Cirkeln – Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren

Engelsfors, en typisk svensk håla med nedlagt bruk, livaktiga pizzerior och ungdomar som bara längtar bort. Omgiven av skogar som man lätt kan förvilla sig i. Där börjar några av gymnasisterna drömma märkliga drömmar och en kille hittas död inne på skolans toalett. Ryktet säger självmord men alla är inte säkra på att det stämmer. Sex tjejer går närmast robotlikt ut i skogen vid fullmånen och trots att de inte har mycket gemensamt i sin skolvardag måste de nu samarbeta och bekämpa en uråldrig ondska som vaknat.

Cirkeln är en av de där böckerna som fått så oerhört mycket uppmärksamhet att man nästan hunnit tröttna på den långt innan den ens kommit ut men i takt med att lovorden rullade in på bloggar o twitter kände jag att jag inte kunde motstå suget så när den råkade finnas inne vid senaste biblioteksbesöket  fick den följa med hem.

Den är verkligen skriven med bra flyt och jag läste ut den på en dag. Dock har vi nackdelen med att jag känner igen en hel del från annat som de låtit sig inspireras av men det är riktigt bra gjort så jag slutar rätt fort irritera mig på det (och att vissa saker känns stereotypa) och läser ivrigt vidare. En av de stora styrkorna med boken är skildringen av den sociala hackordningen i skolvärden, att var och en får sig en plats tilldelad som man kanske, men bara kanske,  kan ändra efter nio år när gymnasiet tar vid. Även om jag emellanåt känner att jag är lite för gammal för det här så gillar jag, om än inte oreserverat,  och ser fram emot del två (som ska komma ut under våren nästa år). Den har ju dessutom satt lite fart på min läslust igen vilket får ses som ett gott betyg.

(bibliotekslån)

Några andra som läst är Bokstävlarna, Bokgläntan

Read Full Post »

19 minuter – Jodi Picoult

19 minuter är ingen lång tid men ändå kan mycket hända. Sjuttonårige Peter Houghton går en morgon till skolan beväpnad med två pistoler, två gevär och några hemmagjorda bomber. Han dödar nio elever och en lärare, skadar betydligt fler och sprider kaos innan han grips efter nitton minuter. Vad som sedan rullas upp är en berättelse om ett barn som dagligen utsatts för kränkningar och växt upp till en ung man som lärt sig förakta sig själv lika mycket som omgivningen gör. Är det mer synd om Peter än om de föräldrar som mist sina barn, eller mer synd än de elever som överlevt men fått se hela sitt liv ändra riktning? Vi får inblickar i Peters liv men också bland annat hans föräldrars, hans barndomsvän Josies och hennes mor.

Jag har tidigare läst ”Allt för min syster” och ”skulden” och tyckt om hennes sätt att ta upp svåra problem. Inför den här boken gjorde hon research som inbegrep att tala med överlevande från och folk som berörts av dödsskjutningarna i Columbine. Jag sitter med en klump i halsen och minns hur jag själv vantrivdes i skolan utan att vara utsatt för något som låg i närheten av den mobbning som skildras här. Man känner igen hackordningen bland tonåringarna men även föräldrarnas oro för om de gör rätt. Hon är skicklig på att tråckla ihop sin historia och jag gillar hennes persongalleri men mina invändningar är att jag börjar tycka att jag känner igen vilka ”mallar” hon skriver efter. Lite irriterande är det att hon återanvänder två karaktärer – från böcker som inte översatts till svenska – och jag tycker ändå att jag känner igen dem (antagligen för att det finns liknande i de andra böckerna med). Men trots det blir jag ändå djupt berörd av alla livsöden och beundrar hennes förmåga att skriva om komplicerade och svåra frågor. Det är svårt att först tänka att saker är antingen svarta eller vita men Picoult visar att svaret kanske inte är så självklart och enkelt alla gånger. Jag fäste mig nog lite extra vid Peters mamma som är barnmorska och har hjälpt ett otal bebisar till världen (ett par fina förlossningsskildringar finns med) och som kommer till skolan ihop med andra oroliga föräldrar efter skotten bara för att få beskedet att det är hennes son som skjutit.

Read Full Post »