Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘2014’

Kristin återvänder till hembygden, som hon i det närmaste undvik de senaste åren, för att göra ett radioreportage om sin släkt och om hästsporten. Besöket sammanfaller med att moderns avelshäst, stamstoet i hela hennes uppfödning ska begravas. Väl där rullar minnen av uppväxten, av svartsjuka och motgångar över henne. Och hon tvingas ifrågasätta om hennes frigörelse från modern är verklig eller bara en illusion skapad av avståndet. En uppväxthistoria, en berättelse om människoöden i en släkt och om hur den svenska hästsporten växer fram.

Redan omslaget gjorde mig sugen på den här boken, som gammal hästtjej är upplägget oemotståndligt och jag känner igen vissa bitar både från egna erfarenheter och från andra hästmänniskors berättelser, och jag känner igen kärleken till hästen. Vissa partier älskar jag men samtidigt har jag så svårt för det här navelskådandet som Kristin ägnar sig åt. Hur hon analyserar allt i förhållande till sig själv och mer spelar en roll än lever ett liv på ett sätt som känns väldigtonårsaktigt för mig. Det är så mycket som ska med och det blir så förbaskat spretigt emellanåt. Det var ju så lovande, hela framväxten av ponnysporten, sporthästar och alla horder av stalltjejer kunde fått så mkt mer plats. Ett tag funderade jag på om det är en fördel eller en nackdel att vara insatt i ämnet. Jag tycker det är lite grunt men kanske tycker man som icke hästbiten (vilket jag är i både bildlig och bokstavlig bemärkelse om det nu inte framgått) att det bara är skittrist? Jag tycker personligen mycket om skildringen av motpolerna land/stad. Hur det blir kulturkrockar mellan landets väderprat (där vädret är av största vikt för företagets fortlevnad) och staden där det bara är en fråga om bekvämlighet o därmed kan kännas omständigt och förlegat. Men som sagt, det spretar!

Jag känner för att stäcka på mig i sågspånsdoften och beordra kortare tyglar och låt inte hästen bara gå och böja lite på nacken utan jobba tills den sätter bakbenen under sig o går i rätt form.

Och slutet? Ja men herregud? Gör om, gör rätt! Det där var bara för fånigt o rumphugget. MEN jag känner att det där med att ta tag i planerna på att börja närma mig hästarna o ridningen igen verkligen måste realiseras för längtan upp i sadeln drabbade mig hårt! Det får kanske sägas vara ett gott betyg trots mitt gnäll?

veterinären

Bibliotekslån

Annonser

Read Full Post »

En man dör av en hjärtinfarkt  på sin egen bakgård i Gahna. När familjen nås av dösdsbudet tvingas de plötsligt tänka tillbaka på allt det som ledde fram till att de nu är rätt splittrade och främmande för varandra och över sin egen historia. Bit för bit får vi pussla ihop vad som fört familjemedlemmarna isär. Hemligheter lyfts fram i ljuset och ett förflutet som de aldrig pratat om kommer ikapp dem.

Jag var lockad av den här boken tidigt men först sedan jag läst ett utdrag ur den i tidskriften karavan blev det av att jag lånade hem den. Det var tur för jag tyckte väldigt mycket om den. Även om jag emellanåt blev irriterad på att karaktärerna kunde vara lite väl självömkande är jag förtrollad av skildringen av deras sorg och deras påtvingade kamp att ta itu med sitt ursprung och alla förväntningar på att prestera. Språket är  bitvis fantastiskt och berättelsen stannar kvar hos mig även sedan jag slagit ihop bokpärmarna

komma-och-ga

 

Bokmania, och Hermia har också läst

Read Full Post »

Lex går sista året på gymnasiet och har inte lust eller ork till mer än att ifrågasätta systemet och betygshetsen.  Mammans nye kille är författare och vill hemskt gärna studera henne som varandes en livs levande ungdom och för att driva med honom broderar hon ut en historia. Ett led i en hämnd som börjar leva sitt eget liv.

Jag har svårt för Lex. Hon är egoistisk, navelskådande och inte så vidare älskvärd men när historien tar fart växer hon till sig i mitt tycke och blir mänskligare. Jag har svårt för de här karaktärerna som hela tiden ska analysera sitt eget handlande och sina interaktioner in absurdum fast Lex inte gör minsta för att passa in utan för att belysa det hon ser som orimligt. Mycket klokt diskuteras här Hypen om att alla ska vara entrepenörer (trots att hon själv visar sig ha stor begåvning på området när hon får göra det på sitt eget vis) och alla krav som möter dagens ungdomar… men lite pekoralkänsla får jag tyvärr.

Augustprisbelönad och ja, bra men varken bokbloggarmaffian eller jag är odelat positiv. Jag tycker inte riktigt Lex känns trovärdig, hade hon verkligen hängt i till år tre om hon är så oengagerad tex? Eller är det bara jag som är för gammal?

