Sommaren då Marsha är tio år blir en pojke i grannskapet mördad och skändad i skogen bakom den lokala gallerian, plötsligt är inte området den fridfulla trygga plats som alla sett det som utan ondskan har kommit på besök och ingenting är längre självklart. För Marsha har tillvaron redan rubbats innan mordet. Hennes far visar sig ha haft en affär med en av hennes mostrar och de rymmer sin väg. Moderns reaktion påminner mig om det där skämtet ”Min man stack med min bästa vän – gissa om jag saknar henne”.
Jag hade väntat mig något mörkt och deprimerande efter att ha läst en sammanfattning av handlingen och hade knappast valt att läsa den om den inte ingått i Paperback lovers Orange prize utmaning (1999 års pristagare i april månad, jag ligger lite efter). Men jag blev överraskad för det handlar inte så mycket om svärta som om att handskas med vardagen och om små händelser som formar våra liv. Marscha känns både lillgammal och barnslig, hon funderar väldigt mycket och har inte riktigt nån att vända sig till, jag tyckte om hennes sätt att skriva.
Vi såg nog på den här boken på samma sätt! Att det skulle vara en mycket mörkare historia än vad det var. Eller att den skulle vara skriven på ett mycket mörkare sätt än vad den var. Jag blev väldigt förtjust i Marsha som ofta betedde sig på ett barns lite egoistiska sätt.
Ja, den var en positiv överraskning! och jag tyckte att Marsha kändes väldigt äkta