Murder has no class – Rebecca Kent

Meredith är rektor för en internatskola för flickor i det Edwardianska England och förutom bekymret med elever och personal som ställer till med ett och annat får hon besök av en avliden mans ande. Ett mycket upprört spöke som hängts för mord på sin far men kanske var han inte skyldig?

Det här är en av de böcker i bokpaketet jag vann i Annikas utlottning tidigare i år, tyvärr är det en del i en serie och (ni kanske har hört det innan?) jag gillar inte att hoppa in mitt i serier, det känns som om jag missat en massa oavsett hur mycket som återberättas. Jag tyckte mycket om omslaget och handlingen lät lovande men den levde inte riktigt upp till mina förväntningar. Tyvärr för tunn story, grunda personer, lite slarvig…  Överlag alldeles för många drag av snabbskriven underhållningslitteratur. Väldigt tidigt har jag listat ut hur det ligger till och eftersom den känns så slarvig och personerna inte riktigt fångar mitt intresse fungerar den inte som ”mysläsning” heller för min del.

Read Full Post »

djädra Amazon!

Deras riktade marknadsföring är livsfarlig, ännu fler böcker jag inte visste att jag ville läsa.

Read Full Post »

Läsa om att få syskon….

Förra året väntade familjen på bebisankomsten som var beräknad till början av November. Vi höll på i ett par månader med att förbereda på att bebisar inte kan så mycket när de föds och att de inte kan vara med och leka förrän de blir större.  Jag tänkte att jag skulle fira den stundande ettårsdagen med att dela med mig av några tips.

Nejlika och lilla lilla syster – Hanna Zetterberg Struve. En bok som passar bra för lite yngre barn. Nejlika vill vara med och gosa, mata och sköta den nya bebisen men mamma och pappa säger bara nej. Då blir hon arg, det är ju HENNES lilla syster. Bild och text samverkar bra och Nejlikas utbrott ger det hela ett lyckligt slut.

Vår bebis – Angela Weinhhold En faktabok för yngre barn om det här med bebisar. Att de växer inne i mammas mage, får mat genom en navelsträng och att de bara äter mjölk när de kommer ut. Jag har en del invändningar mot den men dottern älskade flikarna men kunde vika upp och kika bakom, speciellt den med blöjan som plötsligt blir en bajsblöja. Hon vill fortfarande att vi läser den då och då och sitter gärna och bläddrar.

Hej Lillebror – Elisabeth Broomé är en fin fotobok om hur en bebis dagar kan se ut. Det var en bok som jag gillade mer än vad dottern gjorde, kanske hade den passat bättre att läsa efter bebisen så att hon kunde känna igen sig.

Snart har vi en baby! – Gunilla Hansson En riktig klassiker, som kommit i nyutgåva med kartongpärmar, om Egon som ska bli storebror. Dottern gillade speciellt biten när Egon går in o lägger sig i föräldrarnas säng på natten.

 

Read Full Post »

gräset är alltid grönare…

…på andra sidan staketet (men nu är det mest brunt överallt) och böckerna man inte har i bokhyllan lockar inte lika mycket som de man inte har hemma. Jag har börjat på två riktigt bra böcker men jag kommer liksom ingenstans hur bra de än är. Det vore lätt att skylla på att man inte har obruten lästid som småbarnsmamma men när jag sätter mig i lugn och ro så lägger jag ändå bort boken efter några sidor. Märkligt fenomen det där?

Tror att jag ska lägga undan Murakamari ett tag, tegelstensutmaning eller ej, den är ändå min bok och jag kan välja att läsa den senare när inte läsningen blir ett tvång. Däremot vill jag kämpa på lite längre med Small Island, jag tycker hemskt mycket om den även om det går väldigt trögt att läsa just nu och när det gick att förlänga lånet kämpar jag på ett tag till och hoppas att det där flytet när man hela tiden vill tillbaka till boken infinner sig.

Appropå tegelstenar så borde jag ju kunna räkna in The Passage” i utmaningen? Omfånget är ju klart godkänt så då borde jag kunna säga att jag är halvvägs?

Har faktiskt varit på biblioteket och lämnat böckeridag utan att bära hem några nya, gjorde bara en reservation men det räknas ju knappt…

Read Full Post »

Fira Nalledagen med en bok

Idag är det internationella nalledagen,  den tänker jag fira genom att umgås med en björn med mycket liten hjärna men som tycks kunna sätta tassen på det viktiga i tillvaron. Några smakprov som jag hämtat från Dagens citat.

”Kanin är begåvad, sa Puh tankfullt.”
”Ja, sa Nasse. Kanin är begåvad.”
”Och han har Hjärna”,
”Ja, sa Nasse, Kanin har Hjärna”.
Det blev tyst en lång stund.
”Jag antar, sa Puh, att det är därför han aldrig begriper någonting”.

 

Det är roligare att prata med någon som inte använder långa, svåra ord, utan korta, lätta ord, som: ‘Vad sägs om lite lunch?’.



