full Post »

Hej litteraturen

Ikväll sjösätter SVT Hej Litteraturen!, en satsning på att intressera gymnasieelever för litteraturhistoria. Jag hade totalt missat det hela om det inte vore för uppmärksamheten det fått i andra bokbloggar och frågan är om det vore så synd? Jag är nämligen skeptisk. Inte bara för det fjantiga namnet (hej sjuttiotalist?), för att det drar igång mitt i sommarlovet (beräknas gymnasisterna lida av lärdomsabstinens nu en bit in på lovet?) eller för att jag inte direkt tillhör målgruppen. Nej, inte ens för att jag tjurar över att inte ha tillfrågats om att gästblogga…

Jag är nämligen skeptisk till att de kan leva upp till den här formuleringen; ”Här presenterar vi den västerländska litteraturhistorien från antiken till våra dagar på ett seriöst och roligt sätt för att skapa intresse och locka till läsning.” och det kommer att bli predikan för de redan frälsta eller något som håller sig på ytan och förlorar sig i desperat publikfrieri.  Jag hoppas naturligtvis på att jag har fel! Jag kommer kanske att kika på programmet vid tillfälle i hopp om att bli motbevisad men jag tvivlar starkt på att en enda av släktens gymnasister kommer att bänka sig framför det godvilligt.

Read Full Post »

Dead witch walking – Kim Harrison

Fyrtio år tidigare slog ett genmanipulerat virus ut hälften av världens mänskligabefolkning, de som klarade sig bäst var varulvar, vampyrer, häxor, trollkarlar och annat som vi hänvisar till som sagofigurer men som fram till viruskatastrofen levt i hemlighet jämsides med människorna. Rachel Morgan är en häxa och något slags prisjägare, hon arbetar för en byrå, Inderland Security (I S),  som upprätthåller lagen på den övernaturliga sidan av Cincinnati men efter att hon retat upp en högt uppsatt person får hon bara rutinuppdrag och är rejält less på sitt jobb. Så less att hon bestämmer sig för att starta eget. Det är bara ett litet problem, IS gillar inte avhopp och kan man inte betala för att lösa sitt kontrakt blir man själv ett lovligt byte. Plötsligt är Rachel jagad istället för jägare och att hålla sig vid liv kommer att kräva både skicklighet och rejält med tur. För att kunna lösa sitt kontrakt bestämmer hon sig för att sätta dit ansedde affärsmannen Trent som drogmogul men att solka ner hans rykte kan visa sig vara mer riskabelt än att sluta jobba för IS.

En bekant rekommenderade den här serien till mig, först läste jag muttrande och skeptiskt eftersom den första halvan av boken kändes seg och pratig men när alla karaktärer väl var på plats och bakgrunden klar så tog det fart. Det är en serie som jag tycker har släktskap med såväl Kelley Armstrongs Otherworld-böcker som med Janet Evanovichs serie om prisjägaren Stephanie Plum (om än inte så dråpliga). Jag funderar en del på alla de här serierna som visar på en parallell värld mellan människor och det vi talar om som övernaturliga väsen. Kim Harrison har sin egen vinkel på det hela och jag tycker att det närmar sig chicklit fast med häxor, varulvar och vampyrer (vilket kan gälla för tidigare nämnda Karen Armstrong med).  när jag väl köpt konceptet så slukar jag resten av boken och kommer förmodligen att läsa minst en del till. Perfekt slöläsning för lata dagar.

Read Full Post »

Kram – Hans-Eric Hellberg

Jonnie Paris, tretton, och hans mamma flyttar in i en lägenhet hos advokat Siljedal och hans familj sedan pappan gått bort. Det är en kulturkrock mellan två olika livsstilar. Familjen Siljedal är diskussionslystna och väldigt fysiska med varandra.  Jonnie blir sakta kompis med jämnåriga Katarina och gemensamt undersöker de mysteriet med spöket som dyker upp och så funderas det en hel del kring sex.

Vissa böcker tål inte riktigt att läsas om… jag slukade Hellbergs serier om Jonnie och den om Maria som tonåring. Inte var det de sociala problemen som lockade inte, utan allt snusk. Man läste med rodnande kinder och stor upphetsning om att man kunde skriva om sånt i böcker? Nu hittade jag Kram under senaste secondhandrundan och började läsa om den. Det första som slår mig är hur uråldrig den känns… Flickorna har ”korts” – inte ”shorts” och sjuttiotalsandan ligger som ett tungt os över sidorna. Vad sägs om följande uttalande från fru Siljedal; ”Jag har ingen behå, om du vill veta. Jag är en fri kvinna som gör som jag vill”. Sett i backspegeln handlar det väl inte så mycket om frihet som att göra som alla andra gjorde? Jag hade inget minne av faderns död och Jonnies funderingar kring sin saknad och hela bihistorien med ”spöket” känns väldigt mycket som nått lånat från Fem-böckerna. Sex-snacket som lockade så har inte heller åldrats med värdighet. Det handlar mkt om att det är naturligt att fundera på sex, utforska sin kropp och att onanera men när man läser den med vuxna ögon reagerar jag på att dels är det fokus på den manliga sexualiteten iom Jonnies sexuella fantasier och dels utmålas den som är blyg eller väldigt privat som hämmad och trist. Å andra sidan inleder Hellberg boken med att den är ”vuxenförbjuden” och jag borde kanske tagit fasta på det och låtit minnet av en pirrig läsning vila i frid.

Read Full Post »