Överenskommelser – Simona Ahrnstedt

Stockholm på 1880-talet. Beatrices föräldrar dog när hon var barn och hon har uppfostrats i morbroderns familj men alltid varit för frispråkig och okvinnlig enligt morbrodern. På ett operabesök stöter hon ihop med uppkomlingen Seth och en gnista tänds som hotar att växa till en flammande eld. Men omgivningen har andra planer.

Romance är väl inte riktigt min grej, jag har lite svårt för det här med karaktärer i historisk miljö som uppför sig som nutidspersoner och det ska mycket till innan jag kan strunta i det o bara svepas med. . Att jag sedan har överdoserat genren i slutet av tonåren o blivit extremt petig med vad jag läser på svenska gör inte saken bättre Första gången jag bar hem Överenskommelser gick det inte alls, jag bar tillbaka den närapå oläst för timingen var totalt fel. Nu var jag på bättre humör för nått sånt. Simona Ahrnstedt har kallats för Sveriges romancedrottning och jag har full förståelse varför. Det här är bra även om genren inte riktigt är min kopp te

Bibliotekslån

Read Full Post »

Ulrikas bok – Maria Gustavsdotter

Prästdottern Ulrika hjälper till att genomföra ett rejält hyss under predikan en försommardag i sin fars kyrka, Morlanda Kyrka på Orust. Det blir upptakten till livsförändrande händelser för både henne och hennes systrar och bror samt vännen Andreas.Ingenting blir någonsin sig likt igen och de får uppleva långt mer än det någonsin trott.

Jag kastade mig över den här boken just för att den utspelas på Orust, min favoritö (och min barndoms paradis). Sen har jag också en förkärlek för historiska romaner men här var historieintresset kanske mer en nackdel. mycket som författaren finner sig nödgat att förklara kändes som självklarheter och jag har stora problem med trovärdigheten. Det känns som den vanliga fällan med nutidsmänniskor som har nutidsproblem men nödtorftigt förklätt till historiska händelser. Bitvis väldigt underhållande och systern Katarina känns betydligt intressantare än Ulrika. Tanken är tydligen att det ska bli en serie på tre böcker som ska handla om prästsystrarna så kanske får man veta mer om henne då. Tyvärr känner jag inte det där suget att läsa vidare. Kanske hade det varit annorlunda med mer lokalfärg? Nu känns både miljöer och personer lite väl skissartade (och måste gycklarna vara karikatyrer, det känns som hämtade ur en dammig kolportageroman och inte det minsta PK) och den där Andreas får mig mest att vilja bläddra förbi de sidor där han är med…
Över huvudtaget kändes den lite för pladdrig o tunn i min smak. Vill ni läsa ett betydligt mindre grinigt omdöme så gå till Anna på Och dagarna går

Read Full Post »

Veterinären – Gerd Hellbrand

Kristin återvänder till hembygden, som hon i det närmaste undvik de senaste åren, för att göra ett radioreportage om sin släkt och om hästsporten. Besöket sammanfaller med att moderns avelshäst, stamstoet i hela hennes uppfödning ska begravas. Väl där rullar minnen av uppväxten, av svartsjuka och motgångar över henne. Och hon tvingas ifrågasätta om hennes frigörelse från modern är verklig eller bara en illusion skapad av avståndet. En uppväxthistoria, en berättelse om människoöden i en släkt och om hur den svenska hästsporten växer fram.

Redan omslaget gjorde mig sugen på den här boken, som gammal hästtjej är upplägget oemotståndligt och jag känner igen vissa bitar både från egna erfarenheter och från andra hästmänniskors berättelser, och jag känner igen kärleken till hästen. Vissa partier älskar jag men samtidigt har jag så svårt för det här navelskådandet som Kristin ägnar sig åt. Hur hon analyserar allt i förhållande till sig själv och mer spelar en roll än lever ett liv på ett sätt som känns väldigtonårsaktigt för mig. Det är så mycket som ska med och det blir så förbaskat spretigt emellanåt. Det var ju så lovande, hela framväxten av ponnysporten, sporthästar och alla horder av stalltjejer kunde fått så mkt mer plats. Ett tag funderade jag på om det är en fördel eller en nackdel att vara insatt i ämnet. Jag tycker det är lite grunt men kanske tycker man som icke hästbiten (vilket jag är i både bildlig och bokstavlig bemärkelse om det nu inte framgått) att det bara är skittrist? Jag tycker personligen mycket om skildringen av motpolerna land/stad. Hur det blir kulturkrockar mellan landets väderprat (där vädret är av största vikt för företagets fortlevnad) och staden där det bara är en fråga om bekvämlighet o därmed kan kännas omständigt och förlegat. Men som sagt, det spretar!

Jag känner för att stäcka på mig i sågspånsdoften och beordra kortare tyglar och låt inte hästen bara gå och böja lite på nacken utan jobba tills den sätter bakbenen under sig o går i rätt form.

Och slutet? Ja men herregud? Gör om, gör rätt! Det där var bara för fånigt o rumphugget. MEN jag känner att det där med att ta tag i planerna på att börja närma mig hästarna o ridningen igen verkligen måste realiseras för längtan upp i sadeln drabbade mig hårt! Det får kanske sägas vara ett gott betyg trots mitt gnäll?

