Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2010

Eva Ibbotson har gått bort

Läser på Bokhora att författaren Eva Ibbotson har gått bort vid 85 års ålder. Även om jag skyller en stor del av min besatthet av vampyrer på Inger Edelfeldt så är det Ibbotson sov varit med och lagt grunden. Slukade hennes böcker en gång i tiden och gillade hennes humoristiska historier med trollkarlar, häxor och spöken som var lagom läskiga. Tyvärr verkar det vara svårt att sälja in henne till dagens barn, de har inte riktigt tålamod med hennes stil. Det kanske kan vara ett tips till er lärare med yngre årskurser där ute att pröva en Ibotsson som högläsnigsbok? Med högläsning och tillfälle att diskutera saker man inte hänger med på kan vi kanske sälja in hennes böcker?

Mina personliga favoriter är Den stora spökräddningen där pojken Rick skall hjälpa till att skapa ett spökreservat för alla stackare Engelska spöken som blir hemlösa när deras slott byggs om till hotell (det finns vampyrer där med) och Häxtävlingen där trollkarlen ordnar en tävling för att hitta en lämplig fru.  Hemligheten på perrong tretton har J K Rowling, Harry Potters skapare, garanterat läst ett par gånger och låtit sig inspirerats (omedvetet eller medvetet tänker jag inte spekulera i här)

(Dessutom är det ju lite hoppfullt att hon var 50 när hon började publicera sig, det är inte för sent att debutera än…)

Tack för dina böcker Eva!

Annonser

Read Full Post »

Från den lilla byn Naccos uppe i Anderna har tre människor försvunnit. Korpral Lituma skickas dit för att utreda saken. Till hjälp har han assistenten Tomasito, som ältar sin förlupna förälskelse och de svårigheter denna satt honom i. Människorna i byn är fattiga, vidskepliga och oroade av gerillans framfart och människornas historia flätas ihop i Litumas sökande efter sanningen.

Jag tyckte om skildringarna av Peru, har alldeles för dålig koll på landets historia kände jag.  Våldsskildringarna är så sakliga att det blir dubbelt så otäckt men jag har svårt för ”pladdrigheten” och ibland går historierna ihop så att jag inte riktigt fattar vem som säger vad, lite som personer som pratar i munnen på varandra och byter ämne hur som helst. Bitvis är det glimrande och i de partierna förstår jag precis varför han funnits med i Nobeldiskussionerna ett bra tag men varför de väljer att ge honom det nu känns ju som en medalj för lång o trogen tjänst. Ibland är den där bullriga grabbigheten oerhört tröttande. Jag var oerhört skeptisk till honom innan så jag blev positivt överraskad men jag vet inte om jag är så sugen på att läsa mer, tycker hittillss bättre om hans ”rival” Gabriel García Márquez. Köpte ”den stygga flickans rackartyg” men den får nog ligga till sig här i bokhögarna. Det tog över en vecka att få den så Nobelsuget hann släppa.

Bokomslag för Döden i Anderna

Read Full Post »

I ett framtida, men inte allt för avlägset, USA går ett militärt medicinskt experiment snett. Ett virus från den Bolivianska djungeln kan förvandla människor till supersnabba mördarmaskiner om det inte tar kål på dem direkt. Bland försökspersonerna finns även en sexårig flicka, hon har fått en förfinad variant av viruset och istället för blodtörst får hon ovanliga förmågor och ett mycket långsamt åldrande. Men de infekterade är svåra att kontrollera och gör en blodig och kaotisk utbrytning.  De som skulle bekämpa terroristceller slår nu istället ut stora delar av befolkningen och militärens försök att hejda spridningen utplånar hela städer. I förvirringen utlöser man även atombomber så överlevare får tampas med strålskador.

90 år senare ser USA väldigt annorlunda ut mot vad det gjorde vid virusets utbrott. Se flesta städer ligger i ruiner, motorvägarna är fulla med bilvrak som blivit stående efter att bensinen tagit slut när människor flytt undan faran. De som överlevt lever i ständig skräck för virusbärarnas blodlust och smittan, man vet inte om de är de sista överlevarna eller om det finns fler, man har inte en aning om vad som hänt med världen utanför.

Jag blev lite sugen på den här boken efter att ha läst om den  bland olika bloggar, hos Bokstävlarna och hennes vampyrsommar bland annat, och beställde den på biblioteket. När jag fick den funderade jag på hur sjutton jag skulle få läst 766 sidor på engelska fort nog för att inte behöva lämna tillbaka den oläst. Det visade sig inte vara något problem eftersom jag fastnade totalt och hetsläste den så gott det nu går i ett liv som inkluderar småbarn. Jag tyckte om hans språk och det bidrog till ett bra flyt i läsningen, det svåraste var att läsa biten om flickans uppväxt, den och ett par andra bitar gjorde extra ont i mammahjärtat. Det känns lite märkligt att en dystopi på över sjuhundra sidor skall vara det som behövs för att sätta fart på läslusten men tydligen var den helt rätt just nu. Vampyrinslaget gör kanske sitt till även om det är långt ifrån både Meyer och Stooker. Men det är ändå människorna och dess inbördes relationer och de val de tvingas göra som är det intressanta.

