Har aldrig varit något fan av Anna Walgren och hennes uppfostringsmetoder. De ligger miltals ifrån den variant av föräldraskap jag själv vill ägna mig åt o jag kan inte förstå hur man frivilligt kan lämna ifrån sig sin bebis till en främmande människa, oavsett expertstatus, för att den ska “lära sig att sova” eftersom jag själv ogärna släppt mina ungar utom synhåll deras första år (hönsmamma, ja, jag erkänner).
Därför var min första reaktion på snacket om Felicia försvann en viss skadeglädje. När jobbet sedan köpt in den kunde jag inte att motstå att ta hem o läsa. Jag försökte faktiskt koppla bort hela “vad är sant-aspekten” så gott det nu gick, den är trots allt utgiven som roman. Det är en välskriven sån! och otäck! Jag blir så förbannad och ledsen att jag bara kommer ett par sidor i taget men ändå kan jag inte sluta läsa.
jag trodde att jag läst Barnaboken, men när dottern läser och berättar om Anna Wahlgrens liberala syn på alkohol och rökning under graviditet och amning, blir jag paff… Det var 1980-tal och man visste skadeverkningar, men hon ansåg sig veta bättre än forskning… Felicia och hennes far har blivit väldigt exponerade… ungefär som många barn blir idag i facebook och annat… Ingen frågar barnen..