Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘2011’

Joseph Kennedy och hans fru Rose ville fostra sina nio barn till vinnare och en av sönerna tog plats som USAs president bara 43 år gammal. Men Trots att John F Kennedy och hans Jackie blev betraktade närmast som kungligheter blev det en kort period som avslutades med de historiska skotten i Dallas. Fem år senare sköts hans bror till döds under valkampanjen.

Kennedyklanens uppgång och fall har fascinerat folk och det har skrivits åtskilliga sidor i ämnet innan, jag vet inte om det är därför Britt-Marie Mattsson väljer romanformen eller om det enbart är för att ha friheten att framföra sina egna teorier. För mig känns romanformen mer som en efterkonstruktion eftersom det är få passager som känns litterära snarare än biografiska och faktauppräknande.  Jag hade önskat att hon avstått från romanambitionerna och skrivit en ren faktatext för det känns som en bra introduktion till Kennedyklanen.

Recex från förlaget. Fru E har också läst.

Vi tolererar inga förlorare har nu även kommit i pocket.

Annonser

Read Full Post »

 Rakel sjunger i kyrkokören, övar för den stora konserten och är lite förälskad i en av körledarna. Så är det någon som utan hennes vetskap anmäler henne till Idol, hon blir uttagen och kommer rätt långt och hela hennes liv ställs på ända. Plötsligt har hon fått en chans som alla förväntas drömma om, hon kan bli en stjärna men inte utan uppoffringar.

Fem år senare får listettan Miracle en förfrågan om att delta i en jubileumskonsert med sin gamla kyrkokör. Till hennes förvåning tycker hennes agent att det är en jättebra idé och plötsligt måste hon se tillbaka på den rätt blyga och vardagliga unga Rakel hon än gång var.

Det kändes som en väldigt snabbläst bok och jag gillade den i början för att sedan bli mer och mer irriterad på Rakel. Slutet kändes väldigt snopet tyvärr.

Jag tänker sätta den i händerna på skolans svensklärare eftersom jag tror att den kan vara ett utmärkt underlag för diskussioner. Något som säkert skulle vara intressant att diskutera med elever är hennes blogginlägg som mest består att produktplaceringar som närmast blinkar med neonskyltar. Vanligt förekommande grepp i mer eller mindre uttalad form o kanske väldigt lätt att svälja okritiskt.

Läsex från förlaget

Read Full Post »

Ständigt denna Felicia…

Har aldrig varit något fan av Anna Walgren och hennes uppfostringsmetoder. De ligger miltals ifrån den variant av föräldraskap jag själv vill ägna mig åt o jag kan inte förstå hur man frivilligt kan lämna ifrån sig sin bebis till en främmande människa, oavsett expertstatus, för att den ska ”lära sig att sova” eftersom jag själv  ogärna släppt mina ungar utom synhåll deras första år (hönsmamma, ja, jag erkänner).

Därför var min första reaktion på snacket om Felicia försvann en viss skadeglädje. När jobbet sedan köpt in den kunde jag inte att motstå att ta hem o läsa. Jag försökte faktiskt koppla bort hela ”vad är sant-aspekten” så gott det nu gick, den är trots allt utgiven som roman. Det är en välskriven sån! och otäck! Jag blir så förbannad och ledsen att jag bara kommer ett par sidor i taget men ändå kan jag inte sluta läsa.

Read Full Post »

Så här i årets sista skälvande timmar är det bara att inse att det börjar bli en rejäl hög med oombloggade lästa böcker, allt kommer kanske inte att skrivas om men flertalet borde få några rader här på bloggen – dock inte i år. Tänkte att jag åtminstone skulle lista dom här så jag inte lyckas förtränga det helt.

Skjut apelsinen – Miael Niemi

Rickitickitavi – Rikard Wolff

Styggelsen – Amanda Hellberg

Vi tolererar inga förlorare – Britt-Marie Matsson

Mirakel – Renate Nedregård

Den femte systern – Mårten Sanden

Det viskande barnet – Mårten Sanden

De dödas imperium – Mårten Sanden

Döden på en vit häst – Amanda Hellberg

världskrig z – Max Broox

Välkommen hem – Johanna LIndbäck

The woman in black – Susanne Hill

River marked – Patricia Briggs

A touch of dead – Charlaine Harris

Kitty goes to war –  Carrie Vaughn

Dessutom har jag lyssnat på Jonas Gardells ”en komikers uppväxt” och ”ett ufo gör entre” i bilen till o från jobbet under några veckor. Ett kärt återseende och jag hade tänkt läsa hela serien men jag klarade bara inte att lyssna på ”Jenny” just nu.

Ett oväntat bra läsflyt under slutet av året även om blogglusten varit obefintlig.

Bäst under året har uppdraget som bloggamasadör, den medföljande träffen och så förstås själva mässan varit. Oj så skoj jag hade, och så kul att träffa andra boknördar. Jag hoppas verkligen att bokbloggarrummet kan få en fortsättning!

Önskar alla boknördar och läshungriga därute ett gott, nytt bokår!

