Min mamma hade en del Maria Lang i bokhyllan men jag ratade konsekvent de böckerna . Sen kom Langs tre första deckare i en rejäl samlingsvolym som mamma köpte och läste (troligen omläsning) och eftersom jag har en viss svaghet för tjocka böcker och ville vara taktisk nog att ha en bok som inte tog slut direkt fick den där vita, elefantiska utgåvan följa med i packningen när jag åkte ut till mormor någon gång under sommaren. Sen var jag mer eller mindre fast. Maria Langs deckare passar utmärkt till sommarläsning, i strålande sol på en brygga vid havet. Det var inte i Bergslagen men jag kände mig ändå nära intrigen i Mördaren ljuger inte ensam – som också utspelas i sommarsol vid vattnet. Handlingen känns också oväntat modern med tanke på bokens ålder.
Sen köpte jag Langutgåvor när de dök upp på den lokala secondhandbutiken (snorbilligt ety fru Lang var icke i ropet trots återutgivningen) och läste i anarkistisk oordning. Vissa av böckerna har ju inte åldrats med värdighet men det var ändå intressant att läsa dem som nått slags tidsdokument. Maria Lang försökte gärna hålla sitt språk modernt och realistiskt vilket gör att ungdomarnas konversationer i sjutti- åttitalsproduktionen får mig att le lite överssende. Om man ska göra ett försök att analysera varför Maria Langs deckare kom att ingå bland mina ”snuttefiltar” som jag gärna läser om tror jag att vi ska titta på hennes självklara sätt att koppla dem till akademiska världar (alla dessa litterära citat, jag hade kanske inte brytt mig vidare om Karlfeldt om det inte vore för Mörkögda augustinatt) och en välskrivenhet trots sin relativa enkelhet. Även de i den senare produktionen har ändå något som charmar. Ni som läst Lang, har ni tänkt på hennes beskrivningar av hur folk klär sig? Det vore väl nästan ett avhandlingsämne? Jojes skikiga skjorta, Pucks chicka klänningar… och Camilla Martin! Kläderna, som sagt, det borde det skrivas en hel bok om, Rikligt illustrerad förstås.
I den senare produktionen tar Maria Langs alter ego Almi Gran en allt större plats liksom det stora operaintresset. Det sistnämnda hade jag lättare att förlika mig med även om jag kommit att utveckla en viss förståelse även för Almi Gran. Jag tycker att det är väldigt roligt att det nu kommer nyutgåvor (med jättesnygga omslag) men man måste ju vara beredd på att en del mellan de nya pärmarna kan kännas beklagligt dammigt. Ändå: vilka ur dagens deckarflod kommer att leva vidare och läsas om femtio år tro? (Jag lägger nog min röst på Åsa Larsson). Roligt också att det kommit en ny biografi om henne (även om jag har en del invändningar mot den – fast det tar vi i ett eget inlägg när jag väl lyckas komma mig för att skriva om den här).
Några av mina favoriter är; Mördaren ljuger inte ensam, Mörkögda augustinatt, Rosor, kyssar och döden (som ni märker är jag helt klart team Puck) Jag skyller faktiskt delvis på Maria Lang att min inställning att deckare inte var något för mig kom att ändras till en period av deckarslukande.
Det här inlägget är en del av Fiktiviteters Langdag
Maria Lang är också en av mina snuttefiltar, när jag blir sjuk, trött eller ledsen så är det alltid hennes böcker jag återvänder till för tröst. Och jag är också team Puck, alltid!
Jamen ja – alla dessa kläder! Väldigt pittoreskt och ger en bra miljöbeskrivning i Langs fall, eftersom tidsperioderna är en del av miljön! Svårt det där med vem ur dagens deckarskörd som kommer leva kvar….. Nej, jag vet nog inte. Men Åsa Larsson ligger ev. bra till. Tack för trevligt inlägg! /Kriss
Och så måste jag hålla med om det där med språket och det akademiska. Jag kommer skriva om det senare idag, att Maria Lang betytt mycket för att vidga min poesivärld. Det där att hon alltid ansträngde sig för att få språket att kännas tidstypiskt är jag också väldigt svag för och ungdomsjargongen är genomgående rätt kul.
ja, eftersom slanget känns så uråldrigt var hon nog rätt ute när det begav sig? 😉
Jag har också upptäckt Maria Lang! Efter att ha ratad henne i många år…
En god vän som har antikvariat säger att Langböckerna går åt fortare än kvickt och en del kommer aldrig ens in (kanske de trycktes i mindre upplaga?).
Nu går de nog åt. Upplagorna var enorma men folk har troligen slängt?
Jag läste bara en Lang i min ungdom och föll inte direkt för henne. Kanske skulle försöka igen?
Testa Mördaren ljuger inte ensam då, men det kan ju vara så att du är imun 😉
Jag tror ju att det här passar Arina rätt bra egentligen. Lite mysigare deckare med nostalgiromantik? Jo, men visst, eller? Om några deckare, liksom?
Jag älskar beskrivningarna av kläder och funderade lite på att skriva om dem till Langlördagen men det får anstå till en annan gång.
Åh, de litterära citaten ja 🙂 Älskar också dem. Och kläderna. Och Puck. Och… de flesta tidiga böcker av Lang, helt enkelt!
(såg att du länkar till min gamla bloggadress förresten. Har flyttat 🙂 )
jag har nog inte städat bland länkarna på evigheter, ska försöka ta mig samman o göra det vilket år som helst 😉
Förresten har jag också läst biografin och har en hel del invändningar. Skrev om den för ett tag sedan. Det här att hon föll i glömska på 90-talet? Att ingen under 40 kände till henne innan hon blev återutgiven nu och filmatiserad? Men hela den här dagen var ju ett klart motbevis på det!
ja, jag har inte hunnit skriva om biografinmen jag håller med dig