pausfågel?

Följ min blogg med Bloglovin

Nu blev bloggen eftersatt igen, jag har läst men inte bloggat. Dessutom har jag firat lite midsommar (mellan regnskurarna) och lite födelsedagar. Jag har däremot inte köpt böcker sedan slutet av April, detta faktum skröt jag ohämmat över inför en rätt oimponerad sambo igår.

Read Full Post »

Vägen mot Bålberget – Thérese Söderlind

1740 sitter en gammal man och samlar sina tankar för att berätta om de händelser som inträffade i hans barndom och som han undvikit att tänka på sen dess. 1975 strävar Jacke med att hålla sin tillvaro stabil trots att tonårsdottern blivit så svår att förstå sig på, frun rymt till Stockholm efter att ha anklagat honom för otrohetsaffärer och hans mor precis har gått bort.  1675 sitter Malin i förvar i gästgiveriets matkällare, ihop med flera andra kvinnor från trakten, anklagad för att ha utövat trolldom och rest till Blåkulla.  2011 har Jackes dotter Veronica växt upp och börjar nysta i sin släkthistoria efter en turbulent period i sitt liv. Alla dessa öden flätas ihop och vi får skymta både kärlekshistorier och tagig genom seklerna.

I min späda ungdom (typ högstadietiden?) läste jag en period allt jag kunde komma över om häxprocesserna i Sverige. Detta att så många kvinnor (och ett par män) miste sina liv på grund av anklagelser som kanske grundades på rädsla, avundsjuka eller bara oginhet. Att barn blev moderlösa på grund att de lockats att fantisera ihop historier om Blåkullafärder och alla vidriga metoder för att få folk att bekänna… (Vet ni vad vattenprovet var?) Därför var det rätt självklart att den här boken skulle locka mig och tigga om att bli hemburen.

Jag älskade verkligen det här! Ja, kanske inte allt oreserverat men med mitt intresse för historia, häxprocesesser och när jag vuxit upp omgiven av släktforskare så blev det här en riktig pärla. Det finns så många människoöden att grubbla över. Kanske är det åldern som gör mig mer intresserad av att fundera över släktingar som varit och deras öden? Denna ofrihet för kvinnor som rådde till inte så många år sen, att blev du gravid så såg du helst till att gifta dig med karln för att slippa skammen i att bli en ogift mor. Det blir en känga till de som tror att kyrkböckernas uppgifter om släktskap är absolut sanning. Som en motpol finns också skammen i att som gift kvinna inte kunna föda de förväntade barnen. Att gång på gång drabbas av missfall kunde förutom den egna sorgen även bli ett bevis i omgivningens ögon på att gud straffade en för ett eller annat.

Ska jag gnälla över något så är det att vissa partier är väl sega och för den som är ointresserad av historia och släktträd är den måhända en rätt långtråkig historia trots människoöden och en viss spretighet men jag kommer att bära med mig det här länge.

Bibliotekskatten och Bokstävlarna är några som också har läst

Read Full Post »

Den vita frun – Frida Skybäck

Året är 1784 och den fattiga, föräldralösa Maria reser som sällskapsdam till ett skånskt slott. Men väl där känner hon sig iakttagen, mystiska saker inträffar och hon blir mer och mer övertygad om att något inte står rätt till på Borgeby slott. Har det att göra med den mystiska vita frun som hon hör talas om?

Redan omslaget tycks signalera att det här är lättsam underhållning. Romance är inte min grej riktigt men historiska romaner och övernaturlighet är det och eftersom jag läst välvissliga recensioner hos andra bloggare fick den följa med hem från biblioteket sist. Jag började läsa redan i bilen (parkerad utanför skolan) i väntan på att hämta barnen och tyckte det var rätt trevligt sällskap. Jag fortsatte tycka det för trots att det finns en del rejäla luckor i historien och att delar av den känns väldigt mycket skrivna enligt mall (jag har läst det förr…) har den ändå något eget. Dock tröttnar jag lite på slutet när allt ska läggas till rätta och inget överraskar mig. Bra underhållning för stunden men jag hade kanske väntat mig mer av spökhistoriedelen av det hela… och dagbokspartierna? Bah… Nej, jag är inte romancefrälst  efter det här heller. För att jag ska klara genren krävs det uppenbarligen en dos varulvar och vampyrer och inte bara antydningar om spökerier.

Andra som läst Eli läser, The Book Poond och Calliope books

Read Full Post »

Vinterträdet -Ellen Mattson

Av en slump får Göteborgsflickan Vendela Berg plats som privatsekreterare hos Greta Garbo då hennes stjärnglans är som allra störst. Vendela är van vid att anpassa sig och arbeta hårt, det gör hon även i Hollywood, mitt bland filmstjärnedekadensen som vi får ana i ögonvrån. Vendela vill förstå Greta Garbo, jag får ibland känslan av att hon studerar henne som en labbforskare studerar försöksdjur och hela tiden reflekterar över vad som driver deras handlingar. Hon vet så mycket mer och samtidigt vet hon ingenting och i bakgrunden finns journalisterna, deras kameror, och publiken som ständigt vill ha allt det där hon inte förmår ge.

I början älskar jag den här boken. Språket är underbart och jag sugs in i Vendelas möte med Garbo och hennes värld. Sedan kommer motståndet.  Hon anstränger sig så hårt för att passa in och bli den perfekta sekreteraren/väninnan/beskyddaren att hon suddas ut och blir vag. Jag kommer att tänka på Curtis Sittenfelds ”I en klass för sig” där jag till slut bara blev irriterad på hur huvudpersonen kämpade så hårt för att passa in att hon tappade bort sig själv (fast alla andra älskade).  Kanske får man ut än mer om man känner till varje film? Till slut är jag rätt less på både Greta och Vendelas osäkerhet. Jag vet inte om det är en för- eller nackdel att inte vara så insatt iGarbos karriär när man läser en jag blir lite nyfiken på att läsa någon Biografi om henne och att faktiskt se nån film, inte bara de klipp jag minns.

Bibliotekslån

Några andra som läst är Fiktiviteter och Ord och inga visor

Read Full Post »

I de lugnaste vatten – Viveca Sten

En semesterseglare gör ett otrevligt fynd på en av Sandhamns stränder. Liket höljt i fisknät hade förmodligen kunnat avskrivas som en olycka eller självmord om inte fler saker kom att inträffa. Plötsligt är sommaridyllen hotfull och polisen allt mer pressad i sin jakt på mördaren.

Tja, ni hör ju… det är inte direkt nyskapande det här. Deckare formulär ett A och rätt snart är jag övertygad om att jag vet vem mördaren är och då återstår ungefär hela boken (ja, jag hade rätt i vem och varför). Persongalleriet är även det rätt skissat efter standardmallarna och även om det finns en del fina ansatser i ”fluffet” kring historien så känns det även överlastat. Hon har så mycket att berätta om sina karaktärer och dess bakgrund och vill ha med allt genast när jag hade önskat att det fick ta lite tid och att inte ha flera olika parallellhandlingar som skulle sjösättas samtidigt som deckargåtan. Överhuvudtaget skulle jag önskat mig hårdare redigering. Den är ju vansinnigt omständig rent språkligt. Mer av gestalta händelseförlopp istället för att återberätta. Då tror jag att det hade blivit en riktig bladvändare för mig, nu tvekade jag om det var värt att läsa ut den.

Kommer jag att läsa fler i serien? Knappast i år men det är inte omöjligt att jag ger Sandhamn ännu en chans.

Från egna bokhyllan. Tycker ni att jag var grinig. Hyllan och En bok om dagen var mer positiva.

Read Full Post »