När du är på besök hos en vän och känner dig sugen på en munsbitav någonting kan du prova med att titta längtansfullt mot skafferiet.

 

Om du försöker hitta hem men istället hittar en grop, kan du försöka att leta efter en grop. Då skulle du med all säkerhet inte hitta en grop, vilket skulle vara bra, för då kanske du hitter någonting du inte letar efter, vilket skulle kunna vara precis det du letar efter.

 

Read Full Post »

Hans Arnold är död

Nu blir det inga fler monster från Hans Arnold, Såg nyheten om hans död på Twitter.  Jag trollbands som liten av hans illustrationer till Allrakäraste syster  och senare av bilderna som fanns i spöktimmen och veckotidningarna men tröttnade som äldre på alla fagra men lömska kvinnor. Men bilderna upphör inte att fascinera, man kan sitta länge och hitta nya detaljer och hans illustration till varulvsnovellen ”Gabriel-Ernest” ur nämnda spöktimmen är för mig lite av den ultimata varulvsbilden.

Jag har letat efter hans självbiografiska ”monstret som valp” men den är svår att få tag i och därmed rätt dyr, kan man hoppas på att det blir en nyutgåva eller något slags sammanfattning av konstnärsskapet?

Han har i någon intervju sagt att hans tecknande var ett sätt att hantera ångesten, jag hoppas att han fått ro där han befinner sig nu. Vila i frid!

(bilderna har jag knyckt härifrån)

Read Full Post »

Revolt – Suzanne Collins

Katniss Everdeen har deltagit i hungerspelen och ofrivilligt blivit en symbol för upproret mot regimen. Ska hon helhjärtat gå in för att bli Härmskrikan, den som samlar rebellerna eller skall hon vägra? Vilket beslut hon än fattar så kommer folk att dö på grund av henne. Är det onda genomont och är de goda verkligen det  rätta? Hur ska man kunna fatta rätt beslut kring vad man ska tro på och kämpa för? Eller vad och vem som är rätt för en själv?

Inför tredja delen av hungerspelstriologin var jag väldigt nervös, skulle Collins klara av ett hat-trick, tre böcker på rad där man läser frenetiskt för att man MÅSTE få veta hur det går? Tänk om det inte var bra? Men det tycker jag att hon klarar. Visserligen är det kanske inte samma action som i de tidigare delarna och mer uttalade resonemang om vem som vinner respektive förlorar på olika val och jag gillar inte slutet nått vidare men jag köper det, det är trovärdigt. På det hela taget tycker jag att det är en styrka i den här triologin, Katniss klarar sig på skicklighet och en stor dos tur mer än fantastiska egenskaper och allt hon upplever sätter spår.  Jag tycker om Collins sätt att linda in sin samhällskritik så att man inte riktigt tänker på den men ändå har en hel del att fundera på efteråt.

 

Read Full Post »

Eva Ibbotson har gått bort

Läser på Bokhora att författaren Eva Ibbotson har gått bort vid 85 års ålder. Även om jag skyller en stor del av min besatthet av vampyrer på Inger Edelfeldt så är det Ibbotson sov varit med och lagt grunden. Slukade hennes böcker en gång i tiden och gillade hennes humoristiska historier med trollkarlar, häxor och spöken som var lagom läskiga. Tyvärr verkar det vara svårt att sälja in henne till dagens barn, de har inte riktigt tålamod med hennes stil. Det kanske kan vara ett tips till er lärare med yngre årskurser där ute att pröva en Ibotsson som högläsnigsbok? Med högläsning och tillfälle att diskutera saker man inte hänger med på kan vi kanske sälja in hennes böcker?

Mina personliga favoriter är Den stora spökräddningen där pojken Rick skall hjälpa till att skapa ett spökreservat för alla stackare Engelska spöken som blir hemlösa när deras slott byggs om till hotell (det finns vampyrer där med) och Häxtävlingen där trollkarlen ordnar en tävling för att hitta en lämplig fru.  Hemligheten på perrong tretton har J K Rowling, Harry Potters skapare, garanterat läst ett par gånger och låtit sig inspirerats (omedvetet eller medvetet tänker jag inte spekulera i här)

(Dessutom är det ju lite hoppfullt att hon var 50 när hon började publicera sig, det är inte för sent att debutera än…)

Tack för dina böcker Eva!

Read Full Post »

Döden i Anderna – Mario Vargas Llosa

Från den lilla byn Naccos uppe i Anderna har tre människor försvunnit. Korpral Lituma skickas dit för att utreda saken. Till hjälp har han assistenten Tomasito, som ältar sin förlupna förälskelse och de svårigheter denna satt honom i. Människorna i byn är fattiga, vidskepliga och oroade av gerillans framfart och människornas historia flätas ihop i Litumas sökande efter sanningen.