 

lex bok

Med näsan i en bok har också läst och var betydligt mer positiv

Read Full Post »

Andra världskriget i England, två kvinnor formar oväntat en stark vänskap och dras in i stora skeenden. Kanske allt för stora? Kvinnliga flygare, spioner och fransk motståndsrörelse och kanske är inget som vi först tror?

Den här boken har det surrats om bland bokbloggarna länge och jag har burit hem den förr men då förblev den oläst. Nu gjorde jag ett nytt försök, började läsa och kunde inte sluta samtidigt som jag inte riktigt ville fortsätta. Allt kanske inte är så trovärdigt men jag köper ändå historien trots brister. Ibland grinar jag och hela tiden sitter jag och önskar att det ska gå väl oavsett om allt pekar på motsatsen. Jag älskar de två huvudkaraktärerna oförbehållsamt och när sista sidan är slut funderar jag på att börja om från början igen.

Kodnamn Verity

Bibliotekslån

Andra som läst: Bibliotekskatten, Enligt O, Tonårsboken

Read Full Post »

Olle gillar inte böcker och att läsa men en ny vikarie i svenska lär ut på ett annorlunda sätt och plötsligt kan han bry sig om vilken ordklass något är. ”Substantiv är ett ord man kan sätta ”jävel” efter” Men det händer annat, mer omtumlande i hans liv. Han träffar Saga och för att kunna prata med henne måste han skriva

Jag har träffat en hel hop av dem, bokhatarna som verkligen inte vill läsa något i bokform så egentligen borde en bokhatares omvändelse tilltala mig men jag har starka invändningar här. Greppet med svärande känns så överanvänt. För mig blir det effektsökeri, och då är jag ändå en person som svär frikostigare än en småbarnsmorsa kanske borde (ety små grytor har också öron), Känslan är att författaren skulle tänkt mer på ”kill your darlings” och använt det med måtta.

Svärandet tar fokus från själva bokhatandet och från den spirande kärlekshistoria som är bokens styrka enligt mig men kanske finns det en och annan ovillig läsare som kan lockas av greppet. Det blir lite för mycket sedelärande historia för min del men så tillhör jag ju inte målgruppen. Det finns en hel del att diskutera här, trots att det är en tunn bok,  om man inte störs av svordommarna.

Recex från förlaget.

Read Full Post »

Peppen inför att Donna Tartt skulle släppa ny roman har varit skyhög bland bokbloggarmaffian Jag tillhör inte dem som har Den hemliga historian som min bibel även om jag läst o gillat men jag måste ända kasta mig över Steglitsan när den dök upp på bibliotekets nyhetshylla. Trots fjortondagarslån och tegelsten är en mindre bra kombination.

Theo är en ung pojke när han råkar ut för en explosion på ett konstmuseum , en  händelse som berövar honom hans mor och för hans liv i helt andra riktningar än vad han trott innan. Åratal senare sitter han panikslagen och paranoid på ett hotell I Amsterdam, utan pass, och tänker tillbaka på allt som började den där dagen då han för första gången såg Steglitsan.

Det har tagit löjligt lång tid att skriva den här recensionen.  Jag tycker om hennes språk och historien men inte utan invändningar.  Jag ämnar nu svära som en borstbindare mitt i bokbloggarnas kyrka; Theo är en självupptagen  typ, alla de andra blir bara platta bifigurer i hans universum. Mamman blir en avgud, kompisen en karikatyr av den ryske skurken, vännen Hobie en förstående om än excentrisk  herre enligt formulär ett A . Ibland kliar det i skinnet av obehag… och så är hon tjatig och gör omtagningar i det oändliga… Jag borde avsky? I alla fall om man ser till det jag radat upp – men det gör jag inte, hon är en skicklig författare, jag engagerar mig djupt trots min avsky och vissa partier är svindlande vackra och stannar kvar. Jag vill också bo hos Hobie och saliverar vid tanken på att vandra runt i hans butik. Jag älskar men inte oreserverat.

bibliotekslån

Read Full Post »

Boknördslogik

Eftersom jag sorterat om en bokhylla o hittat högar av olästa böcker o eftersom jag knappt läst annat än frökataloger de senaste dagarna tar man till boknördens bot mot alla problem (utom möjligen de av ekonomisk art) jag klickade hem lite böcker… Fick först en leveranstid på över tio dagar (varpå jag gick i taket) men upptäckte sedan att en av de som legat i varukorgen sen innan jul (ja, självklart plockar jag ner böcker i korgen i veckor innan det blir beställning av, gör inte alla så?) blivit restad och nu är den avbeställd med förhoppning att böckerna ska hitta hem till mig redan nästa vecka – som nått slags tröst för vardagsslitets återtåg. (Att det med största sannorlikhet även innebär minskad lästid till mitt förfogande skall vi inte ta upp – krångla inte till saker med logik här!)

Read Full Post »

« Newer Posts