Det här är en fristående fortsättning på Yarden som jag läste för ett tag sedan och tyckte mycket om. Därför hade jag rejält höga förväntningar som jag tyvärr inte tyckte infriades. Språket är fortfarande väldigt vackert och ämnet med utanförskap och identitet kontra klass är lika angeläget men den förmår inte gripa tag i mig på samma sätt. I vissa partier känns det som jag sveps med men allt för ofta upplever jag det som oändliga omtagningar som inte leder någonstans. Underligt att kärleken kan vara långt mindre engagerande än nöden? Det finns bitar jag verkligen älskar men jag tycker att helheten inte känns lika självklar som i Yarden.
Recex från förlaget.
Både Bokmania och Världen enligt Audrey Fenn har läst och gillat medan Böcker etc tycker mer som jag.
Marias bokliv 
Tack för i går!