Bibliotekslån

Read Full Post »

Komma och gå – Taiye Selasi

En man dör av en hjärtinfarkt  på sin egen bakgård i Gahna. När familjen nås av dösdsbudet tvingas de plötsligt tänka tillbaka på allt det som ledde fram till att de nu är rätt splittrade och främmande för varandra och över sin egen historia. Bit för bit får vi pussla ihop vad som fört familjemedlemmarna isär. Hemligheter lyfts fram i ljuset och ett förflutet som de aldrig pratat om kommer ikapp dem.

Jag var lockad av den här boken tidigt men först sedan jag läst ett utdrag ur den i tidskriften karavan blev det av att jag lånade hem den. Det var tur för jag tyckte väldigt mycket om den. Även om jag emellanåt blev irriterad på att karaktärerna kunde vara lite väl självömkande är jag förtrollad av skildringen av deras sorg och deras påtvingade kamp att ta itu med sitt ursprung och alla förväntningar på att prestera. Språket är  bitvis fantastiskt och berättelsen stannar kvar hos mig även sedan jag slagit ihop bokpärmarna

 

Bokmania, och Hermia har också läst

Read Full Post »

Vägen mot Bålberget – Thérese Söderlind

1740 sitter en gammal man och samlar sina tankar för att berätta om de händelser som inträffade i hans barndom och som han undvikit att tänka på sen dess. 1975 strävar Jacke med att hålla sin tillvaro stabil trots att tonårsdottern blivit så svår att förstå sig på, frun rymt till Stockholm efter att ha anklagat honom för otrohetsaffärer och hans mor precis har gått bort.  1675 sitter Malin i förvar i gästgiveriets matkällare, ihop med flera andra kvinnor från trakten, anklagad för att ha utövat trolldom och rest till Blåkulla.  2011 har Jackes dotter Veronica växt upp och börjar nysta i sin släkthistoria efter en turbulent period i sitt liv. Alla dessa öden flätas ihop och vi får skymta både kärlekshistorier och tagig genom seklerna.

I min späda ungdom (typ högstadietiden?) läste jag en period allt jag kunde komma över om häxprocesserna i Sverige. Detta att så många kvinnor (och ett par män) miste sina liv på grund av anklagelser som kanske grundades på rädsla, avundsjuka eller bara oginhet. Att barn blev moderlösa på grund att de lockats att fantisera ihop historier om Blåkullafärder och alla vidriga metoder för att få folk att bekänna… (Vet ni vad vattenprovet var?) Därför var det rätt självklart att den här boken skulle locka mig och tigga om att bli hemburen.

Jag älskade verkligen det här! Ja, kanske inte allt oreserverat men med mitt intresse för historia, häxprocesesser och när jag vuxit upp omgiven av släktforskare så blev det här en riktig pärla. Det finns så många människoöden att grubbla över. Kanske är det åldern som gör mig mer intresserad av att fundera över släktingar som varit och deras öden? Denna ofrihet för kvinnor som rådde till inte så många år sen, att blev du gravid så såg du helst till att gifta dig med karln för att slippa skammen i att bli en ogift mor. Det blir en känga till de som tror att kyrkböckernas uppgifter om släktskap är absolut sanning. Som en motpol finns också skammen i att som gift kvinna inte kunna föda de förväntade barnen. Att gång på gång drabbas av missfall kunde förutom den egna sorgen även bli ett bevis i omgivningens ögon på att gud straffade en för ett eller annat.

Ska jag gnälla över något så är det att vissa partier är väl sega och för den som är ointresserad av historia och släktträd är den måhända en rätt långtråkig historia trots människoöden och en viss spretighet men jag kommer att bära med mig det här länge.

Bibliotekskatten och Bokstävlarna är några som också har läst

Read Full Post »

Den blå hertiginnan – Philippa Gregory

Jaquetta St. Pol sägs ha synskhet i släkten. Som ung gifts hon bort med en mäktig man och hamnar i det engelska hovet och intrigerna kring kungatronen, det som så småningom kom att benämnas rosornas krig.

Det var längesedan jag läste någon historisk roman känns det som. Jag slukade de första av Philippa Gregorys böcker som översattes men sedan kom jag av mig lite. Det kanske var en välbehövlig paus för trots att jag storgillar hennes sätt att ge historiska händelser ett chick-littstuk så blir jag irriterad på att det i stora delar är så mycket samma historia en gång till. Förbjuden kärlek, maktkamp, politiska intriger… men samtidigt är det imponerande med hennes sätt att synliggöra vilken begränsad roll kvinnan hade sig tilldelad och hur många ändå lyckades tänja gränserna. För en del slutade försöken till ökad frihet riktigt illa medan andra kunde få stor makt lite i smyg. Och i princip alla har försvunnit in i historiens dimmor.

Jag blir som sagt var lite irriterad på förutsägbarheter (och en o annan icke trovärdig vändning) men på det hela taget ett underhållande tidsfördriv och jag blir sugen på att täta mina luckor när det gäller engelsk historia efter läsningen.

