Ull – Hugh Howey

Om hela din värld rymdes i en jättelik silobyggnad med våning efter våning under jord. Våningar som rymde allt från cafeteria och bostäder via BB och skolsalar, odlingar, fabriker och jättelika maskinrum. Om världen utanför bestod av ett öde och förgiftat landskap och det värsta straff du kunde dömas till var att ge dig av digt ut. En slutgiltig promenad som ingen kommer tillbaka ifrån. Om det var ditt liv, hur skulle du då reagera om det du alltid får lära dig om världen visade sig vara en tillrättalagd version?

Jag är svag för tegelstenstjocka böcker och en dystopi piggar alltid upp. Jag har hört mycket goott om ”ull” i diverse bokbloggar och det var till min stora förtjusning en sån där bok som jag längtar hem till när jag måste lägga ifrån mig den och gå till jobbet. Många av karaktäreerna stannar kvar hos en och man blir genuint engagerad i deras öden. Sedan är det ju kul med en kvinnlig hjälte som klarar lite av varje på grund av sin händighet och förmåga att meka. Vissa partier kändes lite väl sega men jag ser fram emot att läsa de kommande delarna. (o hade de funnits i min närhet hade jag troligen kastat mig över nästa del direkt).

Bibliotekslån

Read Full Post »

Steglitsan – Donna Tartt

Peppen inför att Donna Tartt skulle släppa ny roman har varit skyhög bland bokbloggarmaffian Jag tillhör inte dem som har Den hemliga historian som min bibel även om jag läst o gillat men jag måste ända kasta mig över Steglitsan när den dök upp på bibliotekets nyhetshylla. Trots fjortondagarslån och tegelsten är en mindre bra kombination.

Theo är en ung pojke när han råkar ut för en explosion på ett konstmuseum , en  händelse som berövar honom hans mor och för hans liv i helt andra riktningar än vad han trott innan. Åratal senare sitter han panikslagen och paranoid på ett hotell I Amsterdam, utan pass, och tänker tillbaka på allt som började den där dagen då han för första gången såg Steglitsan.

Det har tagit löjligt lång tid att skriva den här recensionen.  Jag tycker om hennes språk och historien men inte utan invändningar.  Jag ämnar nu svära som en borstbindare mitt i bokbloggarnas kyrka; Theo är en självupptagen  typ, alla de andra blir bara platta bifigurer i hans universum. Mamman blir en avgud, kompisen en karikatyr av den ryske skurken, vännen Hobie en förstående om än excentrisk  herre enligt formulär ett A . Ibland kliar det i skinnet av obehag… och så är hon tjatig och gör omtagningar i det oändliga… Jag borde avsky? I alla fall om man ser till det jag radat upp – men det gör jag inte, hon är en skicklig författare, jag engagerar mig djupt trots min avsky och vissa partier är svindlande vackra och stannar kvar. Jag vill också bo hos Hobie och saliverar vid tanken på att vandra runt i hans butik. Jag älskar men inte oreserverat.

bibliotekslån

Read Full Post »

Tematrio: Tegelstenar

Jag har sett  tematrion dyka upp i bokbloggarna men inte hakat på. Nu kan jag bara inte motstå. Den här gången ber Lyran oss att berätta om tre minnesvärda tegelstenar!

1. Liftarens Guide till galaxen (samlingsvolymen)- Douglas Adams; Den här triologin i fem delar hör till de böcker jag läst om flest gånger. Jag föll totalt för Adams humor och tillhör de där hopplösa människorna som citerar sina favoritpassager om nån råkar föra boken på tal.

2. Sihue egyptiern – Mika Waltari ; Jag vet att jag släpade med mig den här tjockisen från och till stranden en sommar för att få veta hur det gick för hittebarnet som blev läkare i faraonernas egypten. Han är rätt seg att läsa emellanåt den gode Waltari men jag har betat mig igenom tre historiska tegelstenar av honom..

3. Svensk dikt: Från trollformler till Lars Norén: en antologi ; Ett urval svensk lyrik genom åtskilliga år i en volym med rejält omfång. Jag vet att det finns nyare upplagor som har kommit så långt som till Frostenson men jag vet inte om urvalet i övrigt skiljer sig. Oavsett vad man tycker om gubbdominansen i min upplaga då är den en trevlig inkörsport till att hitta nått man gillar och läsa vidare eller läsa något helt annat.

Read Full Post »