Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Läsa för barnen’ Category

Man brukar ju lite generellt måla upp att killar antingen är intresserade av sport eller läsning men nu drar Andre Pops igång ett projekt kallat Läslandslaget för att försöka vända trenden med att föräldrar inte läser för sina barn i samma omfattning som förr och de följder han tycker sig se. Aftonbladet skriver;

 Alla som antar utmaningen att varje dag i sommar läsa en stund för sina, eller andras, barn platsar i Läslandslaget, säger trebarnspappan Pops som ser med oroliga ögon på utvecklingen.

Kanske är allt en smart reklamkupp för hans kommande bok men det vill jag inte tro, och jag är i så fall beredd på att förlåta det Om det kan ge lite extra flexande av läsmusklerna. Jag tror att det viktigaste är att få läsande förebilder. Att se sin förälder uppslukad av en bok är på ett sätt den bästa reklam man kan ge läsandet. Då visar man för barnen att det här med läsning är viktigt och inte bara något man påstår är viktigt.

Det är kanske inte konstigt att jag blev en storläsare. Mamma läste jämt om hon hade en stund över. Hon köpte böcker åt mig till födelsedagar och jular, vi gick regelbundet till biblioteket och hon läste högt för mig. Min pappa kanske inte var så mycket till förebild för min del men detta att han också läste, även om det var tidningar och fackböcker mer än romaner gjorde att det där med att lägga sig o läsa blev en lika självklar rutin som tandborstningen.

Visst är det svårt att hitta tiden ibland men det när ett skönt sätt att varva ner ihop och man får rika tillfällen att påminnas hur mycket som rör sig i barnatankar emellanåt. Visst kan jag bli lite less på att läsa om dinosaurier (köttgänget för många gånger på raken) för sjuåringen och lite ledsnar man på Bockarna Bruse på badhuset efter att ha läst den minst en gång om dagen sedan julafton för treåringen men hej, det är mysigt o rätt som det är är både de o lillasyrran för stora för att vilja ha några sagor lästa så det gäller att passa på

Annonser

Read Full Post »

Det där med vintermörker, overalltvång, julstök och evighetslånga julbord kan vara rätt obegripligt är man är liten. Eddie får baka pepparkakor, klä granen, vänta på tomten och få paket i den här ljuvliga juliga historia. Även om den kanske mest är tänkt för barn runt tvåårsåldern så funkar den fint för alla mina tjejer (0-6 år). Jag har fått läsa den i snitt två gånger om dagen sedan jag fick hem den och hade ungarna fått bestämma hade det blivit fler (men det finns gränser för hur många gånger på rad en moder pallar att läsa samma historia även när den är bra). Illustrationerna är fulla med julstämming och nya detaljer att upptäcka.

Kort sagt en liten pärla som kommer att bli en julklassiker för de yngsta. Har du en liten knatte i din närhet så löp och köp. Vänta helst inte till julafton heller för det passar bra att läsa den som förberedelse för julfirandet. Varning dock för att du själv kommer att tröttna lite på den innan jul.

Omslagsbild: Eddie och julen

Eget inköp

Read Full Post »

image

Vi testläser Eddie o julen (Bjärbo) här hemma nu. Samtliga damer i familjen gillar den.

Read Full Post »

Så här i juletid vill jag lyfta några småbarnsböcker somjag ser som moderna klassiker. Kanske ett julklappstips?

Knacka på – Anna-Clara Tidholm

Alla barn borde äga minst ett exemplar av den här boken! Jag säger minst ett eftersom en del telingar tar det här med bokslukande mycket bokstavligt (och jag drömmer om en utgåva i stadig kartong som tål ruffa tag!). Det är enkel historia och barnet uppmuntras att bli delaktigt genom att knacka på de olika dörrarna. Något som brukar vara mycket uppskattat. (men bli inte förvånat om barnet sedan knackar på dörrar i ALLA böcker..) Det är klara fina färger och bilderna har en mängd detaljer som man kan samtala runt. Även ett äldre barn kan uppskatta den eftersom det kan vara lagom mycket text att läsa själv och då är det ju synd om den är allt för söndertuggad.

Knacka på!

 

Bäbis lessen- Ann Forslind

En enkel historia med stor igenkänningsfaktor. Den ledsna lilla bebisen vill varken äta, leka eller dricka – bara kramas. Min mellantjej fick den som tvååring och sedan läste vi den minst två gånger om dagen det närmaste året även om hon nog kunde den utantill efter en vecka. Det finns en hel serie Bäbisböcker och lär vi läst Bäbis arg såg det ut så här hemma

Bäbis lessen

Vem bestämmer – Stina Wirsen

Belyser den stora dramatiken i vardagen. Vem bestämmer egentligen när det är läggdags? Hur arg är det ok att bli på varandra som barn o förälder? Och vikten av att bli sams igen efter bråken.  Det är lätt för både stora och små att känna igen sig och ger fina tillfällen att prata om egna konflikter. Hela serien med Vem- böcker tar upp stora känslor och problem på fint sätt tycker jag.

Vem bestämmer?

Read Full Post »

Fientligt övertagande

image

Min bok har fallit i händerna på en tvättäkta bokslukare. Hon vill ta av omslaget för det prasslar så fint. Ska försöka få den tillbaka för den var intressant även när fyra blivit fem…. Men att dela med sig av sina böcker är början till barnens bokglädje.

Read Full Post »

Har läst andra delen av Widmarks monsterakademiböcker (Det gäller att böja i tid osv – klart att barnet ska bli monsterdiggare) högt för sexåringen de senaste kvällarna. Efter att först inte vilja lyssna för att det var tråkigt med bara gråa (svartvita) bilder kom hon ihåg att hon nog gillade Nelly Rapp i alla fall. Vi läste del ett i februari tror jag så det är ju ett tag sedan. Det blir lite läskigt ibland men bara lagom mycket i hennes smak. Så här tyckte hon när vi läst klart; Den var jättekult! Hon fick sin första pärla å han åt inte hundar. Han bara morrade åt dom.

Jag är mycket förtjust den här serien och även i Christina Alvners illustrationer till den. Barnet har redan beordrat att vi måste läsa nästa bok också.

Bibliotekslån

Read Full Post »

Skrev ett surt inlägg om #tintingate förra veckan. Sedan visade det sig att informationen i artikeln jag länkade till var långt ifrån komplett. Tintin skulle ”bara” rensas ut från ungdomsavdelningen o finnas tillgänglig i serieteket i samma hus och efter den mediestorm som blev backade man och ska behålla Tintin även på ungdomsavdelningen.

Vad jag främst vände mig mot var inte det faktum att man ville ta bort böcker, jag har själv gallrat mängder av böcker. En del riktigt bra (o en del med mycket mindre saknad) men jag hävdar fortfarande att det är en farlig väg att rensa ut böcker på grund av misshagligt innehåll. .  Jag kan förstå om man väljer att inte ha ”Tintin i Kongo” framme på ungdomsavdelningen men då ska det också finnas tid och beredskap för att ta diskussionen om varför man måste gå till en annan avdelning om man vill läsa den.

Det som behövs är möjligheten att samtala om det lästa. Tillgängliga vuxna att bolla tankar med är tyvärr en bristvara för många barn och ungdomar. Med organisationer som ständigt slimmats ner för att bli kostnadseffektiva finns det ont om vuxna med tid att lyssna och engagera sig. Ett skolbibliotek med utbildad bibliotekarie som inte måste ägna all sin tid åt administration och polisarbete kan ge helt andra öppningar till samtal kring litteraturen.  Att lära sig avkoda bokstäver i en text är långt ifrån det samma som att reflektera kring det lästa

Det finns också en tendens att sätta för stort fokus på kvaliteten hos texten när det gäller det lästa under skoltid. Ja, skolan bör kanske ge exempel på texter med stor litterär kvallitet men för en som är ovan vid läsning och att reflektera över det lästa blir det lätt bara ett tråkigt tvång. En kille som är stolt över att  trots  sina problem med dyslexi ha läst en hel bok vill inte mötas av förakt för att ”Bill och Ben” inte är riktigt litteratur och därför inte räknas. Ett sådant bemötande kan lätt ta död på läslusten totalt.  Jag skulle önska att läraren i den situationen kan se prestationen i en utläst bok och uppmuntra eleven.  Vad var det som lockade?  Hur kan man hitta nya utmaningar till eleven utan att knäcka lusten till läsning?  Det är tidskrävande arbete och kräver samtal kring det lästa men då kan man kanske undvika att läsning bara blir en plåga.

Enligt O har skrivit ett fint inlägg om högläsning. Jag förespråkar verkligen att fortsätta med högläsning även sedan barnen lärt sig läsa, det kan ge tillgång till så mycket mer komplicerade texter än hen kan klara som nybörjarläsare för att inte tala om mysfaktorn. Det är lyxigt att någon tar sig tiden att läsa högt och man får en möjlighet att prata om det lästa.

Alla kanske inte blir läsare. Några kanske hellre blir lyssnare, några vill se filmen och ytterligare andra vill hellre lyssna på musik. Men om vi läser för våra barn o försöker låta dem ha kvar en lust för läsning som inte  bara förknippas med plikt så har vi gett dem nycklar till språket  och har du makt över språket ökar även din egen makt.

Read Full Post »

Older Posts »