Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘2012’

Det där med vintermörker, overalltvång, julstök och evighetslånga julbord kan vara rätt obegripligt är man är liten. Eddie får baka pepparkakor, klä granen, vänta på tomten och få paket i den här ljuvliga juliga historia. Även om den kanske mest är tänkt för barn runt tvåårsåldern så funkar den fint för alla mina tjejer (0-6 år). Jag har fått läsa den i snitt två gånger om dagen sedan jag fick hem den och hade ungarna fått bestämma hade det blivit fler (men det finns gränser för hur många gånger på rad en moder pallar att läsa samma historia även när den är bra). Illustrationerna är fulla med julstämming och nya detaljer att upptäcka.

Kort sagt en liten pärla som kommer att bli en julklassiker för de yngsta. Har du en liten knatte i din närhet så löp och köp. Vänta helst inte till julafton heller för det passar bra att läsa den som förberedelse för julfirandet. Varning dock för att du själv kommer att tröttna lite på den innan jul.

Omslagsbild: Eddie och julen

Eget inköp

Annonser

Read Full Post »

Många är skeptiska till lamm- och fårkött för ”det smakar ju ändå bara kofta”  En sanning med modifikation. Som för så mycket annat gäller det att vara noga med råvarorna vid matlagning och lamm som fått leva sitt liv på bete och fått ett stressfritt slut är en delikatess som inte behöver så mycket kryddning. Kraftfoderfeta gamla tackor är kanske inte samma delikatess men med rätt behandling blir det också en god måltid. Det här är sådant jag lärt mig från mina egna försök men jag kände att jag ville ha mer inspiration så därför blev jag nyfiken på Lammkokboken. Den har undertiteln 100 recept till vardag o fest och har ambitionen att följa årstiderna med recepten och använda så mycket som möjligt av lammet. Det sistnämnda har jag lite problem med eftersom jag själv är lite rädd för inälvsmat men jag tycker att det är ett lovvärt initiativ att ta vara på så mycket som möjligt av djuret om man nu väljer att äta kött.

Bildmaterialet är fantastiskt vackert. Fotografen Charlotte Gawell har gjort ett bra jobb o får mig att bli sugen även när det gäller rätter som jag nästan blir lite rädd för (när de innehåller saker som lammage) och den känns väldigt inspirerande. Dock har jag ännu inte provlagat något ur den men det beror mest på att så här i lammtider räcker det nästan med lite örtkryddor och salt. Mer avancerat kan man göra när man hunnit tröttna lite på nyhetens behag. Det finns också en hel del intressanta recept på bra tillbehör till lammkött och det där med atthelgrilla ett lamm skulle vara intressant att pröva. Lammkorven är jag nyfiken på hur den skulle bli, och lammpaten med trattkantareller… Det finns mycket som lockar och den utgör ett bra tillskott till kokbokshyllan.

Jag hade önskat mig tydligare bilder och styckschema i kapitlet om att stycka hemma för det är inte så lätt när man står med kniv i ena handen och bok i den andra men samtidigt är jag glad att han tar upp det för första gången vi skulle försöka var det svårt att hitta informationen. Jag gillar att han tar upp en del bastips inom matlagning och fakta om får men håller inte med om allt.

För riktigt bra lammkött; köp lamm som levt sitt liv på gräsbete och fyll frysen på hösten (så kan du ta fram till påsk). Köp gärna närproducerat o gynna små producenter så bidrar du även till att bevara öppna beteslandskap.

Omslagsbild: Lammkokboken

recex från Norsteds

Read Full Post »

När Callie tar jobbet som föreläsare vid Farwicks college räknar hon inte med att drömmarna hon hade som tonåring ska komma tillbaka. Drömmar av mycket erotisk karaktär. Eller ÄR det drömmar? Hon blir allt mer osäker på det och vad som egentligen pågår i det mystiska, viktorianska hus hon impulsköpte vid sitt första besök i staden. Staden ja, varför verkar lärarstaben vid Colleget vara ovanligt speciella även jämfört med excentriska akademiker? Callie tvingas omvärdera både mycket av vad hon trott på och vem hon är.