Jag tyckte om skildringarna av Peru, har alldeles för dålig koll på landets historia kände jag.  Våldsskildringarna är så sakliga att det blir dubbelt så otäckt men jag har svårt för ”pladdrigheten” och ibland går historierna ihop så att jag inte riktigt fattar vem som säger vad, lite som personer som pratar i munnen på varandra och byter ämne hur som helst. Bitvis är det glimrande och i de partierna förstår jag precis varför han funnits med i Nobeldiskussionerna ett bra tag men varför de väljer att ge honom det nu känns ju som en medalj för lång o trogen tjänst. Ibland är den där bullriga grabbigheten oerhört tröttande. Jag var oerhört skeptisk till honom innan så jag blev positivt överraskad men jag vet inte om jag är så sugen på att läsa mer, tycker hittillss bättre om hans ”rival” Gabriel García Márquez. Köpte ”den stygga flickans rackartyg” men den får nog ligga till sig här i bokhögarna. Det tog över en vecka att få den så Nobelsuget hann släppa.

Read Full Post »

The Passage – Justin Cronin

I ett framtida, men inte allt för avlägset, USA går ett militärt medicinskt experiment snett. Ett virus från den Bolivianska djungeln kan förvandla människor till supersnabba mördarmaskiner om det inte tar kål på dem direkt. Bland försökspersonerna finns även en sexårig flicka, hon har fått en förfinad variant av viruset och istället för blodtörst får hon ovanliga förmågor och ett mycket långsamt åldrande. Men de infekterade är svåra att kontrollera och gör en blodig och kaotisk utbrytning.  De som skulle bekämpa terroristceller slår nu istället ut stora delar av befolkningen och militärens försök att hejda spridningen utplånar hela städer. I förvirringen utlöser man även atombomber så överlevare får tampas med strålskador.

90 år senare ser USA väldigt annorlunda ut mot vad det gjorde vid virusets utbrott. Se flesta städer ligger i ruiner, motorvägarna är fulla med bilvrak som blivit stående efter att bensinen tagit slut när människor flytt undan faran. De som överlevt lever i ständig skräck för virusbärarnas blodlust och smittan, man vet inte om de är de sista överlevarna eller om det finns fler, man har inte en aning om vad som hänt med världen utanför.

Jag blev lite sugen på den här boken efter att ha läst om den  bland olika bloggar, hos Bokstävlarna och hennes vampyrsommar bland annat, och beställde den på biblioteket. När jag fick den funderade jag på hur sjutton jag skulle få läst 766 sidor på engelska fort nog för att inte behöva lämna tillbaka den oläst. Det visade sig inte vara något problem eftersom jag fastnade totalt och hetsläste den så gott det nu går i ett liv som inkluderar småbarn. Jag tyckte om hans språk och det bidrog till ett bra flyt i läsningen, det svåraste var att läsa biten om flickans uppväxt, den och ett par andra bitar gjorde extra ont i mammahjärtat. Det känns lite märkligt att en dystopi på över sjuhundra sidor skall vara det som behövs för att sätta fart på läslusten men tydligen var den helt rätt just nu. Vampyrinslaget gör kanske sitt till även om det är långt ifrån både Meyer och Stooker. Men det är ändå människorna och dess inbördes relationer och de val de tvingas göra som är det intressanta.

Tyvärr tyckte jag att den blev mindre fantastisk och mer uppenbar på slutet (svårt att säga mer utan att säga för mycket om handlingen). Inte så att det är ett dåligt slut. Bara det att det börjar kännas mer som att jag läst storyn förr och jag blir lite tveksam till om han kommer att kunna skriva två lika fantastiska böcker till (The Passage är nämligen första delen i en planerad triologi) utan att bli förutsägbar istället för att trollbinda mig lika starkt som han gjort under de första sexhundra sidorna.  Jag önskar att det skall bli lite som med Hungerspelen, där kände jag inget behov av en fortsättning efter del ett men när del två kom älskade jag den och har ivrigt väntat på den avslutande delen. Min förhoppning är att vissa saker skall få lite bättre förklaringar i kommande delar för jag funderar en hel del på vad som egentligen hände i Bolivias djungler.

Förresten: Jag undrar om det är någon mer än jag som irriterat sig lite på att (nu generaliserar jag) kvinnorna är berättare, lärare, den som råkar ut för saker snarare än att styra vad som sker med henne. Medan männen är ingenjörer och intiativtagare till förändringar? Att både den tuffa kvinnan och den nördige mannen (fortfarande) är avvikare i samhället? Det var inget som störde mig under läsning men mina funderingar runt det här lämnar en lite unken känsla så här efteråt…

Bortsett från mitt gnäll på slutet så tyckte jag att den gav mig en fantastisk upplevelse och väldigt mycket att fundera över (bortsett från vilken tur det är att konservburken uppfunnits, vad skulle annars alla post Apokalyps-karaktärer livnära sig på?). Han lyckas göra det trovärdigt med, vilket inte kan vara helt enkelt.

Läs för sjutton!

Omslaget är ju SÅ snyggt och så rätt…

Read Full Post »