Pip, pip, pip…

Ja det här är en bokblogg men ibland måste jag bara få bubbla om annat… som när lammen kom. Eller som nu när jag inte har tid med böckerna för jag tittar på det här gänget. De är faktiskt kläckta i biblioteket så de är riktiga bokbloggskycklingar.

Men de är bedrövligt söta så jag har inte riktigt tid att läsa just nu. Passar iaf på att ta upp konkurensen med Bokbabbels ”sko o bok” samt Bokstävlarnas ”katt o bok”

Read Full Post »

Stefans lilla gröna – Stefan Sundström, Janette Andersson

Jag upptäckte Stefan Sundström och hans musik nån gång i skarven mellan gymnasiet och universitetsstudier och han har hängt med sen dess.  många av hans texter sitter som berget. Komposten och dess kretslopp dyker rätt tidigt upp som metafor i texterna, lika så ICAs köttdisk med sitt ”ihjältorterade kött” och därför känns det inte ologiskt att han nu presenterar sina idéer och förslag på hur man kan producera mer av sin egen mat och inte bara vara en passiv konsument.

Själv började han sin odlingkarriär när han fått sitt första barn och har han samlat lite goda råd om vad som fungerat för honom i tillvägagångssätt och tips på vad som är enkelt att börja odla. Det handlar en hel del om tillvaratagande av maten och även varsitt kapitel om höns och får.  Han vågar ta upp en beskrivning av slakt i djurkapitlen, till och med en bild på tuppnackning , men beskrivningarna är lite luddiga. Inte för att slakt är något man bör göra utifrån en bok utan man bör lära sig av någon som kan men jag hade önskat lite tydligare markering om att det (för alla djurslag) handlar om bedövning följt av avblodning.

Något som gäller för hela boken är att det är lite snuttifiering. Han berättar lite om odlingar, djur o tillagning men det mesta får man lära sig ur andra böcker eller helt enkelt genom att pröva. Jag tror att det här mer är tänkt som en intresseväckare och motivator än en egentlig handbok i självhushållning.

Bildmaterialet är fantastiskt och entusiasmen smittande. Jag har läst om det mesta i andra sammanhang eftersom jag intresserat mig för självhushållning i flera år men det är intressant att läsa hur folk får det att fungera (själv är jag en mes som har höns som kostar mer i mat än vad de producerar) även om han skriver att för honom är självförsörjningen mer ett hobbyprojekt sedan hans musikkarriär tog fart. Det jag tyckte var intressantast var kapitlet om att odla tobak o tillverka sitt eget snus. Detta fast jag varken röker eller snusar men jag är en sucker för det här med att tillvarata kunskap som riskerar att falla i glömska

(Bibliotekslån)

Read Full Post »

Bok- och fårblogg?

Bokomaten tyckte att det kan vara en bok- och fårblogg… nåja, så här års finns en viss risk för det.

För när man kan kika på lamm får liksom böckerna vänta lite. På twitter diskuteras att vara en #bokhamster och jag erkänner mig skyldig. Man måste ju ha lite att välja på. De här högarna med reapårea-fynd och second-handfynd råka flytta in här under april.

Read Full Post »

Köp inte grisen i säcken!

Med anledning av årets julkalender kommer det nog att vara en och annan gris längst upp på några av önskelistorna. De är ju så sööööta. Men ett djur är alltid ett stort ansvar och en gris är INTE en annan sorts hund, en gris är en gris och kommer att böka upp husets alla mattor vilket kanske är sött med en näpen liten kulting men inte lika charmerande när ”mini” i minigris hör till historien (för de flesta minigrisar blir rätt bastanta som vuxna) och det där med allergivänligheten är inte helt sant, dessutom tar det flera månader innan man utvecklar och visar symptom på nya allergier.  Läs gärna mer här hos Anna som har har varit minigrisägare sedan 2003 eller här hos Eva som fött upp minigrisar i flera år. Eva har också fött upp och tränat minigrisen Pyret som har en roll i den kommande långfilen om Hotell gyllene knorren (i julkalendern är det grisen Fanny som är med). Det kan du läsa lite mer om i Pyrets egen blogg. Det är viktigt att tänka på att grisen i julkalendern är en specialtränad gris, det krävs många övningstimmar och mängder av godis för att få en gris att klara sånt. Grisar har inte samma behov av att vara till lags som en hund har så all träning kräver att grisen själv har lust att göra som du vill.

Vill man lära sig mer om grisar rekomenderar jag Björn Bergenholtz bok  ”Världens bästa djur”, tyvärr verkar den inte gå att köpa längre men den går att låna på biblioteket.

Read Full Post »

Börja med höns – Anette Sievers

Boken riktar sig till den som drömmer om att ha en liten hönsflock i trädgården och tar upp vad man behöver tänka på när det gäller deras bostad, mat och hälsa.  Enligt baksidestexten är författarenjournalist och har sedan några år tillbaka en liten flock höns.

När jag först såg den här boken tyckte jag att det var trevligt med en ny hönsbok eftersom jag vet att många är nyfikna på det här med småskalig hönshållning. Tyvärr blir jag negativt överraskad. Tanken är god. Men jag tycker att den är lite spretig, går förbi vissa viktiga saker för fort och missar en del annat och känns  slarvigt korrekturläst. Eller snarare saknar jag att en utomstående ifrågasatt hur menar du här? Ett exempel är detta ”Om du vill ha rasrena höns krävs det att hönan och tuppen du vill avla på har hållits åtskilda i minst tre veckor” Det är alltså inte hönan och tuppen som ska hållas ifrån varandra (då blir det obefruktade ägg) utan man skall se till att hönorna i avelsgruppen inte träffar andra tuppar på tre veckor innan man börjar ta till vara ägg för kläckning för att vara säker på att det är rätt far. På ett annat ställe nämner hon att de finns folk som har höns på fritidsboendet utan daglig tillsyn och då tycker jag att ett påpekande om att det strider mot djurskyddslagen att inte se till sina djur dagligen hade varit på sin plats. Dessutom är bildmaterialet lite för mycket av ”hemmabilder” i min smak och jag saknar vettiga bilder på sådant som hönsinredning och exempelbilder för att underlätta diagnos av sjuka djur.

Jag rekomenderar hönssugna att kika på en äldre hönsbok ”Höns; raser, skötsel, uppfödning” av Karin Neuschütz  och Kristina Odén eller Höns i trädgård av Karin Neuschütz.

(Själv har jag haft egna höns i tre år och innan dess hade min mamma en flock i flera år så jag har dammsugit bibliotek och internet efter hönsfakta i flera omgångar.)

Read Full Post »

Varför?

Varför frågas det ofta här hemma, fyraåringen vill veta allt och frågar tills hon blir nöjd med svaret eller tills den utfrågade storknar (gissa vad som i regel inträffar först?) Så vi har börjat läsa lite faktaböcker. Men det är svårt att hitta rätt nivå för så små barn. Därför tycker jag att Wahlströms nya faktaserie verkar lovande, visserligen är mycket fortfarande för svårt för henne men det är korta texter och ger en bra bakgrund för oss vuxna när vi skall försöka svara på störtfloden av frågor.  Jag tror att de kan fungera bättre om något år och man skall inte göra misstaget att läsa för många av frågorna och svaren på raken. Båda böckerna är gjorda av  Jan Jäger och Bernt Sundsten.

Min största invändning just nu är att bilderna känns så trista, de är tekniskt välgjorda teckningar men de känns själlösa. Platta helt enkelt.

Varför har katten morrhår innehåller 22 frågor och svar om katter. För mig var det väl inte direkt några nyheter eftersom jag en period plöjde alla böcker om katter jag kunde komma över. Vi har inte läst så mycket i den ännu eftersom fyraåringen är mer intresserad av kroppen just nu. Däremot gillar (snart-)ettåringen att titta på kattbilderna i den.

Varför är blodet rött handlar om hur kroppen fungerar och visserligen är en del svar alldeles för komplicerade för att fyraåringen skall hänga med på förklaringen men de ger oss föräldrar en chans att försöka omformulera det till en begriplig förklaring istället för det trista ”det vet jag inte” (ett svar som barn i varför-åldern ofta vägrar acceptera).

Read Full Post »

Tematrio – Titelkvinnor

Lyran har en ny tematrio (jag har passat på ett par emellan) Den här veckan gäller det att:

Berätta om tre romaner/noveller/texter med ett kvinnoförnamn i titeln!

Dinas bok av Herjørg Wassmo Den egensinniga och trasiga Dina på Reisnes fortsätter jag tänka på en hel del fastän det är ett par år sedan jag läste den.