Viktorianskt hus med mystiskt förflutet i kanten av vildvuxen skog, akademisk miljö, övernaturliga väsen o en smula erotik… Det måste ju bli perfekt? I teorin i alla fall, men tyvärr tycker jag inte riktigt det här är så bra som det skulle kunna bli. Kanske var det fel att läsa den så tätt ihop med Black swan rising och fortsättningen The watchtower. Det är inte samma serie men allt för mycket likheter för att jag bara ska kunna bortse från det.

Över huvudtaget blir jag besviken på hur mycket hon återanvänder i sitt författarskap. Förutom de tidigare nämnda känner jag igen mycket från De döda språkens sjö. Det är lite segt ett bra tag och ledtrådarna till hur det hänger ihop  är lika subtila som orienteringsskärmar MEN när historien tar fart kan jag bortse från alla invändningar o febrigt vända blad efter blad. Kommer förmodligen att klicka hem fortsättningen The waterwitch men inte omedelbums.

Eget inköp.

Andra som läst; Pocketlover, Bokomaten

Read Full Post »

Som tonåring var Lacy Flint passionerat intresserad av massmördare, speciellt den legendariske Jack the ripper, men trots att hon blev polis så har hon aldrig jobbat med mord. Men så en dag dör en knivskuren kvinna i hennes armar och plötsligt befinner hon sig i händelsernas centrum i en polisutredning där man jagar en mördare som tycks hämta sin inspiration hos Londons mest ökände mördare.

Känns som jag är sist på bollen när alla andra redan kastat sig över Boltons nästa bok innan den ens hunnit översättas… men jag är glad att jag lät mig inspireras av alla lovord för det här ÄR verkligen spännande, tokspännande till och med. När boken är utläst funderar jag ett slag på att sova inne hos sexåringen för hon har en lampa tänd hela natten. Den har sina nackdelar. Jag tycker att språket känns väldigt styltigt emellanåt  och logik och trovärdighet är under all kritik på vissa punktermen trots detta har texten ett väldigt driv och jag känner mig aldrig säker på vad som ska hända trots att man rätt tidigt anar hur vissa saker hänger ihop.

Bibliotekslån

Andra som läst, Hyllan, Dark places, Lingonhjärta

Read Full Post »

Jag plockade upp Gardells nya roman när jag fick hem paketet från nätbokhandeln och skulle bara kika lite. Rätt som det är har jag läst de första tjugo sidorna och lägger bara motvilligt ifrån mig boken för att återgå till vardagen. Ett dygn senare är den utläst och jag känner mig ledsen och omtumlad men också glad för det finns något vackert mitt i allt det svarta. Jag skrev en kort blänkare om favoriter som håller för trycket men har fortfarande svårt att formulera mig om den men jag gör ett försök. Själva handlingen kan ni läsa mer om i andra recensioner men läs hellre själva boken.

Inledningen får mig att tänka på hur jag satt i ett varmt sjukhusrum med neddragna persienner mot värmeböljan i augusti 2002 när min mamma slutligen förlorat kampen mot cancer o vi bara kunde sitta där o vänta. Allt kommer tillbaka o jag kan känna lukten av sjukhus, desinfektionsmedel och sjukdom. Tänk då att ligga där själv i svåra plågor o dessutom med en personal som är så rädd för smitta att de inte vågar ta i dig och med en känsla av skam för att samhället tycker att du har dig själv att skylla för att din livsstil gjort att du drabbats av sjukdomen. Sådan var förmodligen verkligheten för många drygt tjugo år tidigare.

