Boksmälla

När jag i morse tittade mig i spegeln tittade en panda tillbaka. Eller förresten pandor är lite väl söta för att passa in på vad som glodde tillbaka, tänk snarare Farbror Fester från familjen Adams så anar ni. Det var i alla händelser något med episkt svarta ringar runt ögonen som mötte min blick. Jag lider, som så många andra med mig, idag av massiv boksmälla. Detta tillstånd som infinner sig efter att i fyra dagar konstant ägnat sig åt böcker i en eller annan form gör det rätt svårt att klara av övergången till en vanlig vardag. Därför har förståndiga människor semester dagen efter bokmässan, jag hör inte till de förståndiga (utan snarar till de desperata) och har således jobbat idag och är nu slut som artist.

Men vilken mässa! Detta att vara bland så många andra boknördar är ju fantastiskt och att träffa dessa trevliga människor ur bokbloggarmaffian, och köpa böcker, och prata böcker (och glo lite på känt folk och möjligen dricka vin…) Inte undra på att man blir lite mör!

Read Full Post »

Bokmässekaoset

Jag hinner och orkar inte göra så många blogginlägg under själva mässan. Det är liksom fullt upp och jag ägnar mig  åt att posta en massa bilder på instagram som nån slags bilddagbok. Nu är tre rätt intensiva dagar avklarade och jag tror att det blir en kortare sista dag. Efter att ha undvikit att köpa böcker kanske jag faktiskt ska handla lite idag.

Hittills har jag hunnit med att förstå varför alla höjer Catlin Moran till skyarna, tala om för Per Åhlin att jag gillar omslagen han gjorde till Sayersserien på sjuttiotalet, dyka upp där Jonas Gardell befann sig flera gånger på rad och ge (oombedda) goda råd till läslandslagets kapten Andre Pops.Sist men inte minst, en trevlig bokbloggarmiddag som jag var lite för trött för att göra rättvisa o därför smet hem tidigt.

Nu ska jag bara samla ihop mig för slutspurten.

Read Full Post »

Bokmässa med läsfrämjandetema…

För min del fick första dagens bokmässa ett läsfrämjandetema. En kort sammanfattning är att läsande föräldrar ger läsande barn. Läs tidigt för barnen o sluta inte förrän ungen vägrar låta dig läsa. Låt läsning ta tid och samtala gärna om det lästa utan att förhöra. Den som inte kan avkoda och tolka text får svårt att hävda sig i ett kunskapssamhälle. Läsning är något som måste tränas upp. Läsningen har tappat sin plats i det offentliga rummet vi måste läsa mer och prata mer om vad vi läser.

För övrigt råkade jag visst gå på ungefär lika många mingel som seminarier igår men det var väldigt trevligt.

Nu kör vi dag två, jag är trött men glad.

Read Full Post »

Äntligen bokmässa!

Nu är bokmässan igång. Jag har irrat lite på ett rätt tomt mässgolv och gått på första seminariet (på samma rad som Lennart Helsing!) och väntar på nästa. Idag är jag leopardprickig p har mariasboklivknapp. Säg gärna hej om vi springer på varandra.

Read Full Post »

Lundens skugga – Hannu Sarenström

I våras fick jag ett recex av Lundens skugga som jag har varit oförmögen att skriva om för jag kommer inte riktigt så långt att jag läser, jag bara drägglar över bilderna och vill genast gå ut o gräva i trädgården för att det ska se likadant ut när jag tittar ut här hemma. Något säger mig dock att det (som vanligt) är en viss skillnad på teori och praktik och att mina ansträngningar inte skulle ge resultat på ett par år om jag så ruinerade mig på kuppen. Det finns en viss risk för det, jag vill genast gallopera iväg till närmsta plantskola och förköpa mig när jag bläddrat i den (vilket kanske är ett mycket gott betyg i sig?)