Bibliotekslån

Read Full Post »

Vi tolererar inga förlorare – Britt-Marie Mattsson

Joseph Kennedy och hans fru Rose ville fostra sina nio barn till vinnare och en av sönerna tog plats som USAs president bara 43 år gammal. Men Trots att John F Kennedy och hans Jackie blev betraktade närmast som kungligheter blev det en kort period som avslutades med de historiska skotten i Dallas. Fem år senare sköts hans bror till döds under valkampanjen.

Kennedyklanens uppgång och fall har fascinerat folk och det har skrivits åtskilliga sidor i ämnet innan, jag vet inte om det är därför Britt-Marie Mattsson väljer romanformen eller om det enbart är för att ha friheten att framföra sina egna teorier. För mig känns romanformen mer som en efterkonstruktion eftersom det är få passager som känns litterära snarare än biografiska och faktauppräknande.  Jag hade önskat att hon avstått från romanambitionerna och skrivit en ren faktatext för det känns som en bra introduktion till Kennedyklanen.

Recex från förlaget. Fru E har också läst.

Vi tolererar inga förlorare har nu även kommit i pocket.

Read Full Post »

Evig natt – Michelle Paver

 

1937 ger sig några unga engelsmän iväg på en expedition till spetsbergen. Jack känner sig utanför eftersom hans bakgrund är en annan men älskar samtidigt chansen till ett annat liv än den tillvaro han haft i London. Men expeditionen fölljs av olyckor, en efter en tvingas deltagarna lämna projektet tills Jack är ensam kvar i kylan och mörkret. Eller är han verkligen så ensam som han hade önskat?

Jag är rätt glad att jag inte läste den här boken i vintermörkret (och att jag befinner mig på betryggande avstånd från havet) för annars hade nog sambon varit tvungen att följa med och hålla mig i handen när det var dags att nattfodra djuren. Det är en krypande obehaglig stämning som sprider sig från boksidorna men slutet gjorde mig en aning snopen…

Bibliotekslån.

Andra som läst; Hyllan, Bokhora

Read Full Post »

Brobyggarna – Jan Guilliou

I slutet av artonhundratalet blir tre norska fiskarpojkar föräldralösa när deras far försvinner till havs. De skickas in till stan för att lära sig ett yrke men det hella håller på att sluta som ett nederlag. Dock får de en ny chans från oväntat håll.  En stiftelse bekostar deras utbildning. Som diplomingengjörer förväntas de återvända hem till Norge och genomföra förverkligandet av en  järnväg mellan Oslo och Bergen. Men när bröderna i början av nittonhundratalet tar sin efterlängtade examen är det bara en av dem som verkligen återvänder hem, de andra två flyr av kärleksskäl till helt andra öden.

Det här är en fullständigt typisk Jan Guilliou, Den briljante hjälten som enligt närmast renessansideal behärskar varje område och tvingas utstå prövningar under flera år innan hans stora visioner kan förverkligas eftersom de små människorna i hans omgivning inte har förmåga att se möjligheterna på samma sätt som han. Kärleken som man får vänta på i åratal innan man får den rätta. Den ädle infödingen som har så mycket kunskap att lära ut till den som tar sig tid att lyssna… Förpackat i  en grabbig prosa som har hämtat sin näring ur Hemmingway och otaliga äventyrsböcker för pojkar och i viss mån ur de isländska sagorna (även om det är pojkbokens ton som lyser klarast).

Jag känner att jag har tröttnat nu. OK det är en del i en serie så jag kan inte klaga på att det slutar i ingenstans men personerna är så träiga att jag inte orkar engagera mig i deras öde och emellanåt känns det som författaren haft samma problem när han bara hoppar över  till helt andra saker.   Kanske kommer en del luckor att tätas till i kommande delar men det känns troligare att berättelsen tuffar vidare oavsett skicket på spåret. Kanske ger jag det hela en chans till vid nästa del men jag känner inget överväldigande behov över att genast få veta hur det ska gå.

Rec ex från förlaget.

Read Full Post »

Oskuld och Arsenik – Dorothy L Sayers

Deckarförfattarinnan Harriet Vane står anklagad för giftmord på sin förre älskare. Få tror att hon är oskyldig men en av dem är Lord Peter Wimsey, som dessutom har blivit huvudstupa förälskad i den anklagade.  Han får en chans att rentvå henne men har bara fyra veckor på sig att ta reda på hur det egentligen ligger till.

Till skillnad från de tidigare böckerna i Wimsey-serien kom jag faktiskt ihåg rätt mycket av själva mysteriet men jag har ändå stort utbyte av omläsningen. Det är en märklig mix av förtjusning irritation o svartsjuka när jag läser om den något ensida kärlekshistorien. Förtjusning för att det är medryckande, irritation eftersom karln är påflugen o enträget på ett sätt som verkligen känns föråldrat för mig och svartsjukan? Han är ju MIN ju? (Hur det nu går ihop med irritationen? Vem har påstått att det GÅR ihop?) Dessutom spelar rara miss Climpson en viktig roll även i den här boken.

 

Read Full Post »