Kyrkogårdsboken – Neil Gaiman

”I mörkret fanns en hand, och handen höll en kniv” (s6) En mördare slår till i ett hus och dödar alla medlemmarna i en familj, eller inte alla. Det yngsta barnet är en företagsam pojke som klättrat ur sin spjälsäng och tultat iväg. Ända till kyrkogården tar han sig och där förbarmar sig spökena över barnet och ger honom ett hem, fosterföräldrar och skyddar honom från mördarens försök att avsluta sitt uppdrag. Spökena ger honom namnet Ingenman Owens och han växer upp hos dem med förmaningar om att inte lämna kyrkogården. Därinne är han trygg och i världen utanför väntar mannen som utplånade hans familj.

Jag tycker att det här är en riktigt söt bok, spökena och kyrkogården låter så mysiga att jag vill flytta in där själv. Stort fokus i snacket har lagt på att Gaiman inspirerats av Djungelboken men jag skulle tro att han har läst en hel del av Eva Ibotson med? Tyvärr känner jag mot slutet av att jag är äldre än målgruppen men det stör mig inte särskilt mycket. Lite kan jag ångra att jag inte läste den på engelska för även om den svenska översättningen verkar välgjord så är det vissa språkliga lekar som inte fungerar lika väl när de översatts.