Hannu Sarenström har sin egen, ordrika, stil och här lyser hans entusiasm och kärlek till lundens växter igenom. De till synes enkla och alldagliga som en snödroppe kan finnas i så många varianter och vara så vackert när man kommer riktigt nära. Många vårblommande lökväxter är väldigt tacksamma, du petar ner dem på hösten och har du tur trivs de där och blommar snällt vår efter vår och kan till och med sprida ut sig till öar eller hav i din trädgård utan så mycket vidare pyssel. Jag har aldrig riktigt tänkt på att man skulle kunna samla på snödroppssorter (och enligt sambon bör jag nog inte börja tänka på det heller) men när jag ser bilden av soten ”Sickle” med sina ljusa bladkanter och grågrönstimmiga blad morrar samlardjävulen i mig lystet (hen har fått ge upp både pelargon och hoyasamlandet post-barn) och resten av boken utgör även den en svår frestelse när man har dragning åt trädgårdsnörderi. Här finns också en hel del goda råd om växterna och om man hjälpligt tar sig genom texten utan att förlora sig i bilderna får man bra tips om hur man kan anlägga en egen trädgårdslund. Själv brukar jag tappa bort mig på vägen i dagdrömmar om blommande magnolior, hav av snödroppar och scilla.

 

Recex från förlaget.

Read Full Post »

Oss håller inga bojor, oss binder inga band – Jan Mårtensson, Susanne Giraud

Redan i min späda ungdom läste jag om Linde Klinckowström-von Rosen och hennes långritter i Europa på den vackre, isabellfärgade Castor.  Därför kunde jag inte motstå att bära hem den här boken från biblioteket fastän jag:  a, inte är så pepp på biografier och b, är skeptisk till Jan Mårtensson efter att ha överdoserat Homandeckare i ungdomligt oförstånd.  Jag förstår egentligen inte varför han ska vara inblandad i det här, han verkar inte ha det minsta intresse för hästar och ridsport och det funkar liksom inte när man ska berätta om ett liv som i så hög grad kretsat runt just detta. Som det är nu går han igenom de Klinckowströmska anorna, de von Rosenska anorna och alla andra anor han kan få tag i – utom hästarnas då vilket hade varit bra mkt intressantare för den ridsportsintresserade delen av läsarskaran. Jag har svårt att se vem den här boken ska rikta sig till egentligen. Han upprepar sig på många ställen, rabblar anor och hade jag inte redan haft ett hum om vad det handlade om hade jag nog gett upp på ett tidigt stadium.  Det blir emellanåt väldigt rörigt vad som är Mårtensonskt och vad som är utdrag ur Linde Klinckowström-von Rosens egna dagböcker och bildmaterialet får liten plats och nästan ingen förklaring.  Det som är intressantast är skildringarna av det dåtida Europa och Lindes egna anteckningar (när Mårtensson kan hålla sina klåfingriga tassar borta). Annars är det trist, trist och urbota trist.  Jag önskar att man istället gett uppdraget till en författare med större kärlekt till hästar än ädla anor för det finns ju material till en fantastisk bok här om det inte slarvas bort.

bibliotekslån

Read Full Post »

Junior vill ha syskon – Anette Skålberg, Katarina Dahlquist

Junior vill ha syskon är tredje delen i giraffserien. Jag tycker att Girafferna Jösta och Johan är ljuvliga och det är bra att det finns ett bra utbud med böcker som visar andra konstellationer än kärnfamiljen. Här vill krokodilen Junior ha ett syskon, en som är likadan som hon själv men det blir kanske inte riktigt som de inblandade hade tänkt sig- men det betyder inte att det blir dåligt.

Bilderna är färgglada och härliga och texten är på rim. Det sista har jag svårt för eftersom jag tycker det haltar betänkligt emellanåt, iaf när jag ska läsa högt. Något som är fint med den här bokserien från sagolikt bokförlag är att det medföljer CD.

recex från förlaget

Read Full Post »

mässa, mässa, mässa!

Snart är den här, mässan som får landets samlade bibliotekarie- och förläggarkår att släppa vad de har för händer och i ringlande congaormar dansa sig mot Göteborg för att titta på, eh jag menar lyssna till, författare. Köpa för mycket böcker samt äta trista och överprissatta mackor och montergodis i en blandning som inte är helt hälsosam (och därtill ett och annat vinmingel om man hör till de inbjudnas skara).

Nej, det kan vara så att jag överdriver en smula i min beskrivning ovan… inte på alla punkter dock. Vana mässbesökare kan säkert vaska ut kornen av sanning och för er nybörjare får jag hålla kurs en annan gång. Allt jag just nu kan säga är att mässpeppen nu börjar infinna sig på allvar. Seminariekortet ligger här hemma och längtar dit. Visitkort finns kvar från förra året och i helgen ska jag sätta mig en sista gång i ett försök att göra något slags planering som inte innebär att jag behöver vara på mer än två ställen samtidigt. Om en vecka är det dags!

Read Full Post »

sorg…

Flödet i alla sociala medier jag nyttjar har idag fyllts med nyheten om Kristian Gidlunds bortgång. Så småningom tänker jag läsa hans bok men det känns fortfarande för nära och för känsligt.

En sån dag kommer sorgen närmare ytan, sorgen efter andra som i likhet med honom gett skitcancern en rejäl match men som ändå tvingats ge sig. Jag tröstar mig med Eeva Kilpi, samma dikt jag läste på min mammas begravning i september för elva år sedan. Har inte boken till hands men ungefär så här;

Oundvikligen, dag för dag

närmar sig uppbrottet.

Jord ska vi alla bli

Ha det så bra

du som gått före

Hälsa världsaltet från oss

Må vila och frid omsluta dig.

Jag känner flera som fortfarande kämpar efter en cancerdiagnos.  Jag håller tummarna för att de ska stå som vinnare och få långa och lyckliga liv.  Men jag hoppas att Kristian och hans berättelse kan bidra till att vi är lite räddare om det vi har och dem vi älskar.

Read Full Post »

Från Holmes till Sherlock – Mattias Boström

Det är inte dåligt att vara 125 år och fortfarande ha knivskarp hjärna. Sherlock Holmes har blivit urbilden för den briljante detektiven som med bara några få ledtrådar kan dra förbluffande slutsatser.  Mattias Boström har sedan skoltiden hyst ett brinnande intresse för Sherlock Holmes och med BBC:s rosade Sherlockserie som startskott beslutade han sig för att ge sitt samlande vetande mer utrymme än de 140 tecken Twitter erbjuder och i augusti släpptes boken.

Det är ett myller av fakta och personer, ibland blir det lite väl korta omnämnande för att jag ska hänga med i vilken relevans de har för historien men vilken sammanfattning av 125 års vedermödor. Ibland kan jag som sagt bli lite snopen över hur snabba omnämnande en del saker får men å andra sidan riskerar det nog att bli lite väl mycket för den som inte redan tillhör de Sherlock Holmesfrälstas skara om allt ska hinnas med på djupet.  Det är ett väldigt bra flyt i texten men jag tror att man kan behöva återvända och läsa om vissa partier eftersom det är så faktaspäckat emellanåt. Jag gillar att få sån insiderinfo som att originalhistorierna egentligen illustrerades av fel konstnär eftersom bröderna Padget delade ateljé och budet lämnade illustrationsuppdraget till fel bror så den tilltänkta illustratören nu istället kom att stå modell för Sidney Padgets detektiv. Det var också Padget som från början försåg detektiven med deerstalkermössa på en illustration, en huvudbonad som kommit att bli närmast synonym med Sherlock Holmes ihop med pipan (vars historia vi också får veta mer om i boken).

Det är spännande att läsa om hur figurerna i en serie detektivnoveller genom tiderna kommit att leva sitt eget lilla liv i folks medvetande på ett sätt som varken författare eller samtida läsare kunde ana.  Min Holmes är ju snarast den från Laurie R Kings produktion och för många kommer nog Benedict Cumberbatch snarare än en deerstalkerklädd piprökare vara deras mästerdetektiv och kanske bidrar BBC-serien till att Holmes får ha hälsan i några hundra år till och för den som vill lära känna detektiven och hans skapare närmare är Mattias Bodströms bok en utmärkt ingång.

Bibliotekslån

Read Full Post »