Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Uppväxt’

Dödsbudet

Läste ut Willhem Agrells Dödsbudet igår.  Den bygger på en verklig händelse, en buss sprängdes i London 1996, efteråt förstod inte föräldrar o folk som känt attentatsmannen hur det hade gått till. Hur hade en vanlig irländsk kille kommit i kontakt med IRA och blivit beredd att göra något sådant?  Tyckte bra om den även om karaktärerna var lite grovt tillyxade. Läste kanske lite väl fort så jag tror att jag missade ett och annat men samtidigt är det jag undrar mest över; hur gick det för dem som blev kvar? samtidigt är ju det en helt annan historia. 
Skall bli intressant att se om det går att sälja in den till elever o chvad de i så fall tycker. Kan vara lite orolig för att de uppfattar den som för gammal men å andra sidan är ju frågeställningen om vad som får en människa att välja sida så till den grad att det är ok att ta till terrorhandlingar och att dödsfall bara är ett medel för att föra fram sin sak.
2009-01-15

Read Full Post »

Till slut tog jag mig igenom Maria Ernestams roman. Det gick SÅ trögt i början… bara ett kapitel i sedan orkade jag inte mer o hade det fortsatt så hade jag aldrig orkat läsa ut den. Dock fick jag äntligen lite flyt i läsningen o kunde känna engagemang i Evas historia som rullas upp bit för bit men det är ett rätt långsamt tempo o en hel del omtagningar.   Har för mig att det var samma med debuten ”Caprinha med döden” fast då hade jag lättare att stå ut med det o älskade verkligen boken. Här blir det liksom för mkt av allt. Lite puttriga recept, lite problematiska väninnor, lite skildring av en mor som sviker o kväser sitt barn, lite mord, lite moraliska ställningstagande om det ena eller andra…. Tusen trådar som kunde blivit fantastiska men som jag inte kan ta till mig. Verkar vara tillbaka i mitt grinigaste läsläge igen? 
Själva titeln är ju rätt kryptisk  men får sin (hyfsat makabra) förklaring…
Roligast var,  tyckte jag nästan till slut, att största delen av handlingen utspelar sig i Frillesås. Det är alltid lite spännande med böcker där man inte bara behöver förlita sig på sin fantasi för att föreställa sig miljön.
2009-01-04

Read Full Post »

Oväntat snabbt fick jag bockat av en av böckerna på min ”att läsa-lista”. eftersom jag hade svårt att komma in i den bok jag påbörjat stack jag emellan med nått annat o det fick bli Kahled Hosseinis bok.
Jag vet att många refererar till den som det bästa de läst någonsin och då blir jag ju lite nyfiken men samtidigt skeptisk. jag brukar sällan hålla med om det som kollektivt lyfts till skyarna även om det inte innebär att jag avskyr det. Jag tycker att den är helt ok men av alla lovord hade jag nog väntat mig mer? Det är lite intressant att den utspelar sig i Kabul o jag tror att många med mig känner att man inte vet särskillt mycket om Afganistan kultur eller historia, kanske kan man koppla ihop det med talibaner  och med Sovjets ockupation men  det är långt ifrån säkert. Jag tror att farcinationen inför det okända är en del av den här bokens lockelse. En annan är att den är ett välsnickrat hanntverk. Litteraturvetaren inom mig hoppade ut och la märke till hur snygg illustration till hur man kan bygga upp sin historia den ger. Du har vänskapen, sveket och så vändpunkten när ”hjälten” ställs inför valet att ta ansvar för sina handlingar… Efter en segare början när alla skulle presenteras o plotten ritas upp få får historien fart o flytter på över sidorna men jag är nu en gång svag för vampyrer o inte för människoöden. Kanske därför jag lägger ifrån mig den med en känsla av att den inte motsvarade mina förväntningar – vilket inte betyder att den på något sätt är dålig.

