Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Tyskspråkig litteratur’

”Mannen är socialt och sexuellt en idiot.” Så lyder den första bildtexten i det här albumet och huvudpersonen utgör ett rätt bra exempel på denna tes.

Krister har blivit lämnad av sin flickvän eftersom hon tröttnat på hans svartsjuka och för att få henne tillbaka gör han ett halvhjärtat självmordsförsök. Det funkar inte riktigt som han tänkt sig och för att förtränga sitt misslyckande hänger han på Tore (som han träffat när han pratade homosex på mansgruppen) på bögfest. Både Tore o hans kompis Göran blir rejält förälskade i Krister men han ”är ju inte sån sån där bög” och är tämligen aningslös om vad han ställer till med i de andras känsloliv.

Det här är vansinigt roligt emellanåt. Både hetros och homos skildras som tämligen fördomsfulla och enkelspåriga och det är rejält bett i replikerna.

Jag blev påmind om den när jag läste om Lyrans tyskspråkiga läsutmaning. När jag gick på gymnasiet lånade jag både den här och hans Lysistrate och fnissade som en tok men rodnade rätt bra med. (Nu blir jag inte lika generad, inta av just den här iaf.) Den filmatiserades tydligen 1994 och jag blir lite nyfiken. Nån som sett?

Annonser

Read Full Post »

Den tyskspråkiga litteraturen.. temat för nästa års bok- och biblioteksmässa och mina medbokbloggare gör lista efter lista på vad de läst och vad de tänker läsa…

Själv sitter jag som ett stort frågetecken innan det slår mig att jag har ju en stor favorit bland de tyskspråkiga sedan jag läste ”På västfronten intet nytt” i högstadiet. Från början mest för att imponera på min omgivning men även om jag kanske inte fattade allt då så grep den tag i mig och alla krigsskildringar jag sett efter det mäter jag mot eländet i skyttegravarna. Tröttheten, rädslan, meningslösheten, lervällingen, lössen, råttorna, hungern, hemlängtan, taggtråden, vätan, kamratskapet och döden men också ensamheten i att bara den som varit vid fronten kunde förstå hur fasansfullt det var.
Jag fortsatte raskt med att läsa allt jag kunde komma över av hans produktion och läste in mig på hans biografi för ett skolarbete (märkligt hur mycket gammla skolarbeten man kan minnas tjugo år senare men vara totalt ovetande om var man la ifrån sig bilnycklarna för fem minuter sedan?).
Han hette egentligen Erich Paul Remark, föddes 1898 och fadern var bokbindare. 1916 blev han inkallad och kom i juni 1917 till västfronten där han sedan skadades av granatsplitter redan i juni samma år. När kriget tog slut var han fortfarande kovalecent och han arbetade sedan både som folkskolelärare, gravstensförsäljare (jag måste bara läsa om ”den svarta obilisken” vid tillfälle!) och tidningsredaktör.
Krigskritiken i ”På Västfronten intet nytt” och skildringen av Tysklands sammanbrot efter krigsslutet i ”vägen tillbaka” blev så impopulära att de var bland de böcker som brändes i Nazityskland och 1938 drog man in hans tyska medborgarskap. Han kom senare att bli amerikansk medborgare.

  • På västfronten intet nytt (1929)
  • Vägen tillbaka (1931)
  • Kamrater (1937)
  • Vrakgods (1941)
  • Triumfbågen (1946)
  • Livsgnistan (1952)
  • Tid att älska dags att dö (1954)
  • Den svarta obelisken (1956)
  • Himlen har inga favoriter (1961)
  • Natt i Lissabon (1962)
  • Skuggor i paradiset (1971, postumt)

De fetmarkerade titlarna är de jag läst men det är åtskilliga år sedan, dock minns jag dem med hänförda suckar det skulle vara intressant med en omläsning för att se om jag läser de på samma sätt nu? Tänker speciellt på ”Himlen har inga favoriter” som i grunden är en rätt banal historia om flicka möter racerförare men som jag tyckte var oerhört romantisk och sorglig då. Törs man läsa om eller är det bättre att ha fullständigt osolkade läsminnen av den? Vad säger ni andra? Vilka av de olästa titlarna borde jag se till att läsa? Vilken är din favorit?

(Jag har använt mig av Wikipedia för att kolla upp årtal och titlar, jag hoppas att det har blivit rätt.)

(Efter ett vänligt påpekande har jag nu rättat födelseåret; 1968 är han ju inte född!)

Read Full Post »