Tyvärr tyckte jag att den blev mindre fantastisk och mer uppenbar på slutet (svårt att säga mer utan att säga för mycket om handlingen). Inte så att det är ett dåligt slut. Bara det att det börjar kännas mer som att jag läst storyn förr och jag blir lite tveksam till om han kommer att kunna skriva två lika fantastiska böcker till (The Passage är nämligen första delen i en planerad triologi) utan att bli förutsägbar istället för att trollbinda mig lika starkt som han gjort under de första sexhundra sidorna.  Jag önskar att det skall bli lite som med Hungerspelen, där kände jag inget behov av en fortsättning efter del ett men när del två kom älskade jag den och har ivrigt väntat på den avslutande delen. Min förhoppning är att vissa saker skall få lite bättre förklaringar i kommande delar för jag funderar en hel del på vad som egentligen hände i Bolivias djungler.

Förresten: Jag undrar om det är någon mer än jag som irriterat sig lite på att (nu generaliserar jag) kvinnorna är berättare, lärare, den som råkar ut för saker snarare än att styra vad som sker med henne. Medan männen är ingenjörer och intiativtagare till förändringar? Att både den tuffa kvinnan och den nördige mannen (fortfarande) är avvikare i samhället? Det var inget som störde mig under läsning men mina funderingar runt det här lämnar en lite unken känsla så här efteråt…

Bortsett från mitt gnäll på slutet så tyckte jag att den gav mig en fantastisk upplevelse och väldigt mycket att fundera över (bortsett från vilken tur det är att konservburken uppfunnits, vad skulle annars alla post Apokalyps-karaktärer livnära sig på?). Han lyckas göra det trovärdigt med, vilket inte kan vara helt enkelt.

Läs för sjutton!

Omslaget är ju SÅ snyggt och så rätt…

Read Full Post »

Sjukt bra…

Vi var på barnmotagningen för att kolla upp yngstas hosta (var bara att vänta ut förkylningen) men den ömma modern hittade en hylla i väntrummet med böcker som de skänkte bort. Mest deckare och en hel del som jag redan läst men jag adopterade en bok: ”Älvorna i Dunderry” av Deborah Smith. Nån som läst?
Ett fint initiativ tyckte jag.
För övrigt har jag läst ut ”The Passage”, håller den för en av årets höjdare även om en del småsaker börjat irritera mig i efterhand… Skall försöka få upp lite om den här under veckan

Read Full Post »

hetsläsning

jag har inte tid att blogga ju, måste läsa The passage
halvvägs nu och den är fortfarande bra men otäck! Finns en hel del man skulle vilja prata om där…

Read Full Post »

prägling…

Bad fyraåringen räcka mig en småbarnsbok till systern eftersom hon satt med en hög biblioteksböcker. ”inte än, jag måste pipa dom först!” säger hon och drar fingret över streckkoden, säger pip och lägger över boken i en ny hög. ”Jaha, jobbar du på bibliotek?” frågade jagförsiktigt. Svar; ””ja”

Så nu sitter den här bibliotekariemorsan och myser av stolthet.

Har förresten börjat på ”the passage” nu, det gjorde ont i mammahjärtat att läsa det första kapitlet men det här verkar BRA!. Skall den här tegelstenen bli det som får upp mig ur lässvackan?

 

Read Full Post »

Varför?

Varför frågas det ofta här hemma, fyraåringen vill veta allt och frågar tills hon blir nöjd med svaret eller tills den utfrågade storknar (gissa vad som i regel inträffar först?) Så vi har börjat läsa lite faktaböcker. Men det är svårt att hitta rätt nivå för så små barn. Därför tycker jag att Wahlströms nya faktaserie verkar lovande, visserligen är mycket fortfarande för svårt för henne men det är korta texter och ger en bra bakgrund för oss vuxna när vi skall försöka svara på störtfloden av frågor.  Jag tror att de kan fungera bättre om något år och man skall inte göra misstaget att läsa för många av frågorna och svaren på raken. Båda böckerna är gjorda av  Jan Jäger och Bernt Sundsten.

Min största invändning just nu är att bilderna känns så trista, de är tekniskt välgjorda teckningar men de känns själlösa. Platta helt enkelt.

Varför har katten morrhår innehåller 22 frågor och svar om katter. För mig var det väl inte direkt några nyheter eftersom jag en period plöjde alla böcker om katter jag kunde komma över. Vi har inte läst så mycket i den ännu eftersom fyraåringen är mer intresserad av kroppen just nu. Däremot gillar (snart-)ettåringen att titta på kattbilderna i den.

Varför är blodet rött handlar om hur kroppen fungerar och visserligen är en del svar alldeles för komplicerade för att fyraåringen skall hänga med på förklaringen men de ger oss föräldrar en chans att försöka omformulera det till en begriplig förklaring istället för det trista ”det vet jag inte” (ett svar som barn i varför-åldern ofta vägrar acceptera).

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »