Vägen mot Bålberget – Thérese Söderlind

1740 sitter en gammal man och samlar sina tankar för att berätta om de händelser som inträffade i hans barndom och som han undvikit att tänka på sen dess. 1975 strävar Jacke med att hålla sin tillvaro stabil trots att tonårsdottern blivit så svår att förstå sig på, frun rymt till Stockholm efter att ha anklagat honom för otrohetsaffärer och hans mor precis har gått bort.  1675 sitter Malin i förvar i gästgiveriets matkällare, ihop med flera andra kvinnor från trakten, anklagad för att ha utövat trolldom och rest till Blåkulla.  2011 har Jackes dotter Veronica växt upp och börjar nysta i sin släkthistoria efter en turbulent period i sitt liv. Alla dessa öden flätas ihop och vi får skymta både kärlekshistorier och tagig genom seklerna.

I min späda ungdom (typ högstadietiden?) läste jag en period allt jag kunde komma över om häxprocesserna i Sverige. Detta att så många kvinnor (och ett par män) miste sina liv på grund av anklagelser som kanske grundades på rädsla, avundsjuka eller bara oginhet. Att barn blev moderlösa på grund att de lockats att fantisera ihop historier om Blåkullafärder och alla vidriga metoder för att få folk att bekänna… (Vet ni vad vattenprovet var?) Därför var det rätt självklart att den här boken skulle locka mig och tigga om att bli hemburen.

Jag älskade verkligen det här! Ja, kanske inte allt oreserverat men med mitt intresse för historia, häxprocesesser och när jag vuxit upp omgiven av släktforskare så blev det här en riktig pärla. Det finns så många människoöden att grubbla över. Kanske är det åldern som gör mig mer intresserad av att fundera över släktingar som varit och deras öden? Denna ofrihet för kvinnor som rådde till inte så många år sen, att blev du gravid så såg du helst till att gifta dig med karln för att slippa skammen i att bli en ogift mor. Det blir en känga till de som tror att kyrkböckernas uppgifter om släktskap är absolut sanning. Som en motpol finns också skammen i att som gift kvinna inte kunna föda de förväntade barnen. Att gång på gång drabbas av missfall kunde förutom den egna sorgen även bli ett bevis i omgivningens ögon på att gud straffade en för ett eller annat.

Ska jag gnälla över något så är det att vissa partier är väl sega och för den som är ointresserad av historia och släktträd är den måhända en rätt långtråkig historia trots människoöden och en viss spretighet men jag kommer att bära med mig det här länge.

Bibliotekskatten och Bokstävlarna är några som också har läst

Read Full Post »

The Twelve – Justin Cronin

En av de största läsupplevelserna 2010  för min del var The Passage. Därför blev jag mycket nöjd när jag äntligen kunde låna hem fortsättingen från biblioteket i förra veckan. Den är inte lika massiv som del ett men det tog lite tid eftersom jag var tvungen att göra avbrott för sånt som äta, sova och umgås med familjen (även om jag älskar dem så kan jag sakna fornstora dagar när man kunde hänge ledig tid åt ohämmade läsorgier dygnet runt om man önskade). Ändå blev jag snart uppslukad.

Inledningen med bibellikande språkdräkt ger en snabb återblick över vad som tilldrog sig i bok ett. Jag får återse karaktärer från förra boken och träffa på nya både från katastrofåret och tiden efter.  Lösa trådar kan tyckas men Cronin flätar ihop deras öden snyggt, lite FÖR snyggt kan jag tycka. Det är en av mina invändningar. En annan är detta med vårdande kvinnor och stridande män men det gnällde jag om redan när det gällde del ett och jag tycker att det var aningens bättre här?  Eller var jag bara mer förberedd på det?  Jag älskar hur hans språk flyter på, hur han får mig att engagera mig i karaktärerna (de flesta) och den värld han målar upp. Det känns som det är tightare berättat och bättre tempo än i den första tegelstenen men en del känns lite väl övertydligt (och en del känns lite väl lånat från annat håll).

Jag har lite samma bryderier som efter del två i hungerspelstriologin, jag längtar efter upplösningen men är livrädd för att det inte ska hålla. Har lite teorier om var han tänker ta vägen med sitt romanbygge och det är ju ett tag tills del tre (arbetsnamn The city of mirrors) dyker upp, kanske under 2014 så det är bara att vänta.

Bibliotekslån

Read Full Post »

Nu ser du mig – S. J. Bolton

Som tonåring var Lacy Flint passionerat intresserad av massmördare, speciellt den legendariske Jack the ripper, men trots att hon blev polis så har hon aldrig jobbat med mord. Men så en dag dör en knivskuren kvinna i hennes armar och plötsligt befinner hon sig i händelsernas centrum i en polisutredning där man jagar en mördare som tycks hämta sin inspiration hos Londons mest ökände mördare.

