Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for januari, 2011

Slalomläsning?

Läser Kraken nu och den är väldigt bra men jag orkar inte läsa så långa bitar i taget, hans engelska är inte direkt det lättaste att ta sig igenom känner jag. Hade annars blirvit rätt kaxig och tyckte att jag fått bra flyt i min läsning på det språket men nu blev jag rejält påmind om hur det var i början när jag slet mig igenom läsningen bit för bit för att serien jag gillade slutade översättas…
Började tröstläsa The Beekeeper´s Apprentice vid sidan av, inspirerad av allt Sherlocktwittrande igår…

Funderar på att börja på ytterligare en bok… Det kan bli splittrat men brukar faktiskt funka bra om de inte är för lika sinsemellan.

Annonser

Read Full Post »

I början av 1900-talet blir den nyutexaminerade lärarinnan Alma förförd av prästens hustru och inleder ett förhållande med henne och hennes man. När hon blir med barn hotar stor skandal men den avvärjs genom att Alma blir bortgift med en annan man. Hon slipper skammen att bli ogift mor men får ett hårt och slitsamt liv. Dottern Ingeborg växer upp fast besluten om att skaffa sig ett helt annat sorts liv och komma tillbaka till hembygden med ett sånt välstånd så att det imponerar på alla. Hon når dit hän genom att gifta sig med en äldre apotekare men hotar ändå att ställa till med skandal genom sin aptit på män. Hennes dotter Birgitta får tidigt se att det finns många som har det sämmre än hon men infriar inte moderns förväntningar utan  hoppar av studierna, reser ut i Europa och blir berömd författare.

Hela romanen är ett utforskande av familjehemligheter, ett grävande efter rötter. Jag kan inte låta bli att fundera över hur mycket som är sant och vad som är utbroderat. Men det är väl också själva romanens kärna, att man vet inte alltid vad som är sanning.  Bitvis blir jag väldigt berörd, Almas klassresa från ett rätt behagligt liv där folk ser upp till lärarinnan till ett evigt slit som torparhustru med solkat rykte och en far som inte vill veta av henne efter skandalen. Dotterns taktiska klättring för att få något slags trygghet, åtminstone ekonomisk. Birgittas insikt i att bita ihop och inte ge upp bara för att hon, till skillnad från de andra barnen på betfältet, kan göra det.

Den hör till de böcker som får mig att tänka mycket på min egen släkthistoria, om hur lite vi kanske egentligen vet om det liv som våra mödrar, mormödrar och deras mödrar levde  eller framför allt av hur deras tankar och drömmar såg ut. Jag tyckte om den men retade mig på hur den spretar när det plötsligt verkar som om författarinnan stoppat in en episod  som hon kommit på att hon glömt berätta om. Jag har läst någonstans att hon sagt att detta är hennes sista roman, om det stämmer finns det kanske en förklaring till att försöka få med allt i en bok.

Read Full Post »

Rachel Morgan är häxa och prisjägare. Hon bor och arbetar i en gammal kyrka ihop med sina kollegor. Ivy som är en levande vampyr och Jenks, en pixy. Deras nystartade rörelse hankar sig fram även om pengarna tycks så till utgifter lika fort som de kommer in.  Hon drömmer om att lyckas sätta dit den till synes oförvitlige affärsmannen Trent för hans dubbelliv som spindeln i nätet för stans undre värld men det kompliceras av att en uråldrig vampyr är ute efter att göra henne till donator på livstid och den lilla detaljen att hon råkade ingå avtal med en demon. Dessutom har både den mänskliga och den övernaturliga polisstyrkan bekymmer med en seriemördare som ger sig på häxor specialiserade sig på magi som rör kraftlinjer. Rachel tvingas anmäla sig till kursen offren gått för att kunna spionera på läraren men det innebär också att hon själv passar in på mördarens profil.

Det här är rätt typisk chick-litt fast med övernaturliga inslag, jag jämförde förra delen med Janet Evanovichs serie men detta är inte lika vasst även om det blir kul emellanåt. Högst medelmåttigt och rätt fånigt bitvis men det var precis vad jag behövde läsa nu. Nått lättuggat som inte kräver så mycket av tankeverksamhet.

Här på författarens webbplats kan du tjuvläsa första kapitlet.

Kim Harrison - Good, the Bad, and the Undead

Read Full Post »

Bokhyllning?

Har ni sett GPs artikel om att inreda med böcker ? IKEA säljer tydligen fler bokhyllor än någonsin (och då har JAG inte ens börjat mina kompletteringsköp av Billys). Missa inte det tillhörande bildspelet.  Jag tvivlar dock på att de menar att man ska ha min typ av bokhögar som hotar att rasa och inte är så estetiska alla gånger.

Här visar jag upp två Billys, hur löser du din bokförvaring?

Read Full Post »

Först blev jag glatt överraskad när jag läste att det skulle komma en ny bok så snart efter Lilla stjärna och sedan blev jag skeptisk när jag läste att det var en samling med texter som publicerats på andra ställen tidigare kompletterat med lite nyskrivet. Det kan vara pestvarning på ihoprafsad skåpmat så jag försökte tona ner mina förväntningar. Det jag mest såg fram emot var titelnovellen, som innehåller en vink om hur det gick sedan för Oskar och Eli, och så novellen Tindalos som folk höjde till skyarna när den gick som följetong i DN ( som jag lyckades totalalmissa). Så landade boken äntligen i min brevlåda och utan att kunna undertrycka ett förväntansfullt pirr slängde jag mig över den.