2009-01-04

Read Full Post »

Altså… jag vet inte riktigt vad jag skall tycka…. visst var det vackert bitvis men det kändes grunt och skissartat. Eller så är det mig det är fel på? jag tappade tålamodet o kunde inte engagera mig i Karens långsamma myrsteg mot att inte hänga upp sitt liv på någon annan. Slutet kändes som en påklistrad happy ending, som om författaren inte heller viste hur han skulle ta sig ur det hela. Mest irriterande var att jag kände hur jag tog på mig litteraturvetarögon och började analysera vad jag läste. Misstänker att det är därför jag läser så mycket som kan klassas som slasklitteratur? Den förväntas vara så dålig så då kan jag ge sjutton i att vara kritisk o bara njuta.
 Kanske hade jag fått mer ut av det hela om inte jag själv känt mig grå o less även om vårsolen tinat upp det lite grann…
Känns lite grann som att ha slagit in på en ny stig och väntat sig en vacker väg men sedan upptäcka att den visserligen var trevlig att gå men att man kom tillbaka till samma ställe som man utgick från men kanske är det bedrägligt? Någonstans under min griniga yta ligger orden o bubblar i smyg.

2008-04-28

Read Full Post »

Försöker emellanåt läsa ikapp ”snackisarna” som alla skulle läsa en period även om jag inte hann det just då. Att intresset för Cecilia von Krusenstjernas bok var så enormt tror jag till stor del beror på att folk var ivriga på att få Gyllenhammarskvaller, det är ju en roman och inte en självbiografi men folk förväntar sig snaskiga detaljer iaf. Lite kul med att känna igen vissa platser i Göteborg och dess omnejd som döpts om lite lagom mkt för att man skall känna igen dem iaf om man har lite lokalkännedom.
Egentligen kändes det logiskt att läsa den här efter Gardells bok, även här handlar det till stor del om strävan att vara till lags, att försöka få andra att tycka om en till den grad att man försöker utplåna sig själv i sin strävan att lyckas.

2006-05-27

Read Full Post »

Igår köpte jag Jonas Gardells nya bok, vanligtvis brukar jag inte köpa skönlitteratur förän den kommer i pocket men det här ville jag inte vänta på. Den är ju en fristående fortsättning på ”en komikers uppväxt” och ”ett UFO gör entre” och även om jag inte tillhör Gardells generation så är det tillräckligt nära för att man skall känna igen sig. Oavsett tiden så kan man känna igen sig i skildringen av uppväxtens kkänsla av utanförskap, att inte höra till och kanske i sitt stilla sinne konstatera att man iaf kom lindrigt undan den tid av grymma hierarkier som skoltiden utgör.
”Jenny” känns lite lösare än de andra två, kanske för att den är så mkt mer koncentrerad än de andra två, här är det egentligen bara en historia som berättas, den om vad som egentligen hände Jenny veckan innan skolavslutningen och varför det blev så. Det är stundtals rätt vidriga saker som beskrivs och ändå så lyckas Gardell få det att kännas hoppfullt i slutet. Om livet suger så sug tillbaka….
2006-05-24

Read Full Post »

Att jobba på bibliotek kan ibland leda till att man bär hem böcker man kanske inte hade snubblat över i annat fall. Blänkaren på pärmens insida sammanfattar ”Jenna Jameson föddes som Jenna Massoli 1974 i Las Vegas. Hon är inte bara vår tids mest populära kvinnliga porrstjärna, utan också den mest omtalade genom alla tider” Fast jag måste röra mig i fel kretsar för jag har aldrig hört talas om människan… sett henne? Mkt möjligt men jag har svårt att skilja silikonblondinerna åt…
Iaf blev jag nyfiken på att läsa hennes självbiografi. Läste ju Traci Lords ”Nattens barn” för ett tag sedan och dessutom ”bananflugornas herre” så varför inte fortsätta porrtemat.  Jamesons och Lords skildringar är sins emellan väldigt olika även om de har beröringspunkter. Det är intressant hur de säger att man inte måste vara en trasig människa för att göra porr men båda ger tillbakablickar på uppväxter som gör att man vill backa tiden och trösta den stackars ungen. Men trots missbruksperioder har båda tagit sig helskinnade igenom en branch som verkar tämligen rutten och som nog knäcker många.
Jameson har fått hjälp av Neil Strauss att skriva ihop det hela och jag har svårt för det här mångordiga babblandet sida upp och sida ner.  Ibland känns det väldigt spekulativt men å andra sidan: är det inte sensationslystnad som gör att jag bär hem boken?

2006-04-21

Read Full Post »

« Newer Posts