Känns som jag är sist på bollen när alla andra redan kastat sig över Boltons nästa bok innan den ens hunnit översättas… men jag är glad att jag lät mig inspireras av alla lovord för det här ÄR verkligen spännande, tokspännande till och med. När boken är utläst funderar jag ett slag på att sova inne hos sexåringen för hon har en lampa tänd hela natten. Den har sina nackdelar. Jag tycker att språket känns väldigt styltigt emellanåt  och logik och trovärdighet är under all kritik på vissa punktermen trots detta har texten ett väldigt driv och jag känner mig aldrig säker på vad som ska hända trots att man rätt tidigt anar hur vissa saker hänger ihop.

Bibliotekslån

Andra som läst, Hyllan, Dark places, Lingonhjärta

Read Full Post »

Mirakel – Renate Nedregård

 Rakel sjunger i kyrkokören, övar för den stora konserten och är lite förälskad i en av körledarna. Så är det någon som utan hennes vetskap anmäler henne till Idol, hon blir uttagen och kommer rätt långt och hela hennes liv ställs på ända. Plötsligt har hon fått en chans som alla förväntas drömma om, hon kan bli en stjärna men inte utan uppoffringar.

Fem år senare får listettan Miracle en förfrågan om att delta i en jubileumskonsert med sin gamla kyrkokör. Till hennes förvåning tycker hennes agent att det är en jättebra idé och plötsligt måste hon se tillbaka på den rätt blyga och vardagliga unga Rakel hon än gång var.

Det kändes som en väldigt snabbläst bok och jag gillade den i början för att sedan bli mer och mer irriterad på Rakel. Slutet kändes väldigt snopet tyvärr.

Jag tänker sätta den i händerna på skolans svensklärare eftersom jag tror att den kan vara ett utmärkt underlag för diskussioner. Något som säkert skulle vara intressant att diskutera med elever är hennes blogginlägg som mest består att produktplaceringar som närmast blinkar med neonskyltar. Vanligt förekommande grepp i mer eller mindre uttalad form o kanske väldigt lätt att svälja okritiskt.

Läsex från förlaget

Read Full Post »

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag – Sara Ohlsson

Olivias hela tillvaro rasar ihop när John plötsligt dumpar henne. Hon kan inte förstå varför och allt hon kan tänka på är att haon måste få få honom att ändra sig och ta henne tillbaka. För vem är Olivia om hon inte är en halva av John och Olivia, det perfekta paret? Men var allt så perfekt egentligen? Sakta börjar Olivia ifrågasätta om lyckan var total och om hon verkligen vill ha honom tillbaka.

Jag har ofta ett problem med ungdomsböcker numer känns det som, hur bra de än må vara så är det så avklarat för mig på nått sätt så jag känner mig alltid lite tantig och för gammal när jag ska läsa. Hur bra det än är  – för bra är det! Bra flyt i språket och en härlig ton. Det ska bli spännande att se hur den funkar bland gymnasister.

Andra som läst är Fiktiviteter, Elie läser och skriver,

Recex från förlaget.

Read Full Post »

Stefans lilla gröna – Stefan Sundström, Janette Andersson

Jag upptäckte Stefan Sundström och hans musik nån gång i skarven mellan gymnasiet och universitetsstudier och han har hängt med sen dess.  många av hans texter sitter som berget. Komposten och dess kretslopp dyker rätt tidigt upp som metafor i texterna, lika så ICAs köttdisk med sitt ”ihjältorterade kött” och därför känns det inte ologiskt att han nu presenterar sina idéer och förslag på hur man kan producera mer av sin egen mat och inte bara vara en passiv konsument.

Själv började han sin odlingkarriär när han fått sitt första barn och har han samlat lite goda råd om vad som fungerat för honom i tillvägagångssätt och tips på vad som är enkelt att börja odla. Det handlar en hel del om tillvaratagande av maten och även varsitt kapitel om höns och får.  Han vågar ta upp en beskrivning av slakt i djurkapitlen, till och med en bild på tuppnackning , men beskrivningarna är lite luddiga. Inte för att slakt är något man bör göra utifrån en bok utan man bör lära sig av någon som kan men jag hade önskat lite tydligare markering om att det (för alla djurslag) handlar om bedövning följt av avblodning.

Något som gäller för hela boken är att det är lite snuttifiering. Han berättar lite om odlingar, djur o tillagning men det mesta får man lära sig ur andra böcker eller helt enkelt genom att pröva. Jag tror att det här mer är tänkt som en intresseväckare och motivator än en egentlig handbok i självhushållning.

