En journalist besatt av en legendarisk skräckfilmsregisör börjar på nytt ysta i sanningen bakom mannen, myten, när regisörens dotter hittas död. Till sin hjälp får han två som kan tyckas hamnat lite vilse i tillvaron. Samtidigt försöker han bearbeta skillsmässan från sin fru och svartsjukan mot hennes nye.
Bitvis är det här så bra… o bitvis är det så hopplöst. Jag vet inte hur mkt jag ska skylla på översättningen för det här är andra gången jag läser en Pressl på svenska där språket känns fruktansvärt taffligt och bakvänt bitvis. Det var ju i förra boken av henne jag läste som de matade pingviner (o på förfrågan säger folk att det inte står penguins i originaltexten) Jag har således lärt mig att Pressl skriver tjocka tegelstenar som är djävulskt bra bitvis men gärna slutar i ett snopet ingenting (enligt mig) och att jag verkligen inte ska försöka läsa dem på svenska fler gånger. Jag avskyr i regel det här greppet med fejkade webbsidor, tidningartiklar och så vidare som ska ge intryck åt en faktiskt trovärdig forsknngsprocess.. Nej, bortslösade bra idèer.
Bibliotekslån