Under början av åttiotalet när det här utspelas gick jag på mellanstadiet o hela aidspaniken gick mig nog förbi utan att jag brydde mig nämnvärt.   Med distans är det vansinnigt att läsa om hur folk reagerade. Paniken över att inte veta riktigt vad det var eller hur man blev smittad gjorde att empati blev sällsynt och förutom att sjukdomens förlopp är plågsamt fick man även brännmärkas med skammen, en skamstämpel som fortfarande sitter i trots bromsmediciner och trots att homosexualitet idag är något som får synas i samhället .  Vägen till att du har nästan samma rättigheter oavsett om din partner är av samma eller av motsatt kön är också något Gardell tar upp.

Det är en mycket argare Gardell än i tidigare böcker, vissa avsnitt är mer agitation än skönlitteratur, men samtidigt är han mer nedtonad än tidigare. De bibliska referenserna som nästan kunde kännas pompösa hittar här sin plats på ett mer självklart sätt. Jag blir förtjust i persongalleriet, känner starkt medlidande med Rasmus mamma samtidigt som jag blir förbaskad på henne. Det är också sorgligt att veta att det kommer att gå åt helvet för många av dem. Deras liv kommer att slås i spillror vet man redan nu. Många teman återkommer från hans tidigare böcker. Att inte höra till, mobbingen, att inte räcka till, att hitta sin plats.

Del två, sjukdomen, ges ut våren 2013 och del tre, döden, kommer hösten 2013. Jag förstår inte riktigt hur man ska kunna vänta så länge. Om han håller stilen i de andra delarna med kan det här bli en riktig klassiker.

Ur den egna bokhyllan.

Några fler som läst; Enligt O, Fiktiviteter, Dark places,  Bokbabbel

Read Full Post »

Daisy Darymples mor är långtifrån nöjd med dotterns beslut att arbeta för sitt uppehälle men själv trivs hon utmärkt med chansen att försörja sig genom sitt skrivande. Genom gamla skolkontakter har hon fått möjlighet att skriva om godset Wentwater Court för en tidskrift och när hon anländer dit finner hon en rad bekanta ansikten men också mer eller mindre dolda spänningar mellan de som samlas på godset. Så en morgon hittas den dryge Stephen drunknad i en isvak men Daisys skarpögdhet får henne att tvivla på om allt gått rätt till och snart är det ett mordfall under utredning.

 Jag fick tips om den här boken hos Bokomaten o klickade glatt hem den dels för hennes beskrivning o dels för att jag gillade omslaget. Det är riktig cosy crime-läsning. Jag har inte så svårt att räkna ut gåtans lösning men det stör mig inte det minsta. Att den utspelar sig i tjugotalets England är en stor del av charmen o Daisy är en hjältinna som jag omedelbart finner sympatisk. Raskt klickade jag hem tre delar till ur serien o det får väl sägas vara ett gott betyg?

Från den egna hyllan..

Read Full Post »

Under sin sommarsemester nås paret Bure av ett brev med lätt chockerande innehåll. Kriminalkommisarie Christer Wijk ska förlova sig med Gabriella Malmer, vacker och en av de blivande arvtagarna till den Malmerska förmögenheten. Av nyfikenhet besöker de Rödbergshyttan för att bese fästfolket men där hamnar Puck sin vana trogen mitt i händelsernas centrum. Mord begås och hemligheter från det förflutna stiger upp till ytan i högsommarvärmen och den berusande rosendoften.

Tiden har inte alltid farit snällt fram med Maria Langs deckare och mycket i Rosor, kysssar och döden har inte åldrats med behag. Trots det har den fortfarande kvar sin charm om man bara närmar sig med en förlåtande inställning. Jag tycker ju bäst om de Langböcker där Puck är med och i synnerlighet dem där man anar kemin mellan henne och Christer Wijk. (Jag undrar om Lang ibland förbannade sitt tilltag att gifta bort Puck med en altför trevlig karl?). Det är lite för tidigt på året för att vara i fas med Langs högsommar men jag älskar att återvända till hennes deckare på sommaren som till gamla vänner. Det grämer mig enormt att jag har förlagt en hel kartong med Langdeckare i nån flytt, jag hoppas fortfarande att de ska dyka upp mirakulöst.

ur egna bokhyllan

Read Full Post »

Older Posts »