Kom nu´rå! – Göran Everdal

Det här med barnprogram är ett samntalsämne som kan vara länge, en av mina vänner från universitetstiden blev jag kompis med mycket tack vare att hon var en av få jag träffat som minns ”ballongen spricker” med samma skräckblandade förtjusning som jag själv. (dock rätt pissig kvalitet på klippet)

Jag är alltså själv uppväxt med sjuttiotalets rika flora av pedagogiska böcker och barnprogram. Så en bok om ”barnprogrammen vi minns – eller helst vill glömma” kan det vara något?

Klart det kan. Göran Everdals bok om svensk barn-TVs historia är en guldgruva för nostalgiker. Långt ifrån allt är med men häpnadsväckande mycket. Tyvärr leder det kanske till en viss snuttifiering emellanåt men man förlåter det raskt eftersom man överväldigas av minnesbilderna som den lockar fram. Det är en orsak till att det tagit så lång tid för mig att skriva något om den här på bloggen. Så fort jag sätter mig för att formulera ihop något så slutar det med att jag befinner mig på Youtube och kollar klipp från favoriter ur boken eller sånt han missat att nämna. (Som programmet i klippen ovan.) Med tanke på att den släpptes i April så förstår ni att jag har hållit på ett tag? Den är väldigt personligt skriven och det är spännande  med en inblick i vad som hänt med barnprogram sedan 1956 när det första sändes på julafton även om det blir rätt summariskt när man ska försöka sammanfatta en så stor produktion.

Bildmaterialet är riktigt kul och som sagt gravt nostalgiframkallande. Den här boken  kan vara ett hett julklappstips.

Recex från förlaget

Read Full Post »

njae…

…jag är inte så imponerad av första delen av ”Hej litteraturen!”. Det kändes som man lite för desperat ville hitta saker som målgruppen skulle kunna relatera till. Jag skall försöka piska eller muta någon släkting i rätt ålder att se det för att få en åsikt från rätt målgrupp. Hitils har jag bara läst omdömen från de redan frälsta (aka bokbloggarna) och det har spänt över hela skalan från plus till minus)

Funderar lite på hur man har tänkt? Alla vet väl att ungdomar gillar sån där rapmusik? O Holywood gör minnsan filmer som bygger på sånt som hör till litteraturens skatter?  (Deeeet måste de ju tycka är intressant?) Så måste vi få dem att relatera till sin vardag med… vad sägs om att jämföra med blogguppdateringsstress? (vid det laget kämpade jag för att orka se färdigt). Glöm för allt i världen inte sex! ALLA vet väl att det är det enda dom tänker på i den åldern? Fokusera på det, vi kan alltid snacka extra länge om Lysistrate? Ta med praktikantens idé om vanliga människor som omotiverat börjar läsa ur första bandet av ”Litteraturens klassiker” mitt i sitt arbete…

Ja, jag låter grinig. Det kunde ha varit värre men det kunde också ha varit mycket bättre. Jag tror inte på ideén med massfräslning av den som inte förstått litteraturhistorians tjusning. Jag är naiv nog att tro att sånt bäst lyckas genom engagerade, passionerade förebilder som inte i första hand visar upp verk ur kanon (det här är klassiker och därmed fiiiiiiint) utan visar upp texter som man känner för ur hjärtat oavsett det är kärlek eller hat och som kan berätta om varför utan att det måste vara så man tycker.

Jag drömmer om ett litteraturprogram som kan vara som TopGear (brittiskt bilprogram som till och med kan få mig som i grunden är totalt ointresserad av motorer att bänka mig  – mest för att de är så entusiastiska att det smittar av sig) när det är som bäst.  Som vågar fokusera på passionen snarare än nyttan och som vågar strunta i om det passar alla eller är fint nog.  (Och ja, jag kan  tänka mig att vara litteraturens motsvarighet till Jeremy Clarkson. Är föräldraledig några månader till men sen så? Bara att höra av sig med förslag… 😉 )

Read Full Post »

Hej litteraturen

Ikväll sjösätter SVT Hej Litteraturen!, en satsning på att intressera gymnasieelever för litteraturhistoria. Jag hade totalt missat det hela om det inte vore för uppmärksamheten det fått i andra bokbloggar och frågan är om det vore så synd? Jag är nämligen skeptisk. Inte bara för det fjantiga namnet (hej sjuttiotalist?), för att det drar igång mitt i sommarlovet (beräknas gymnasisterna lida av lärdomsabstinens nu en bit in på lovet?) eller för att jag inte direkt tillhör målgruppen. Nej, inte ens för att jag tjurar över att inte ha tillfrågats om att gästblogga…

Jag är nämligen skeptisk till att de kan leva upp till den här formuleringen; ”Här presenterar vi den västerländska litteraturhistorien från antiken till våra dagar på ett seriöst och roligt sätt för att skapa intresse och locka till läsning.” och det kommer att bli predikan för de redan frälsta eller något som håller sig på ytan och förlorar sig i desperat publikfrieri.  Jag hoppas naturligtvis på att jag har fel! Jag kommer kanske att kika på programmet vid tillfälle i hopp om att bli motbevisad men jag tvivlar starkt på att en enda av släktens gymnasister kommer att bänka sig framför det godvilligt.

Read Full Post »