Resor med moster Augusta av Grahame Grene. Under skoltiden fick jag ett prov med ett utdrag ur den här boken, det gjorde sånt intryck att jag senare lånade och läste hela. Tyckte då mycket om historien om den hämmade Henry och hans äventyrliga moster.

Rosy av Gerald Durell En man ärver, fullständigt oväntat, en elefant.  Rosy är en gammal cirkuselefant, till råga på allt alkoholiserad, och hans första mål är att bli av med henne så fort som möjligt men det är inte så lätt. I jakten på en cirkus som vill köpa elefanten hinner hon ställa till en hel del och göra stort intryck på sin ofrivillige ägare.

Read Full Post »

Gröna vågor – när kärleken och potatisen grodde – Lise Devrient

”Vi satte potatis och odlade grönsaker, rad efter rad. Lilla dottern ivrigt pladdrande, skuttande i fårorna, iklädd liten arbetsoverall och pärlhalsband. Morötter och sallad, mangold och rödbetor, allting grodde och växte liksom vår kärlek. Ängarna grönskade, allehanda udda djur och människor fyllde hagarna. Gröna vågens tid! Ur min fröpåse trillade inte bara matnyttiga ting, ut trillade också Harry, Gustav, Martha, Sigun och alla andra, som befolkade landsbygden omkring oss på den tiden. De spirade och växte och blev till människorna i mina berättelser, somt är sant och somt är påhitt. Ingen bär sitt rätta namn utom tuppen, baggen och shetlandsponnyn. Mitt bland de böljande gröna vågorna stod det gamla skolhuset. Tryggt och redigt. Tåligt uthärdande allt spring i dörrarna. Klockorna klämtade, slog taktfast sina slag, förde oss vidare genom livet”

 

Jag hade läst om den här boken på litenupplaga.se och blev nyfiken. När jag så upptäckte den på biblioteket var det klart att den måste få följa med hem. (Tycker dessutom att omslaget ser så mysigt ut.) Av de sex berättelserna tyckte jag nog bäst om den första som delar titel med boken, kanske för att den är vad jag förväntade mig när jag såg titeln; en skildring av livet på landet under sextiotalets gröna våg. Berättelserna är bitvis väldigt trevliga men känns lite spretiga och inte riktigt färdiga. Dessutom hade jag nog hellre läst mer om livet på landet och mindre om lite underliga människor (om de nu är sanna eller ej) Men det är kanske inte så många som tycker att en av de intressantaste punkterna är att jämföra bokens menageri med det egna?

 

Jag hade läst om den här boken på litenupplaga.se och blev nyfiken. När jag så upptäckte den på biblioteket var det klart att den måste få följa med hem. (Tycker dessutom att omslaget ser så mysigt ut.) Av de sex berättelserna tyckte jag nog bäst om den första som delar titel med boken, kanske för att den är vad jag förväntade mig när jag såg titeln; en skildring av livet på landet under sextiotalets gröna våg. Berättelserna är bitvis väldigt trevliga men känns lite spretiga och inte riktigt färdiga. Dessutom hade jag nog hellre läst mer om livet på landet och mindre om lite underliga människor (om de nu är sanna eller ej) Men det är kanske inte så många som tycker att en av de intressantaste punkterna är att jämföra bokens menageri med det egna?

Read Full Post »

Karlstad zoologiska – Hanna Hellquist

Hanna växer upp med en lång rad djur. Ormar, sköldpaddor, katter, hundar, papegojor och mycket mer. De kommer och går vissa blir mer långvariga än andra. Pappan är fascinerad av djur, det är därför som han ständigt kommer hem med nya och så byts menageriet ut. På sjuttiotalet hade han och Hannas mamma djuraffären Karlstads zoologiska. Det var pappans affär men mamman la ner lika mycket arbete, städade burar och terrarier, tills de sålde affären. En del djur är keldjur och en del är mat till andra djur.

Men det är inte djuren som är det viktigaste här, det är pappan och hennes relation till honom. Han som drog till Västindien när hon var fjorton månader, som har stora drömmar och aldrig blir någon vanlig knegare. Det är en uppväxtskildring och en pappahyllning från en dotter som förlåter det mesta och redan tidigt på dagis säger ”min pappa är inte som vanlig pappor men jag tycker om honom ändå”.

Eftersom jag håller mig med ett mindre menageri som folk brukar bli förvånade av är det nästan lite ovant att läsa om en som är ”värre” men min invändning mot boken är att jag egentligen är mer intresserad av att läsa om alla djur än om hennes pappa.

Read Full Post »