Från Holmes till Sherlock – Mattias Boström

Det är inte dåligt att vara 125 år och fortfarande ha knivskarp hjärna. Sherlock Holmes har blivit urbilden för den briljante detektiven som med bara några få ledtrådar kan dra förbluffande slutsatser.  Mattias Boström har sedan skoltiden hyst ett brinnande intresse för Sherlock Holmes och med BBC:s rosade Sherlockserie som startskott beslutade han sig för att ge sitt samlande vetande mer utrymme än de 140 tecken Twitter erbjuder och i augusti släpptes boken.

Det är ett myller av fakta och personer, ibland blir det lite väl korta omnämnande för att jag ska hänga med i vilken relevans de har för historien men vilken sammanfattning av 125 års vedermödor. Ibland kan jag som sagt bli lite snopen över hur snabba omnämnande en del saker får men å andra sidan riskerar det nog att bli lite väl mycket för den som inte redan tillhör de Sherlock Holmesfrälstas skara om allt ska hinnas med på djupet.  Det är ett väldigt bra flyt i texten men jag tror att man kan behöva återvända och läsa om vissa partier eftersom det är så faktaspäckat emellanåt. Jag gillar att få sån insiderinfo som att originalhistorierna egentligen illustrerades av fel konstnär eftersom bröderna Padget delade ateljé och budet lämnade illustrationsuppdraget till fel bror så den tilltänkta illustratören nu istället kom att stå modell för Sidney Padgets detektiv. Det var också Padget som från början försåg detektiven med deerstalkermössa på en illustration, en huvudbonad som kommit att bli närmast synonym med Sherlock Holmes ihop med pipan (vars historia vi också får veta mer om i boken).

Det är spännande att läsa om hur figurerna i en serie detektivnoveller genom tiderna kommit att leva sitt eget lilla liv i folks medvetande på ett sätt som varken författare eller samtida läsare kunde ana.  Min Holmes är ju snarast den från Laurie R Kings produktion och för många kommer nog Benedict Cumberbatch snarare än en deerstalkerklädd piprökare vara deras mästerdetektiv och kanske bidrar BBC-serien till att Holmes får ha hälsan i några hundra år till och för den som vill lära känna detektiven och hans skapare närmare är Mattias Bodströms bok en utmärkt ingång.

Bibliotekslån

Read Full Post »

njae…

…jag är inte så imponerad av första delen av ”Hej litteraturen!”. Det kändes som man lite för desperat ville hitta saker som målgruppen skulle kunna relatera till. Jag skall försöka piska eller muta någon släkting i rätt ålder att se det för att få en åsikt från rätt målgrupp. Hitils har jag bara läst omdömen från de redan frälsta (aka bokbloggarna) och det har spänt över hela skalan från plus till minus)

Funderar lite på hur man har tänkt? Alla vet väl att ungdomar gillar sån där rapmusik? O Holywood gör minnsan filmer som bygger på sånt som hör till litteraturens skatter?  (Deeeet måste de ju tycka är intressant?) Så måste vi få dem att relatera till sin vardag med… vad sägs om att jämföra med blogguppdateringsstress? (vid det laget kämpade jag för att orka se färdigt). Glöm för allt i världen inte sex! ALLA vet väl att det är det enda dom tänker på i den åldern? Fokusera på det, vi kan alltid snacka extra länge om Lysistrate? Ta med praktikantens idé om vanliga människor som omotiverat börjar läsa ur första bandet av ”Litteraturens klassiker” mitt i sitt arbete…

Ja, jag låter grinig. Det kunde ha varit värre men det kunde också ha varit mycket bättre. Jag tror inte på ideén med massfräslning av den som inte förstått litteraturhistorians tjusning. Jag är naiv nog att tro att sånt bäst lyckas genom engagerade, passionerade förebilder som inte i första hand visar upp verk ur kanon (det här är klassiker och därmed fiiiiiiint) utan visar upp texter som man känner för ur hjärtat oavsett det är kärlek eller hat och som kan berätta om varför utan att det måste vara så man tycker.

Jag drömmer om ett litteraturprogram som kan vara som TopGear (brittiskt bilprogram som till och med kan få mig som i grunden är totalt ointresserad av motorer att bänka mig  – mest för att de är så entusiastiska att det smittar av sig) när det är som bäst.  Som vågar fokusera på passionen snarare än nyttan och som vågar strunta i om det passar alla eller är fint nog.  (Och ja, jag kan  tänka mig att vara litteraturens motsvarighet till Jeremy Clarkson. Är föräldraledig några månader till men sen så? Bara att höra av sig med förslag… 😉 )

Read Full Post »

Hej litteraturen

Ikväll sjösätter SVT Hej Litteraturen!, en satsning på att intressera gymnasieelever för litteraturhistoria. Jag hade totalt missat det hela om det inte vore för uppmärksamheten det fått i andra bokbloggar och frågan är om det vore så synd? Jag är nämligen skeptisk. Inte bara för det fjantiga namnet (hej sjuttiotalist?), för att det drar igång mitt i sommarlovet (beräknas gymnasisterna lida av lärdomsabstinens nu en bit in på lovet?) eller för att jag inte direkt tillhör målgruppen. Nej, inte ens för att jag tjurar över att inte ha tillfrågats om att gästblogga…

Jag är nämligen skeptisk till att de kan leva upp till den här formuleringen; ”Här presenterar vi den västerländska litteraturhistorien från antiken till våra dagar på ett seriöst och roligt sätt för att skapa intresse och locka till läsning.” och det kommer att bli predikan för de redan frälsta eller något som håller sig på ytan och förlorar sig i desperat publikfrieri.  Jag hoppas naturligtvis på att jag har fel! Jag kommer kanske att kika på programmet vid tillfälle i hopp om att bli motbevisad men jag tvivlar starkt på att en enda av släktens gymnasister kommer att bänka sig framför det godvilligt.

Read Full Post »