Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Varulvar’

Att Alexia Tarabotti saknar själ är inte hennes mest uppenbara brist. Värre i samhällets ögon är väl att hon är ungmö, halvitalienska och har en alldeles för vass tunga och egensinnig läggning. Under en bal attackeras hon av en vampyr som hon, som den rådiga hjältinna hon är, dödar i självförsvar men det blir upptakten till en rad märkliga händelse och det korsar hennes vägar med varulvarnas afa, Lord Maccon. En dryg, högljudd skotte vars polityr och stil verkar vara rätt ytliga och han och Alexia verkar ha väldigt svårt att tåla varandras sällskap…

Soulless utspelas i ett steampunkigt viktorianskt London där varulvar och vampyrer integrerats i samhället. Den har lite drag av Jane Austen goes steampunk för jag känner igen de snärtiga replikerna, den starka hjältinnan o jakten på en make men samtidigt är det mkt romance och svepande antydningar om sexuella aktiviteter (eller önskan därom). Hyfsat välskrivet även i de bitarna dock för man behöver inte stora skämskudden även om det kanske känns som lite onödiga inslag. Jag gillar persongalleriet, i synnerhet den rätt fjollige vampyren Lord Akeldama och hans harem av tallangfulla och sköna unga män och kommer nog att ge mig på del två så småningom men det var emellanåt rätt förutsägbart och jag blir lite less på den starka kvinnan som ska attraheras av en ”riktig karl”-temat. Men som lättviktig underhållning i sommarvärmen var den perfekt.

Egenhändigt inköpt, den har också nyligen kommit ut  i svensk översättning, ”Själlös”

Många har läst men det är Bokstävlarnas fel att jag klickade hem den, tack för tipset!

Annonser

Read Full Post »

Vissa böcker är bara slöseri med tid. Jag har fortsatt att läsa serien om Anita Blake i hopp om att den ska vända den trista trenden med evighetslånga, dåligt motiverade, taffliga sexscener o kände ett visst hopp efter förra delen men nu är det nog kört.839 sidor tjock men handlingen skulle nog få plats på 139 sidor, Sexscenerna pågår i sida efter sida o det är inte det minsta kittlande, det är så illa att jag inte ens vill ha skämskudde utan blir likgiltig o börjar bläddra vidare ihopp om NÅTT slags handling. Dialogerna blir mer av monologer för allt ska beskrivas in i detalj o det kan inte antydas något om vad folk känner utan läsaren får det förklarat in i minsta detalj.

Det tristaste är att jag slutar bry mig om Anita Blake, förut kände jag en rätt stor sympati för henne men nu orkar jag inte bry mig längre. Här skrev jag om förra årets försök att återknyta bekantskapen med Anita. Det får bli andra serier istället för min del.

(Från den egna bokhyllan)

Read Full Post »

Hösten och perioden innan halloween är en intensiv period för dem som livnär sig på att väcka döda till liv. När Anita Blake möter sin presumtiva klient blir hon genast misstänksam, han vill att hon ska väcka en anfader till liv  men hon tror att han har dolda motiv. Ändå tackar hon ja till uppdraget eftersom hon vet att annars kommer någon annan att åta sig det och då kommer det att kosta människoliv. Dessutom gästas St Louis av främmande vampyrer och vampyrpolitik är ett komplicerat och farligt spel som hon måste delta i eftersom hon står nära stadens styrande vampyr. Mitt i allt kallas hon som expertvittne till en mordplats då man misstänker att det kan vara en varulv eller annan hamnskiftare som begått dådet.

Cerulean sins är del elva i Anita Blake-serien. Vore perfekt underhållning med tanke på att de innehåller zombies, vampyrer, varulvar och andra hamnskiftare. Men jag klarar bara att läsa max en om året och redan då känner jag ett behov av att ta fram pennan och stryka stora partier. Minst halva boken består av taffliga, ingående och långdragna sexscener.. Det pirrar när jag läser dem men det är av obehag och jag måste erkänna att jag emellanåt bläddrar förbi i hopp om att handlingen ska ta fart igen. Dessutom har jag svårt att bli minsta exalterad av alla hennes karaktärer som skrivs enligt ”underskön hjälte, formulär A1” och hon måste personligen vara omåtligt förtjust i långhåriga män?

I den här delen är det åtminstone något slags handling mellan sexscenerna och jag kämpar vidare i  serien eftersom jag gillar de första som inte urartade till skrivna porrfilmer stup i kvarten (och har läst mig till att hon tydligen skärper till sig igen efter ett par böcker, må det ske snart för jag orkar inte med att bläddra bort halva boken).  Men det borde finnas nått slags förbud mot att skriva in så många usla scener med folk som stirrar på andras kroppar eller tillfredställer både sig och andra. Går folk igång av att läsa det här eller är det skrivet för att folk förväntas gå igång på det?

Jag har hittat andra serier som inte känns fullt så slaskiga men jag har något slags sympati för Anita trots allt, kommer nog att läsa fler delar men det dröjer nog till nästa jul eller så. Det fungerar rätt bra att läsa när man ligger på soffan och äter överblivet julgodis…

Read Full Post »

Isande snöstorm under Januaris första fullmåne, en man har sökt skydd i ett verktygsskjul invid järnvägen men det är mer än stormen som vill ta sig in. Han blir det första av en lång rad dödsfall i den sömniga lilla staden Tarker´s Mill och varje bestialiskt mord inträffar under fullmåne. Det börjar viskas bland invånarna om en varulv.

Det här är ännu ett Traderafynd och jag blev så sugen på en omläsning att jag gav mig på den direkt när jag öppnat paketet. Det är en rätt tunn bok. Egentligen är det väl mer tolv noveller, en för varje månad, som med varulvens härjningar som ram berättar historier om människoöden och livet i en småstad. Det är inte King på sitt mest inspirerande humör utan snarare brödskivaren. Skickligt komponerat men hjärtat är inte med fullt ut. Jag tror att när jag läste den för  över tjugo år sedan så motsvarade den inte alls min längtan efter snabb varulvsskräck så jag tittade mest på bilderna och skumläste  men vissa bitar mindes jag glasklart. Dock är det nog fortfarande Berni Wrightson illustrationer som är största behållningen med den här boken för min del.

Varulvens år

Read Full Post »

Mekanikern Mercy är en walker, hon kan ändra form och bli en coyote utan att vara beroende av fullmånen eller yttre påverkan. Fostrad av varulvar och omgiven av vampyrer, häxor och andra övernaturliga varelser och med en förmåga att hamna i trubbel så även den här gången. Det är oroligt i varulvsflocken eftersom många inte gillar att Mercy och ledarvargen (hunken Adam) och Mercy är ett par Hennes vän antikvariatsägaren försvinner men hinner ge henne en varning om att någon är ute efter det han lånat henne, någon som är så fast besluten att få det man letar efter att man inte tvekar inför att kidnappa människor som står henne nära. En prisjägare dundrar in på verkstadens kontor för att jaga varulvar men verkar inte veta vad han egentligen är ute efter och Mercys mångårige vän, ungdomskärlek och numera inneboende ställer till det rejält för sig.

Jag gillar verkligen den här serien, förutom alla övernaturliga inslag har den ett persongalleri som engagerar mig och som jag längtar efter att återse. Förra boken handlade en hel del om vampyrpolitik men nu är det mer action och en Mercy som sakta repar sig från tidigare upplevelser. Jag hetsläser så gott det går mellan amningar och blöjbyten. Den silverfödde är inte vad jag trodde men spelar ingen roll, Ser redan fram emot fortsättningen!

edit; Det här är del fem i serien, första delen heter Moon called och så här entusiastisk var jag när jag läst den, vill du veta mer om handlingen så kika på författarens hemsida. 

SILVER BORNE

Read Full Post »

Som barn blir Grace anfallen av den lokala vargflocken men räddas av en gulögd varg. Hon och vargen skapar ett särskillt band emellan sig och efter den dagen studerar hon vargarna i jakt på sin varg. Varje kylig vinter finns han där i skogsbrynet och iaktar henne och på sommaren är han försvunnen.

Sex år efter attacken på Grace dödas en jämnårig pojke av vargarna. Folket på orten blir upprörda och med den döda pojkens far i spetsen höjs röster för att skjuta vargar. Nu är det Graces tur att försöka rädda livet på vargen. Så dyker Sam upp utanför hennes ytterdörr, Sam med de gula ögonen och Grace VET att detta är hennes varg. Kärleken dem emellan är självklar men det finns ett hinder. Sam förvandlas till varg när temperaturen sjunker och redan nu får han kämpa för att förbli människa så att han kan vara tillsammans med Grace.

 Bitvis tycker jag att den här boken är riktigt vacker. Därför är det synd att jag tycker att andra partier är fjantigt stereotypa och att jag läst dem i för många ungdomsböcker redan. Men kärlek med förhinder är ju ingen ny företeelse. Den hör till ett gäng böcker som jag önskar att jag hade fått läsa som fjortis, innan jag skaffat mig någon distans till text utan bara slukade böcker och njöt utan att analysera. Jag tycker att hennes varulvsvariant, som styrs av temperatur istället för månfaser, är en intressant användning av myten

 Hos Hyllan kan man läsa att det här är första delen i en triologi. Jag vet inte om jag egentligen är så sugen på att läsa en fortsättning? Det känns helt Ok att berättelsen slutar där den gör men jag kan tänka mig att en yngre läsare gärna vill veta hur det kommer att gå. Sedan kan man ju alltid hoppas att hon gör som Suzanne Collins och lyckas skriva en lika stark uppföljare som första delen. Tyvärr ett rätt ovanligt fenomen tycker jag.

 Sen är ju omslaget toksnyggt med.

Read Full Post »

När jag såg att del sju i serien om den radiopratande varulven Kitty gick att beställa kunde jag inte hålla mig. Jag gillar persongalleriet i den här serien och när man får både varulvar, vampyrer och mer därtill, känns det som om chansen för att jag skall bli underhållen är god.

Här blir Kitty inbjuden att delta i en dokusåpa där varulvar, vampyrer och mediala personer skall tillbringa ett par veckor i en isolerad stuga i Montanas bergstrakter. Även om hon är tveksam så skulle det ge henne bra reklam för radioshowen och eftersom hon känner två av dem som tackat ja så hoppar hon på tåget. Hon är misstänksam men bestämmer sig för att försöka att inte vara så paranoid. Först går allt enligt ritningarna, till och med de deltagande vampyrerna verkar trevliga. Men en morgon är strömmen borta, produktionsteamet försvunnet och en av deltagarna död – troligen mördad.

Det är underhållande och spännande och på slutet skall jag ”bara läsa ett par sidor till innan jag släcker”. Även om det är klart godkänt känns det lite som en mellanbok, det finns mycket som pekar mot att en intrig som presenterats i tidigare delar kommer att dyka upp igen och få större betydelse. Sedan känns det ju som om Vaughn fått lite väl bråttom när säcken skulle knytas ihop eller är det bara jag som är grinig när jag tycker att slutet känns lite slarvigt (kan inte utveckla mer utan att det blir spoilervarning)?

Read Full Post »

Older Posts »