Bildmaterialet är fantastiskt och entusiasmen smittande. Jag har läst om det mesta i andra sammanhang eftersom jag intresserat mig för självhushållning i flera år men det är intressant att läsa hur folk får det att fungera (själv är jag en mes som har höns som kostar mer i mat än vad de producerar) även om han skriver att för honom är självförsörjningen mer ett hobbyprojekt sedan hans musikkarriär tog fart. Det jag tyckte var intressantast var kapitlet om att odla tobak o tillverka sitt eget snus. Detta fast jag varken röker eller snusar men jag är en sucker för det här med att tillvarata kunskap som riskerar att falla i glömska

(Bibliotekslån)

Read Full Post »

Jag vill inte tjäna – Ola Larsmo

Till stadsläkarens uppgifter i 1880-talets Uppsala hör att utföra besiktning av de kvinnor som är kända prostituerade. Som stadsläkarens assistent får huvudpersonen Stig Ekeberg ta över detta uppdrag och långsamt känner han hur hans tillvaro blir allt mer meningslös. Han blir lämnad med det prestigelösa skitjobbet och möjligheterna till avancemang är sämre än han räknat med. Med frun kan han inte tala om sitt arbete, för inte kan man tala med anständiga kvinnor om sådant. Sakta känner han tomheten sluka honom när en dag en av flickorna ber honom om hjälp och han finner sig plötsligt vara personligt engagerad i hennes situation och beredd att gå längre än han borde för att hjälpa.

Det tog ett tag för mig att komma in i boken, även om jag genast älskade språket, men sedan var jag totalt fast på ett sätt som det nog var längesedan jag var. Doktorn själv är en feg träbock men ändå engagerar hans öde mig och den unga Sara Kristina som mest av en slump hamnar hos en bordellmamma när hon kommer till stan irriterar mig samtidigt som jag vill ta hand om henne. Över huvudtaget är det mycket i den här boken som irriterar och skaver i mina tankar. Den stadsreglerade prostitutionen pågår samtidigt som man inte talar om att sådant förekommer och vilka valmöjligheter eller brist på valmöjligheter har de kvinnor som hamnar där. Sen läser jag om abortalternativen, att försöka hemma med hjälp av en trådgalge, sätta i sig så många (forsforhaltiga) tändstickshuvuden som möjligt och hoppas att inte förgiftas på kuppen eller besöka en illigal abortör som med lite tur har en aning om vad han håller på med. Kort sagt utsätta sig för livsfara vilket alternativ man än väljer.  Jag läser om allt detta och i samma veva kommer en debattartikel som tycker att fri abort inte ska vara en rättighet för alla kvinnor i Sverige.

(lånebok från biblioteket)

Några andra som också läst;

Fiktiviteter, Butter tar ordet,

Read Full Post »

Legend – Richard Matheson

Varje kväll kommer de, om det är molnigt kan det vara svårt att avgöra om solnedgången närmar sig eller ej så då brukar han hålla sig hemma för att inte bli överraskad. Han hänger vitlök för fönstren och vässar pålar men på natten hör han dem hur högt han än spelar eller hur mycket sprit han än dricker.

Robert är kanske den ende överlevaren efter en epedemi som förvandlar folk till vampyrer. De dör men vaknar på nytt om natten och gräver sig upp ur sina gravar, de tål inte vitlök och är i vissa fall rädda för speglar och kors. På dagarna ger han sig ut och letar efter sovande vampyrer för att döda så många han hinner men de är så många att hans härjningar knappt märks. I sin ensamhet kan han inte göra så mycket mer än att fundera över vad denna vampyrpest egentligen är och om det finns en bot, se om sitt hus, dricka sprit och undvika att tänka på det förflutna.

Det här handlar så mycket mer om överlevnad och ensamhet än om vampyrer. Robinson Crusoe på sin ö försöker skapa sig en tillvaro och rutiner i hopp om att räddas och kanske drömmer även en del av Robert Neville om en räddning hur fåfängt det än är. För vad ska man egentligen göra om man är den sista som finns kvar? Hur klarar man ensamheten och alla tankar på hur det varit. Man kan bryta ihop eller man kan försöka stappla vidare och ta en dag i taget.

Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig men jag tyckte bitvis väldigt bra om den här boken. Det märks att den har lämnat avtryck hos många av de författare jag läst tidigare. Ajvide nämner den i sin novellsamling Låt de gamla drömmarna dö och jag skulle tro att även Justin Cronin (the passage) läst den mer än en gång. Bitvis är det väldigt långrandigt och jag har svårt för att köpa huvudpersonens problem med de kvinnliga vampyrerna som envisas med att klä av sig i tid o otid för att locka ut honom. Men å andra sidan skrevs boken 1954 o då var det väl inte ok att låta honom ta saken i egna händer för att lösa problemet.

