Jag läser inte jättemånga biografier men efter alla deckare med rättsläkarinslag vardet ganska intressant att titta på verkligheten bakom.
Richard Shepherd är en auktoritet inom sitt fält och har utfört runt 23000 obduktioner på allt från oväntade dödsfall utan uppenbar orsak till offer för olyckshändelser och terrordåd. Till slut drabbades han av post traumatisk stress. Inte till följd utav en enskild händelse utan kanske på den mängd som ackumulerats. Men kanske även på att den uppfostran som gått ut på att lägga locket på känslor av sorg och obehag tar ut sin rätt? Som en del i sin rehabilitering skrev han den här biografin.
Det var en ganska intressant tidsresa som skymtar fram i materialet. Från en tid där rättsläkare och polis obekymrat trampar runt på en brottsplats till dagens krav på skyddskläder för att inte kontaminera platsen med DNA. Han hinner också med en känga till hur NPM- styrningen urholkat verksamheten:
”Tyvärr gör kostnaden för en rättsmedicinsk undersökning, ofta flera tusen pund, att polisen ( särskilt, verkar det som, i slutet av ett budgetår) kan låta sig övertygasom att ett dödsfall nog inte är så misstänkt i alla fall och att det räcker med en klinisk ( Altså billigare) obduktion (s.364)”
Det här verkar vara en människa som verkligen gillar sitt jobb ( kanske inte alla aspekter) och brinner för det han gör. Ganska pedagogiskt förklarar han vissa saker om död, förruttnelse och sånt vi lekmän tror oss veta efter en överdos kriminalserier. Vi får också ett fint exempel på läsningens makt då han hävdar att allt i hans fall började med en kamrat som smugglat med sig sin fars lärobok i rättsmedicin, en liten röd bok med ett bildmaterial som kanske var mindre lämpligt för skolgossar men som lade grunden till en livslång fascination. Kanske främst genom bilden av rättsläkaren som med Holmesartad säkerhet delger sina slutsatser om hur det hela gått till.
Tycker man att medecin och kriminalteknik är det minsta intressant är den här boken värd sin tid, ganska lättläst med och inte frossande i blodiga detaljer kändes det som Jag undrade lite över hur det ser ut för svenska förhållanden? Är det samma utbildningsvägar eller skiljer det sig åt?
