Som barn blir Grace anfallen av den lokala vargflocken men räddas av en gulögd varg. Hon och vargen skapar ett särskillt band emellan sig och efter den dagen studerar hon vargarna i jakt på sin varg. Varje kylig vinter finns han där i skogsbrynet och iaktar henne och på sommaren är han försvunnen.
Sex år efter attacken på Grace dödas en jämnårig pojke av vargarna. Folket på orten blir upprörda och med den döda pojkens far i spetsen höjs röster för att skjuta vargar. Nu är det Graces tur att försöka rädda livet på vargen. Så dyker Sam upp utanför hennes ytterdörr, Sam med de gula ögonen och Grace VET att detta är hennes varg. Kärleken dem emellan är självklar men det finns ett hinder. Sam förvandlas till varg när temperaturen sjunker och redan nu får han kämpa för att förbli människa så att han kan vara tillsammans med Grace.
Bitvis tycker jag att den här boken är riktigt vacker. Därför är det synd att jag tycker att andra partier är fjantigt stereotypa och att jag läst dem i för många ungdomsböcker redan. Men kärlek med förhinder är ju ingen ny företeelse. Den hör till ett gäng böcker som jag önskar att jag hade fått läsa som fjortis, innan jag skaffat mig någon distans till text utan bara slukade böcker och njöt utan att analysera. Jag tycker att hennes varulvsvariant, som styrs av temperatur istället för månfaser, är en intressant användning av myten
Hos Hyllan kan man läsa att det här är första delen i en triologi. Jag vet inte om jag egentligen är så sugen på att läsa en fortsättning? Det känns helt Ok att berättelsen slutar där den gör men jag kan tänka mig att en yngre läsare gärna vill veta hur det kommer att gå. Sedan kan man ju alltid hoppas att hon gör som Suzanne Collins och lyckas skriva en lika stark uppföljare som första delen. Tyvärr ett rätt ovanligt fenomen tycker jag.
Sen är ju omslaget toksnyggt med.
Marias bokliv 
Jag läste den här i helgen och tyckte att den var väldigt fin faktiskt – kanske är jag mer fjortis än du 😉 Men det är klart, en del stereotyper och en del fjanterier är det ju men jag kan överse med det ganska mycket. Ska låta den sjunka in lite innan jag skriver en recension till bloggen så vi får se var den och jag hamnar. Snygg är den i alla fall och omslaget på tvåan är också väldigt fint så det bådar ju i alla fall gott.
Jag tror faktiskt att jag hade tyckt bättre om den om jag fått läsa den i ett svep. Det är ju lite svårt att få till med två små o då kan man inte riktigt släppa loss sin fjortis utan förblir trött småbarnsmorsa *s*