Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘familj’

Klara Zimmergren skriver sin historia om barnlängtan. Om att dels försöka hitta någon presumtiv far som man kan tänka sig att leva med och sedan det där att barnen inte bara blir som det verkar vara för alla i ens omgivning. Om folks ohyffsade frågor o hur självklart det är för folk att rota i barnlösas privatliv. Jag kan känna igen mig bitvis. Efter första barnet tog det lång längtan, väntan o åtskilliga besvikelser innan det där syskonet vi tänkt oss faktiskt blev. Jag kan fortfarande skämmas lite över mitt utbrott när en ytlig bekant, med sin trea i vagn, frågade ”om vi inte skulle ha en till” och jag fräste åt henne att jo, det skulle vi nog gärna o hade inte fostret varit dött när vi kom till utltaljud i v tio så hade jag också haft en bebis. Tack så mkt för frågan. Det var kanske lite to mutch men å andra sidan lårde hon sig nog att det inte är en ofarlig fråga. Sen gick det ju så småningom o då var det lika hemskt att berätta om graviditeten med syskonet och sedan med trean för kompisen som befann sig mitt i ivf-karusellen och gjorde försök efter försök som inte ville lyckas.

Hon skriver fint och det känns väldigt öppenhjärtigt. Jag är glad att få följa hennes resa till att bli förälder.

 

längtan bor

 

Bibliotekslån

 

Read Full Post »

Lex går sista året på gymnasiet och har inte lust eller ork till mer än att ifrågasätta systemet och betygshetsen.  Mammans nye kille är författare och vill hemskt gärna studera henne som varandes en livs levande ungdom och för att driva med honom broderar hon ut en historia. Ett led i en hämnd som börjar leva sitt eget liv.

Jag har svårt för Lex. Hon är egoistisk, navelskådande och inte så vidare älskvärd men när historien tar fart växer hon till sig i mitt tycke och blir mänskligare. Jag har svårt för de här karaktärerna som hela tiden ska analysera sitt eget handlande och sina interaktioner in absurdum fast Lex inte gör minsta för att passa in utan för att belysa det hon ser som orimligt. Mycket klokt diskuteras här Hypen om att alla ska vara entrepenörer (trots att hon själv visar sig ha stor begåvning på området när hon får göra det på sitt eget vis) och alla krav som möter dagens ungdomar… men lite pekoralkänsla får jag tyvärr.

Augustprisbelönad och ja, bra men varken bokbloggarmaffian eller jag är odelat positiv. Jag tycker inte riktigt Lex känns trovärdig, hade hon verkligen hängt i till år tre om hon är så oengagerad tex? Eller är det bara jag som är för gammal?

 

lex bok

Med näsan i en bok har också läst och var betydligt mer positiv

Read Full Post »