Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2011

En brevbärare missar sin postrunda och väskan råkar gömmas undan på vinden under slutet av andra världskriget. 1992 kommer den till rätta och posten delas ut. En av dem som får ett brev som varit på avvägar är Edie Burchills mamma. Trots förnekande om att det skulle vara något viktigt visar det sig att brevet kanske kunde ha ändrat den riktning mammans liv tog och Edie får veta hemligheter om sin mors förflutna som hon aldrig anat.  Hon får också veta om kopplingen till Midelhurst Castle, som nu är en sliten skugga av sina glansdagars herresäte, och till systrarna Blythe, döttrar till den berömde författaren Raymond Blythe.

Bitvis blir jag lite irriterad för att Morton så tydligt använder precis samma ingredienser varje gång hon skriver en roman. Äldre dam (damer) med hemligheter som burits sen ungdomen utan att yppas. Gods i förfall med privilligerade men missnöjda döttrar.  Den mystiska sagoförfattaren /författarinnan. Kärlek med förhinder, hemligheter från det förflutna som tillslut når dagsljuset och gärna minst en matsked galenskap.  Men ändå är jag fast redan efter några sidor. Jag tror att jag anar vad som hänt medan Morton pusslar ihop det förflutna med nutiden för sina karaktärer men jag genomskådar henne inte helt utan slutet innebär en o annan överaskning  och jag är SÅ förälskad i det sjabbiga engelska herresätet.

Kate Morton har kommits att förknippas med kravlös mysläsning för mig och jag tror att det var ett misstag att läsa den här så tätt efter dimmornas lek. Hade jag inte läst dem så nära varandra i tid hade jag säkert inte reagerat lika starkt på likheterna och älskat istället för bara gillat för det är en underhållande historia som gjorde sig bra att läsa på trappan i vårsolen.

Tycker däremot inte om det svenska omslaget, jag tror det avskräcker mer än lockar? De engelska omslagen är så mkt snyggare

 jämfört med 

Recex från förlaget

andra som läst;

Boktoka

Fiktiviteter

Annonser

Read Full Post »

Skulle behöva lite mer timmar på dygnet, hinner inte med mina bokhögar med allt annat som ska göras o när jag väl öppnar en bok är klockan så mycket att jag bara orkar några sidor innan jag slocknar. Läser ljuvliga ”jag tror att jag älskar dig” och får både trevliga och mindre trevliga flashbacks till mina tidiga tonår. Har börjat på två andra lovande böcker men jag kan inte läsa splittrat när jag inte hinner läsa mer än jag gör så jag försöker hålla mig till en.

Men bokhögarna fyller på sig. Hämtade ut ett traderaköpt ex av Stephen Kings ”It” bland annat. Blev sugen på att läsa om direkt men så var det detta med tid. Får prioritera recex o bibliotekslån ett tag till.

Read Full Post »

Jag upptäckte Stefan Sundström och hans musik nån gång i skarven mellan gymnasiet och universitetsstudier och han har hängt med sen dess.  många av hans texter sitter som berget. Komposten och dess kretslopp dyker rätt tidigt upp som metafor i texterna, lika så ICAs köttdisk med sitt ”ihjältorterade kött” och därför känns det inte ologiskt att han nu presenterar sina idéer och förslag på hur man kan producera mer av sin egen mat och inte bara vara en passiv konsument.

Själv började han sin odlingkarriär när han fått sitt första barn och har han samlat lite goda råd om vad som fungerat för honom i tillvägagångssätt och tips på vad som är enkelt att börja odla. Det handlar en hel del om tillvaratagande av maten och även varsitt kapitel om höns och får.  Han vågar ta upp en beskrivning av slakt i djurkapitlen, till och med en bild på tuppnackning , men beskrivningarna är lite luddiga. Inte för att slakt är något man bör göra utifrån en bok utan man bör lära sig av någon som kan men jag hade önskat lite tydligare markering om att det (för alla djurslag) handlar om bedövning följt av avblodning.

Något som gäller för hela boken är att det är lite snuttifiering. Han berättar lite om odlingar, djur o tillagning men det mesta får man lära sig ur andra böcker eller helt enkelt genom att pröva. Jag tror att det här mer är tänkt som en intresseväckare och motivator än en egentlig handbok i självhushållning.

Bildmaterialet är fantastiskt och entusiasmen smittande. Jag har läst om det mesta i andra sammanhang eftersom jag intresserat mig för självhushållning i flera år men det är intressant att läsa hur folk får det att fungera (själv är jag en mes som har höns som kostar mer i mat än vad de producerar) även om han skriver att för honom är självförsörjningen mer ett hobbyprojekt sedan hans musikkarriär tog fart. Det jag tyckte var intressantast var kapitlet om att odla tobak o tillverka sitt eget snus. Detta fast jag varken röker eller snusar men jag är en sucker för det här med att tillvarata kunskap som riskerar att falla i glömska

(Bibliotekslån)

Read Full Post »

Knappt hemkommna från sina äventyr på Dartmoor får Russel och Holmes en oväntad besökare. Mannen de lärt känna som Ali faller avsvimmad i deras armar strax efter att han knackat på hos dem. Han ber dem hjälpa hans bror och de beger sig till godset Justice Hall för att försöka bistå den motvillige godsägaren. De kommer hemligheter på spåren, svek i det förflutna som kostat en ung man livet och en trolös släkting som fortfarande har siktet inställt på att ärva titeln.

Det här är en av mina favoriter i Russelserien tror jag. Dels för den sorgliga historien om unge Gabriels öden och dels för att det innehåller ett sånt där uråldrigt engelskt herresäte som inte kan undgå att kittla ens fantasi.

Read Full Post »

Till stadsläkarens uppgifter i 1880-talets Uppsala hör att utföra besiktning av de kvinnor som är kända prostituerade. Som stadsläkarens assistent får huvudpersonen Stig Ekeberg ta över detta uppdrag och långsamt känner han hur hans tillvaro blir allt mer meningslös. Han blir lämnad med det prestigelösa skitjobbet och möjligheterna till avancemang är sämre än han räknat med. Med frun kan han inte tala om sitt arbete, för inte kan man tala med anständiga kvinnor om sådant. Sakta känner han tomheten sluka honom när en dag en av flickorna ber honom om hjälp och han finner sig plötsligt vara personligt engagerad i hennes situation och beredd att gå längre än han borde för att hjälpa.

Det tog ett tag för mig att komma in i boken, även om jag genast älskade språket, men sedan var jag totalt fast på ett sätt som det nog var längesedan jag var. Doktorn själv är en feg träbock men ändå engagerar hans öde mig och den unga Sara Kristina som mest av en slump hamnar hos en bordellmamma när hon kommer till stan irriterar mig samtidigt som jag vill ta hand om henne. Över huvudtaget är det mycket i den här boken som irriterar och skaver i mina tankar. Den stadsreglerade prostitutionen pågår samtidigt som man inte talar om att sådant förekommer och vilka valmöjligheter eller brist på valmöjligheter har de kvinnor som hamnar där. Sen läser jag om abortalternativen, att försöka hemma med hjälp av en trådgalge, sätta i sig så många (forsforhaltiga) tändstickshuvuden som möjligt och hoppas att inte förgiftas på kuppen eller besöka en illigal abortör som med lite tur har en aning om vad han håller på med. Kort sagt utsätta sig för livsfara vilket alternativ man än väljer.  Jag läser om allt detta och i samma veva kommer en debattartikel som tycker att fri abort inte ska vara en rättighet för alla kvinnor i Sverige.

(lånebok från biblioteket)

Några andra som också läst;

FiktiviteterButter tar ordet,

Read Full Post »

Mina bokhögar växer okontrollerat och jag försöker hitta nån balans mellan lustläsning och måsteläsning för det finns ju en bunt med biblioteksböcker som ska vara lästa för att kön väntar och recex som vill ha lite uppmärksamhet innan de går ur tryck. Jag har visserligen plockat hem dem allihopa o vill läsa men bara inte just nu.

Sen är det svårt när man har sånna godbitar liggande på vänt att veta var man ska börja, jag kan bli lite blockerad så vad gör man? Går till biblioteket och lånar några till, köper ett par fantastiska pärlor på bokreans slutspurt och ser till att högarna växer till sig. Är man abibliofob så är man.

Read Full Post »

En dag upptäcker den lilla elefanten Pomelo att han blivit större än maskrosen och större än myrorna. Det sätter igång en massa funderingar kring det här med växande och vad det innebär att bli större. Allt är inte odelat positivt. Saker som man gillat att göra måste man sluta med och det är ju tråkigt. Å andra sidan är man stor nog för andra nöjen.
Det känns rätt bra att läsa den här boken för femåringen som växer så det knakar både vad gäller kropp, tankar och kunnande men som även behöver få vara liten och behövande ibland och inte bara stor och duktig. Och det är både mysigt o viktigt att fundera hur insidan vet hur mycket utsidan växer och andra stora frågor.  Men jag undrar om det inte är lite  lättare att ta till sig det hela om man tidigare har läst de andra böckerna om Pomelo? Jag gillar Benjamin Chauds illustrationer som samspelar fint med texten. Femåringen är just nu gladast över att Pomelo är rooooooooosa och tycker mycket om sidan där han oroar sig för att olika delar ska växa olika fort men jag tror att det här kommer att bli en bra bok att växa med ocå återvända till.

Omslagsbild: Pomelo blir stor

(recex från förlaget.)

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »