Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Engelska’

Femton år gammal, mitt under den amerikanska depressionen, skickas Thea bort av sina föräldrar till The Yonahlossee riding camp for girls, en ensligt belägen internatskola uppe i bergen, för att lite krasst uttryckt lära sig veta hut. Hon har levt ett liv som både varit väldigt fritt men också väldigt skyddat. Hon saknar sin familj, särskilt sin tvillingbror, och känner sig både orättvist straffad och hemskt skyldig samtidigt. Motvilligt lär hon sig att älska skolan, naturen och den hon själv är. Hon knyter för första gången vänskapsband med andra jämnåriga flickor och hon utvecklar sin talang som ryttare. Bit för bit får vi veta vad som lett henne till den avlägsna skolan men också hur hon kommer att se sin förvisning dit inte som ett straff utan som en möjlighet att utvecklas och försonas med det som varit.

Jag såg den här skymta förbi i en bokbeställningsbild som Dark-placesHelena lagt upp, blev väldigt nyfiken och klämde en del på den under bokmässan men det slutade med att jag övertalade min närmsta biblioteksfilial att köpa in den. Bra gjort av mig tycker jag eftersom jag gillade den väldigt mycket, inte oreserverat men den levde upp till det jag väntade mig. Internatskola, vuxenblivande och framförallt kärleken till hästarna och ridningen.  Ibland blir hon lite tjatig (jo, Anton ÄR en hon)och tuggar om samma saker lite för övertydligt och spåret med Mr Holmes och dess utveckling gillar jag inte nått vidare. Frånsett de invändningar och trots mörkret som finns i historien tyckte jag att det var en mysig bok.

9780755395170_200_the-yonahlossee-riding-camp-for-girls

Bibliotekslån

Annonser

Read Full Post »

En av de största läsupplevelserna 2010  för min del var The Passage. Därför blev jag mycket nöjd när jag äntligen kunde låna hem fortsättingen från biblioteket i förra veckan. Den är inte lika massiv som del ett men det tog lite tid eftersom jag var tvungen att göra avbrott för sånt som äta, sova och umgås med familjen (även om jag älskar dem så kan jag sakna fornstora dagar när man kunde hänge ledig tid åt ohämmade läsorgier dygnet runt om man önskade). Ändå blev jag snart uppslukad.

Inledningen med bibellikande språkdräkt ger en snabb återblick över vad som tilldrog sig i bok ett. Jag får återse karaktärer från förra boken och träffa på nya både från katastrofåret och tiden efter.  Lösa trådar kan tyckas men Cronin flätar ihop deras öden snyggt, lite FÖR snyggt kan jag tycka. Det är en av mina invändningar. En annan är detta med vårdande kvinnor och stridande män men det gnällde jag om redan när det gällde del ett och jag tycker att det var aningens bättre här?  Eller var jag bara mer förberedd på det?  Jag älskar hur hans språk flyter på, hur han får mig att engagera mig i karaktärerna (de flesta) och den värld han målar upp. Det känns som det är tightare berättat och bättre tempo än i den första tegelstenen men en del känns lite väl övertydligt (och en del känns lite väl lånat från annat håll).

Jag har lite samma bryderier som efter del två i hungerspelstriologin, jag längtar efter upplösningen men är livrädd för att det inte ska hålla. Har lite teorier om var han tänker ta vägen med sitt romanbygge och det är ju ett tag tills del tre (arbetsnamn The city of mirrors) dyker upp, kanske under 2014 så det är bara att vänta.

cronin-the-twelve

Bibliotekslån

Read Full Post »

När Callie tar jobbet som föreläsare vid Farwicks college räknar hon inte med att drömmarna hon hade som tonåring ska komma tillbaka. Drömmar av mycket erotisk karaktär. Eller ÄR det drömmar? Hon blir allt mer osäker på det och vad som egentligen pågår i det mystiska, viktorianska hus hon impulsköpte vid sitt första besök i staden. Staden ja, varför verkar lärarstaben vid Colleget vara ovanligt speciella även jämfört med excentriska akademiker? Callie tvingas omvärdera både mycket av vad hon trott på och vem hon är.

Viktorianskt hus med mystiskt förflutet i kanten av vildvuxen skog, akademisk miljö, övernaturliga väsen o en smula erotik… Det måste ju bli perfekt? I teorin i alla fall, men tyvärr tycker jag inte riktigt det här är så bra som det skulle kunna bli. Kanske var det fel att läsa den så tätt ihop med Black swan rising och fortsättningen The watchtower. Det är inte samma serie men allt för mycket likheter för att jag bara ska kunna bortse från det.

Över huvudtaget blir jag besviken på hur mycket hon återanvänder i sitt författarskap. Förutom de tidigare nämnda känner jag igen mycket från De döda språkens sjö. Det är lite segt ett bra tag och ledtrådarna till hur det hänger ihop  är lika subtila som orienteringsskärmar MEN när historien tar fart kan jag bortse från alla invändningar o febrigt vända blad efter blad. Kommer förmodligen att klicka hem fortsättningen The waterwitch men inte omedelbums.

Eget inköp.

