Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘serier’

”Mannen är socialt och sexuellt en idiot.” Så lyder den första bildtexten i det här albumet och huvudpersonen utgör ett rätt bra exempel på denna tes.

Krister har blivit lämnad av sin flickvän eftersom hon tröttnat på hans svartsjuka och för att få henne tillbaka gör han ett halvhjärtat självmordsförsök. Det funkar inte riktigt som han tänkt sig och för att förtränga sitt misslyckande hänger han på Tore (som han träffat när han pratade homosex på mansgruppen) på bögfest. Både Tore o hans kompis Göran blir rejält förälskade i Krister men han ”är ju inte sån sån där bög” och är tämligen aningslös om vad han ställer till med i de andras känsloliv.

Det här är vansinigt roligt emellanåt. Både hetros och homos skildras som tämligen fördomsfulla och enkelspåriga och det är rejält bett i replikerna.

Jag blev påmind om den när jag läste om Lyrans tyskspråkiga läsutmaning. När jag gick på gymnasiet lånade jag både den här och hans Lysistrate och fnissade som en tok men rodnade rätt bra med. (Nu blir jag inte lika generad, inta av just den här iaf.) Den filmatiserades tydligen 1994 och jag blir lite nyfiken. Nån som sett?

Read Full Post »

Varken omvärlden, politiken, vädret eller man själv är vad de varit.  I Stockholm finns ungefär lika många snöplogar som på Jamaica* och tiden är ur led. Allt går att marknadsföra med mijöargument, drömvinsten på lotto förblir en dröm och vardagen är rätt jämngrå för de flesta. Ty huset är ditt, och ungarna, och gnället – i evighet*.

Jag är förtjust i parets Bergglins stornästa gubbar, det är många år nu som jag fnissat åt deras speglingar av vardag i dagens Sverige. Någon ser dig när du petar näsan är parets femtonde album, det innehåller både ensidingar och fyrrutesstrippar. Jag tycker inte att allt är fantastiskt men ibland är det så på pricken att jag fnissar resten av dagen och ibland är det bara skönt att känna att man inte är så ensam som man känner sig när man sitter där i vardagslunken. De har öga för de där små detaljerna som kan kännas så absurda och deras stornäsor är rätt sympatiska mitt i all sin ångest och otillräcklighet.

(*Citat från boken)

Read Full Post »