Read Full Post »

När kriget bröt ut och atombomberna briserade flydde folk ner i Moskvas Metro, där djupt under jorden var man hjälpligt skyddad mot strålningen och kunde överleva. Med åren började man hitta nya vägar att försörja sig och längs de olika linjerna bildas samhällen som avspeglar världen som vi känner den htitills med extremister inom både politik och religion. Men hoten kommer inte bara från oliktänkande grannar utan även från varelser som lever i tunnlarna och på ovansidan.  Den unge Artiom tvingas ut på en resa genom Metrons vindlingar.

I början älskade jag verkligen den här boken och kunde inte sluta läsa. Jag var trollbunden och blev tvungen att börja googla bilder från Moskvas tunnelbana för att se om min bild utifrån författtarens beskrivning av den var någorlunda i linje med verkligheten (o herre gud så häftiga stationer där verkar finnas! Hade ingen lust att åka till Moskva för att åka tunnelbana förrän efter den googlingen) men sedan blev det gradvis lite för mycket när han ska få med precis alla rörelser som påverkat den ryska historien och medan Artiom möter det ena efter det andra i god folksagestil börjar jag känna mig otålig och distraherad. Sedan är det ju också det där med frånvaron av kvinnor. Visst skymtar det ett o annat honkön men de är makor, mödrar eller horor.  Det verkar som om en dystopi per automatik innebär en backlash för jämnställdheten. Och så slutet då… utan att ge några spolilers så kan jag säga att jag blev rätt besviken Den har ju en rätt annorlunda tillkomsthistoria men jag tycker nog att den i steget från webb till bok hade kunnat må bra av lite hårdare redigering..

Dock måste man ju älska ”bibliotekarierna”.

Metro 2033

Bibliotekslån

Det var Bokstävlarna som gjorde mig sugen på att läsa den från början.

Read Full Post »

I slutet av artonhundratalet blir tre norska fiskarpojkar föräldralösa när deras far försvinner till havs. De skickas in till stan för att lära sig ett yrke men det hella håller på att sluta som ett nederlag. Dock får de en ny chans från oväntat håll.  En stiftelse bekostar deras utbildning. Som diplomingengjörer förväntas de återvända hem till Norge och genomföra förverkligandet av en  järnväg mellan Oslo och Bergen. Men när bröderna i början av nittonhundratalet tar sin efterlängtade examen är det bara en av dem som verkligen återvänder hem, de andra två flyr av kärleksskäl till helt andra öden.

Det här är en fullständigt typisk Jan Guilliou, Den briljante hjälten som enligt närmast renessansideal behärskar varje område och tvingas utstå prövningar under flera år innan hans stora visioner kan förverkligas eftersom de små människorna i hans omgivning inte har förmåga att se möjligheterna på samma sätt som han. Kärleken som man får vänta på i åratal innan man får den rätta. Den ädle infödingen som har så mycket kunskap att lära ut till den som tar sig tid att lyssna… Förpackat i  en grabbig prosa som har hämtat sin näring ur Hemmingway och otaliga äventyrsböcker för pojkar och i viss mån ur de isländska sagorna (även om det är pojkbokens ton som lyser klarast).

Jag känner att jag har tröttnat nu. OK det är en del i en serie så jag kan inte klaga på att det slutar i ingenstans men personerna är så träiga att jag inte orkar engagera mig i deras öde och emellanåt känns det som författaren haft samma problem när han bara hoppar över  till helt andra saker.   Kanske kommer en del luckor att tätas till i kommande delar men det känns troligare att berättelsen tuffar vidare oavsett skicket på spåret. Kanske ger jag det hela en chans till vid nästa del men jag känner inget överväldigande behov över att genast få veta hur det ska gå.

Rec ex från förlaget.

Read Full Post »

Kom nu´rå! – Göran Everdal

Det här med barnprogram är ett samntalsämne som kan vara länge, en av mina vänner från universitetstiden blev jag kompis med mycket tack vare att hon var en av få jag träffat som minns ”ballongen spricker” med samma skräckblandade förtjusning som jag själv. (dock rätt pissig kvalitet på klippet)

Jag är alltså själv uppväxt med sjuttiotalets rika flora av pedagogiska böcker och barnprogram. Så en bok om ”barnprogrammen vi minns – eller helst vill glömma” kan det vara något?

Klart det kan. Göran Everdals bok om svensk barn-TVs historia är en guldgruva för nostalgiker. Långt ifrån allt är med men häpnadsväckande mycket. Tyvärr leder det kanske till en viss snuttifiering emellanåt men man förlåter det raskt eftersom man överväldigas av minnesbilderna som den lockar fram. Det är en orsak till att det tagit så lång tid för mig att skriva något om den här på bloggen. Så fort jag sätter mig för att formulera ihop något så slutar det med att jag befinner mig på Youtube och kollar klipp från favoriter ur boken eller sånt han missat att nämna. (Som programmet i klippen ovan.) Med tanke på att den släpptes i April så förstår ni att jag har hållit på ett tag? Den är väldigt personligt skriven och det är spännande  med en inblick i vad som hänt med barnprogram sedan 1956 när det första sändes på julafton även om det blir rätt summariskt när man ska försöka sammanfatta en så stor produktion.

Bildmaterialet är riktigt kul och som sagt gravt nostalgiframkallande. Den här boken  kan vara ett hett julklappstips.

Recex från förlaget

Read Full Post »

Older Posts »