Andra som läst; Pocketlover, Bokomaten

Read Full Post »

Daisy Darymples mor är långtifrån nöjd med dotterns beslut att arbeta för sitt uppehälle men själv trivs hon utmärkt med chansen att försörja sig genom sitt skrivande. Genom gamla skolkontakter har hon fått möjlighet att skriva om godset Wentwater Court för en tidskrift och när hon anländer dit finner hon en rad bekanta ansikten men också mer eller mindre dolda spänningar mellan de som samlas på godset. Så en morgon hittas den dryge Stephen drunknad i en isvak men Daisys skarpögdhet får henne att tvivla på om allt gått rätt till och snart är det ett mordfall under utredning.

 Jag fick tips om den här boken hos Bokomaten o klickade glatt hem den dels för hennes beskrivning o dels för att jag gillade omslaget. Det är riktig cosy crime-läsning. Jag har inte så svårt att räkna ut gåtans lösning men det stör mig inte det minsta. Att den utspelar sig i tjugotalets England är en stor del av charmen o Daisy är en hjältinna som jag omedelbart finner sympatisk. Raskt klickade jag hem tre delar till ur serien o det får väl sägas vara ett gott betyg?

Från den egna hyllan..

Read Full Post »

Smyckedesignern Garet vandrar hem från ett möte med familjens advokat. Helt nedtyngd av bekymmer efter att ha satt sig in i den ekonomiska situationen råkar hon gå vilse, trots att hon kan sitt New York, och hamnar i en udda antikaffär där hon träffar på en mystisk men och ett silverskrin som förseglats med samma sigill som hon ärvt från sin mor som sextonåring. Detta blir upptakten på en rad mystiska händelser och insikten om att hon kanske inte är så vanlig som hon alltid trott.

Det här är dark romance och fantasyvibbar. Den innehåller både myter, kända författare och poeter, sagofigurer, alkemister, demoner och vampyrer. Det kan bli lite VÄL mycket av det goda emellanåt men det funkar någorlunda för mig trots det. Jag kan köpa det mesta (utan möjligtvis att vampyren fastnar på bild vilket jag tjurar lite över) och det var lagom underhållning i värmen. Jag är lite sugen på att klicka hem del två men vi får se när det blir av.

 

Eget ex, klickade hem efter att ha läst om den hos Helena på Dark Places

Read Full Post »

Att Alexia Tarabotti saknar själ är inte hennes mest uppenbara brist. Värre i samhällets ögon är väl att hon är ungmö, halvitalienska och har en alldeles för vass tunga och egensinnig läggning. Under en bal attackeras hon av en vampyr som hon, som den rådiga hjältinna hon är, dödar i självförsvar men det blir upptakten till en rad märkliga händelse och det korsar hennes vägar med varulvarnas afa, Lord Maccon. En dryg, högljudd skotte vars polityr och stil verkar vara rätt ytliga och han och Alexia verkar ha väldigt svårt att tåla varandras sällskap…

Soulless utspelas i ett steampunkigt viktorianskt London där varulvar och vampyrer integrerats i samhället. Den har lite drag av Jane Austen goes steampunk för jag känner igen de snärtiga replikerna, den starka hjältinnan o jakten på en make men samtidigt är det mkt romance och svepande antydningar om sexuella aktiviteter (eller önskan därom). Hyfsat välskrivet även i de bitarna dock för man behöver inte stora skämskudden även om det kanske känns som lite onödiga inslag. Jag gillar persongalleriet, i synnerhet den rätt fjollige vampyren Lord Akeldama och hans harem av tallangfulla och sköna unga män och kommer nog att ge mig på del två så småningom men det var emellanåt rätt förutsägbart och jag blir lite less på den starka kvinnan som ska attraheras av en ”riktig karl”-temat. Men som lättviktig underhållning i sommarvärmen var den perfekt.

Egenhändigt inköpt, den har också nyligen kommit ut  i svensk översättning, ”Själlös”

Många har läst men det är Bokstävlarnas fel att jag klickade hem den, tack för tipset!

Read Full Post »

Vissa böcker är bara slöseri med tid. Jag har fortsatt att läsa serien om Anita Blake i hopp om att den ska vända den trista trenden med evighetslånga, dåligt motiverade, taffliga sexscener o kände ett visst hopp efter förra delen men nu är det nog kört.839 sidor tjock men handlingen skulle nog få plats på 139 sidor, Sexscenerna pågår i sida efter sida o det är inte det minsta kittlande, det är så illa att jag inte ens vill ha skämskudde utan blir likgiltig o börjar bläddra vidare ihopp om NÅTT slags handling. Dialogerna blir mer av monologer för allt ska beskrivas in i detalj o det kan inte antydas något om vad folk känner utan läsaren får det förklarat in i minsta detalj.

Det tristaste är att jag slutar bry mig om Anita Blake, förut kände jag en rätt stor sympati för henne men nu orkar jag inte bry mig längre. Här skrev jag om förra årets försök att återknyta bekantskapen med Anita. Det får bli andra serier istället för min del.

(Från den egna bokhyllan)

Read Full Post »

Older Posts »