Som bibliotekarie och bokmal måste man ju dessutom älska att det är biblioteket och dess böcker som kan tillhanda hålla de fakta han behöver för att söka sina svar.

Read Full Post »

Nej tack! – Anna-Leena Härkönen

Heli och Matti har varit gifta rätt länge och har en trettonårig dotter. Allt rullar på men Heli har tröttnat på makens gnällighet, att de aldrig pratar längre, att han verkar fastlimmad i soffan med datorn i knät och framför allt att han nästan aldrig vill ligga med henne.

Den här sommaren ska dottern bo hos vänner i London och föräldrarna måste ta itu med det faktum att de inte verkar ha något att prata om längre, visst kan de minnas hur det var då i början men kan de hålla kärleken vid liv?

Jag gillade inte riktigt den här boken, det känns som om varken historien eller sättet att berätta den på är nått nytt och jag hade nog väntat mig mer av Härkönen. Huvudpersonen irriterar mig även om jag kan känna en viss sympati för henne. Det är för många problem som har fått växa till sig tills man når halmstrået som knäcker kamelens rygg. Kan bli lite nyfiken på om det är så här livet blir när barnen vuxit upp och man på något sätt glömt bort varandra som man och kvinna på vägen och jag fnissar emellanåt men irriterande ofta känns det styltigt (om det inte är en översättningsgrej?) Den motsvarade inte mina förväntningar och tyvärr var jag inte på humör för den här typen av historia just nu.

Read Full Post »

Small Island – Andrea Levy

Queenie har hyrt ut rummen i det stora, något förfallna, Londonhuset för att dra in pengar i väntan på att maken ska återvända hem efter kriget. Han var stationerad i Indien och enligt RAF kom han med en hemtransport därifrån men har inte dykt upp. Grannarna är oerhört missnöjd med att hon har tagit emot färgade hyresgäster.

Hortense har drömt om livet i England under en stor del av uppväxten på Jamaica men när hon och hennes jättelika koffert anländer till London för att förenas med sin make är inget som hon föreställt sig.

Gilbert är Hortenses man, han lämnade Jamaica för att gå med i RAF för att slåss mot Hitler men blir chockerad över kylan och föraktet han möter.  Trots att de alla ska kämpa på samma sida i kriget ser han hur amerikanerna upprätthåller en benhård uppdelning mellan svarta och vita på sina baser och när han återvänder till England efter kriget ses han bara som en färgad man, inte som en brittisk undersåte som stridit för sitt land.

Bernad är Queenies man som tagit värvning mest för att han borde trots att hans far kom tillbaka från första världskriget som ett nervskadat vrak och en blek skugga av den man han mindes. På plats i Indien är han äldre än de flesta andra och kämpar för att inte göra bort sig.

De här fyra får vi följa i tillbakablickar och i London efter krigsslutet när de strävar efter att sopa ihop skärvorna av krossade drömmar och förhoppningar och att skapa sig en ny tillvaro efter ett krig som kommit att bli starten på stora förändringar för ett döende brittiskt imperium och för dess invånare. De hemvändande ser plötsligt på Jamaica som en rätt liten ö. De som lite föraktfullt avfärdat folk från grannöarna som ”small islanders” får plötsligt fundera på om inte de själva också är det och själva moderlandet är en liten ö i världen.

Andrea Levy är född i London av Jaimacanska föräldrar och skriver om en bit av Storbritaniens historia som jag inte vet så mycket om, bombningarna i London och brittisk kolonialism har jag väl läst om innan men kolloniernas roll i andra världskriget och hur de och imperiet påverkades har jag inte funderat särskillt mycket på.

Jag hade svårt att komma in i boken först, även om jag tyckte om språket, och det berodde delvis på att jag hade svårt att vänja mig vid den Jaimaicanska engelska som används (och som ingen i London verkar begripa när Hortense kommer dit trots att hon berömts för sitt uttal i skolan hemma) och dels på att jag tyckte att Hortense var rätt osympatisk och därför hade svårt att engagera mig. Men när jag ko.mmit in i det hela flöt det på bra. Jag tyckte nog bäst om Gilberts historia. Levy är skicklig när hon låter oss jämföra den med Hortenses bild av sin make tycker jag.  Det är ett myller av människor och öden som flätas samman men jag tycker att hon försöker klämma in lite väl mycket till slut.   Den är inte min favorit bland Orange Prize-vinnarna i Paperback lovers utmaning (där den skulle ha lästs i september, jag ligger lite efter nu..) men har tydligen röstats fram till best of the best bland alla Orange prize-vinnare 2005

BBC har gjort en miniserie på den, någon som sett?

Read Full Post »