Förordet ger en intressant bakgrund till texterna i samlingen utan att ge några spoilers.  Jag lyckades missa hans sommarprat så jag tyckte att det var kul att den texten var med. Mina favoriter förutom titelnovellen blev nog  ”Fulet” och ”En dag på slottet”. Däremot fick jag kämpa för att ta mig igenom ”Ansiktsburk”, kanske beroende på att jag är filmanalfabet snarare än det här metagreppet? Extramaterialet från Reuter o Skoog känns inte som det hör hemma i samlingen utan mest fick hänga med för att göra boken lite tjockare.  Det är en väldigt spretig samling och det är nog främst för de redan frälsta, de som vill läsa ALLT som John Ajvide Lindkvist skriver och läsa allt OM honom.

Jag kan känna mig övermätt, det blir för många variationer av ett tema så att hetsläsa alla texterna var kanske inte helt lyckat.  Men ge mig några månaders paus så kommer jag att kasta mig över det med samma entusiasm.

Mina farhågor om skåpmat blev delvis infriade men uppvägs av att det som är bra är BRA med rejäla versaler. Jag hade önskat att man sållat lite i urvalet och släppt en tunnare men jämnare samling. Älskar du Ajvide så skaffa boken men om du bara gillar så kanske du skall satsa på ljudboken som bara innehåller novellerna.

Angående titelnovellen så tycker jag att det är så snyggt att ge oss en möjlig fortsättning på Låt den rätte komma in utan att skriva oss på näsan att så HÄR blev det. Milsvid skillnad mot Astrid Lindgrens trötta och oinspirerade fortsättning på Bröderna Lejonhjärta.

Här kan du höra honom berätta om boken i TV4 Nyhetsmorgon

Read Full Post »

Detta med bokklubbar…

Jag har ett lite dubbelt förhållande till bokklubbar, när jag är medlem glömmer jag ofta avbeställa och blir sittande med sånt jag inte vill läsa om inte allt med text på i världen skulle vara slut och säger till slut upp medlemskapet för att rädda ekonomin  men jag gillar att bläddra i medlemsbladet och se så många roliga eller underliga böcker man kan välja på. När min mamma var med i Bonniers bokklubb en gång i tiden gjorde det där med trohetspris att man råkade köpa både det ena och det andra som fortfarande står som hyllvärmare för att inte tala om att hon hade en gedigen samling av böcker från Svalans bokklubb. Hela min barndom har präglats av hyllor med böcker från svalan känns det emellanåt som.

Vixxtoria skriver idag om hur varje avbeställd bok är en missad möjlighet och just den biten känner jag kanske inte igen mig i men detta att sitta och noga välja vilka välkomstböcker man vill ha, att frestas av premier man inte visste att man ville ha förrän man kunde få dem enbart genom att beställa tre eller fyra böcker till ett speciellt välkomstpris… Hur habegäret flammar upp av ett reklamutskick!. Nu för tiden har jag blivit lite bättre på att inse att jag nog inte behöver ännu en skinnväska i äkta plast med matchande necessär utan att det jag egentligen vill ha är en ursäkt att beställa mer böcker.

Hur ser din bokklubbshistoria ut? Har du i likhet med mig hoppat på och av som en missbrukare med återfall?

Allt detta började jag först fundera på efter att jag snubblat över det här klippet på youtube;

Read Full Post »

Varje kväll kommer de, om det är molnigt kan det vara svårt att avgöra om solnedgången närmar sig eller ej så då brukar han hålla sig hemma för att inte bli överraskad. Han hänger vitlök för fönstren och vässar pålar men på natten hör han dem hur högt han än spelar eller hur mycket sprit han än dricker.

Robert är kanske den ende överlevaren efter en epedemi som förvandlar folk till vampyrer. De dör men vaknar på nytt om natten och gräver sig upp ur sina gravar, de tål inte vitlök och är i vissa fall rädda för speglar och kors. På dagarna ger han sig ut och letar efter sovande vampyrer för att döda så många han hinner men de är så många att hans härjningar knappt märks. I sin ensamhet kan han inte göra så mycket mer än att fundera över vad denna vampyrpest egentligen är och om det finns en bot, se om sitt hus, dricka sprit och undvika att tänka på det förflutna.

Det här handlar så mycket mer om överlevnad och ensamhet än om vampyrer. Robinson Crusoe på sin ö försöker skapa sig en tillvaro och rutiner i hopp om att räddas och kanske drömmer även en del av Robert Neville om en räddning hur fåfängt det än är. För vad ska man egentligen göra om man är den sista som finns kvar? Hur klarar man ensamheten och alla tankar på hur det varit. Man kan bryta ihop eller man kan försöka stappla vidare och ta en dag i taget.

Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig men jag tyckte bitvis väldigt bra om den här boken. Det märks att den har lämnat avtryck hos många av de författare jag läst tidigare. Ajvide nämner den i sin novellsamling Låt de gamla drömmarna dö och jag skulle tro att även Justin Cronin (the passage) läst den mer än en gång. Bitvis är det väldigt långrandigt och jag har svårt för att köpa huvudpersonens problem med de kvinnliga vampyrerna som envisas med att klä av sig i tid o otid för att locka ut honom. Men å andra sidan skrevs boken 1954 o då var det väl inte ok att låta honom ta saken i egna händer för att lösa problemet.

Som bibliotekarie och bokmal måste man ju dessutom älska att det är biblioteket och dess böcker som kan tillhanda hålla de fakta han behöver för att söka sina svar.

Read Full Post »

Older Posts »